Ångest

Kvällen lider mot sitt slut. Nu ska jag äta fil. För det gör jag nästan varje kväll. En filtallrik med krossade linfrön, solroskärnor och havregryn sitter som ett smäck. Och vill jag festa till det kokar jag två löskokta ägg till.

Men det finns ett problem. Varje tugga, varje slev får en bitter eftersmak av ångest. Jag är rädd för den elaka cancern. Den som tränger sig på hos manliga nordbor, som får prostatcancer för att de käkar mer mjölkprodukter än andra.

Och sådan är jag. Varje gång det mediala alarmet går, då spänner jag upp öronen likt en uppmärksam hund och tar till mig varje liten otäck detalj. Sedan ser etsar jag fast det i minnet - så att jag får ångest varje gång jag äter fil.

Ursäkt

Ursäkta att du inte fått någon uppdatering i dag. Men jag har färdats 80 mil, i tvärbana, tunnelbana, buss, flygplan och bil. Nu sitter jag på landet utanför Skellefteå och skriver. Och jag gör det bara för dig. För här är uppkopplingen kass, här tar det en kvart bara att logga in till startsidan. Man får äkta svettigt rinnande datastress.
Men håll ut, på måndag ökar jag tempot igen.

Alkoholist

Journalist lika med alkoholist. Så brukar alltid min farmor säga.

Kakmonstret var på Nautilus

I dag var jag och tränade på gymmet. Mitt emot mig satt en riktig hårding. Såg ut som Peter Stormares karaktär i ”Prison Break”, men med en massa tatueringar ända upp till örsnibbarna.
Det lustiga var inte hans fängelse-tärda utseendet. Utans hans ta-i-stön. Han lät som en röst jag inte hört på flera år.
Han lät som han ätit 15 mariekex på samma gång och inte fått dem ända ned till magen. Han hals gurglade och när han tog i på 120 härligt tunga kilon var det som om kakmonstret från Mupparna kommit till Nautilus.

- Vill du ha en kaka?
- Näe?
- Vill du ha två kakor?
- Näe?
- Vill du ha tre kakor?
- Näe, kakmonstret vill ha alla kakor. Slafs, slafs, slafs.

- Vill du ha ett kilo?
- Näe.
- Vill du ha två kilo?
- Näe.
- Vill du ha tre kilo?
- Näe, jag vill ha alla kilon på en och samma gång. Gurgl, gurgl, gurgl.

Efter...

Före...

Saker jag förträngt

I dag pratade jag och min kollega Miranda om jobbiga händelser på jobbet. Det påminde mig om saker jag förträngt.

- Arg koeranska - som ringde och skrek på engelska så att öronhåren vek sig som sjövass i storm. Min krönika handlade om vilken tur Korea haft i fotbolls-VM.

- Arg knarkare - doksuåpakändis som anmälde min artikel och dess rubrik till PO. Intervjun vad dock bandad, puh!

- Lugn fackman - som likt ugglan i ABC påminde mig om att allt i min artikel var fel. Vilket det också var.

Timo

Timo är här med ett nytt album. Ta en provlyssning medans du surfar runt på nätet vet ja.
http://myspace.com/timoraisanen

Schyffert

Henrik Schyffert blev vald till årets manliga komiker. Välförtjänt säger jag. Det finns inte så många sådär som jag ser upp till, som jag nästan känner mig rädd för, Men Schyffert är en sådan för mig.
Han verkar ha något speciellt inombords, kanske något svart som plågar honom. Men som han omvandlar till en enorm kreativ kraft.
Det är i alla fall något extra med Schyffert, något som jag inte kan sätta fingret på som jag beundrar.

Veckans visdomsord

I min plankalender på jobbet finns det ett visdomsord för varje vecka.
Nu ska även du få ta del av dessa!
Vecka 35:
”Levnadskonst i få ord: lev sunt och ta det lugnt”.
Carl O.Segerberg

Cowboy-Ingela

I bland, när jag och Ingela har det tråkigt, brukar vi leka cowboy och indian. Vi sätter upp tält, käkar bönor över öppen eld, skjuter med knallpulverpistoler och sjunger countrylåtar. Här har Ingela laddat upp för en riktig helkväll.

Näääääää.........Ingela ska på kickoff, och då gillar hon att vara cowboy och visa vem som är sheriff på jobbet.


Näääääää........Men Ingela ska faktiskt på kickoff, och då ska alla vara utklädda till cowboy. Fråga mig inte varför. Men så är det.

Rappa i käften

Jag har intervjuat många människor i mina dagar. Men aldrig någon så rapp som Annika Lantz.
Här är topp fem i rapphet (som jag intervjuat)
1. Annika Lantz - snabbtänkt som få.
2. Alex Schulman - fyndig och rolig.
3. Bert Karlsson - talar i rubriker.
4. Markoolio - underhållande svar.
5. Dr Alban - ger ständigt svar på tal.

Poke

Äntligen, jag har blivit pokad på Facebook. Som jag har väntat. Jag har pokat tillbaka och ser nu framåt med spänning.
Ge mig et P.......ett o............ett k...................ett e.
Vad blir det?
POKE!

Tre multisportare

Det är lustigt vad man får se på väg hem från jobbet. Helt plötsligt springer tre multisportare förbi, i full jakt på någonting. Vad förtäljer inte historien.

Rubiks kub

Elias heter den här killen. Han gillar också surströmming. Men det speciella med honom är att han kan lösa Rubiks kub på 1 minut och 30 sekunder. Han har oljat in kuben för att kunna vrida på den smidigare. Än så länge är han dock inte tillräckligt snabb för att få tävla i speedcubing, då måste du kunna vrida till en lösning på under en minut.

Surströmming

I går hade ett 20-tal Skelleftebor samlats för att äta surströmming i Huddinge. Det smakade som livet själv, gott och uppfriskande. Så här ska en god klämma se ut:
- Ett stycke surströmming.
- Ett stycke lök.
- Ett stycke potatis.
- Ett stycke smör.
- Ett stycke persilja.
- Ett stycke gräddfil.
- Ett stycke tomat.

Bananstund

Varje dag, klockan 10.00 och 15.00, äter jag frukt. Oftast blir det banan. Det här gör jag för att hålla magkatarren borta, få i mig nyttiga vitaminer och stilla hungern.

Glad som en baby

Som ett barn som man lyfter upp och jollrar med och får att skratta. Så att det byter ansiktsuttryck på en millisekund, från att vara på vippen till att börja grina till att skina upp i ett stort leende.
Så här ser jag ut när jag ska i väg och spela golf. Yrvaken men ändå väldigt glad liksom.
I morgon ska jag nog ut på banan en sväng. Så att jag blir glad, som en liten baby.

Förlåt MC Hammer

I går när jag var på väg hem från jobbet satt en kille i 12-årsåldern och hängde nedanför vår lägenhet. Han satt där på trottoaren med en mobiltelefon i handen. Ur denna strömmade musik på högsta volym.
Han stampade i takt med fötterna och gungade med huvudet.
Killen diggade stenhårt, och det var till Mc Hammer och ”Can't Touch This”.

Jag tar upp det här för att jag själv diggade till samma låt i samma ålder. Jag tycker fortfarande att MC Hammer är hyfsat cool, men är han så cool att han är en sådan här som varje generation tar del av? Du vet, precis som varje generation tar del av Ebba Grön.

Spelar MC Hammer och Ebba Grön i samma liga?

Mc Hammer, jag har underskattat dig! Förlåt!

Äldre

Nu är det en äldre fotograf inne på redaktionen. Det är så ovanligt med äldre personer här. Man blir alldeles förvånad att de finns - de äldre personerna.

Facebook-plåtning

Linda har inte haft någon facebook-bild på sig själv. Men nu är den klar. Ingomans blogg var med när blixtrarna smattrade och kameran gick varm. Efter några omtagningar blev Linda nöjd. Resultatet ser du på hennes Facebook-sida.

Kjellan ger igen

Kjell Eriksson och han MTV-killen från Müsli var just förbi mitt skrivbord. Müsli-killen känner Miranda.
Apropå det: ”Kjell ger igen” var ett lysande program.
Lyssna själv: http://www.sr.se/cgi-bin/p3/humor/unitgroup.asp?GroupID=27&UnitID=1162

Bonnläppen har talat

Igår sa en pressmänniska till mig att jag pratar härligt. Det känns bra för en bonde som mig. Nu kan jag leva på det här resten av veckan.

Skellefte

Jag vill ha snö på vintern.
Smält is på våren.
Ljust sken på sommarnätterna
Kallt regn på färgglada löv.
Jag måste åka hem.

I bland görs det fantastiska texter om hemlängtan till stan. Här signerad Kathrine Bergström.

Vintern är räddad

Vintern är räddad. Att läsa Mårten Lundmarks tv-krönika igår var som att få en jättefin julklapp. Canal plus siktar tydligen på att sända alla elitseriemathcer i vinter. Dessutom ryktas det om att man ska kunna beställa speciellt sitt favoritlags matcher. Å AIK, Skellftee aik, mitt hjärta klappar, skellefte åååå.

Herbert

Herbert bor numera hos Johan i Sundbyberg. Tillsammans trivs de och mår bra. De äter, ser på tv, umgås och pratar känslor.

Själva

Fyra norrlänningar åkte till Hellasgården. För att var sig själva för en stund.

FB

Facebook. Jag har fastnat i träsket. Precis som Ebba von Sydow sa till mig.
– Det är som när mobilen kom. Vad gjorde jag innan facebook fanns.

Parnevik

I går träffade jag min idol. Jesper Parnevik. Jag snackade även lite med Bill Murray, men vem är han i jämförelse. Jag bara frågar.

Ögonen

Ögonen är fantastiska. De glittrar och sprider värme i min kropp. De säger, vad roligt det är att leva, vi har världens bästa liv. Jag gillar det. Puss!

Dagens tanke

Dagens tanke:
Var inte den folk förväntar dig att du ska vara. Var den du är.

The Perishers

The Perishers. Ljuvligt, om man känner för en stillsam stund med hörlurar på. Gå in och lyssna på theperishersmusic.com.

varför är det så?

Pratade med min kära syster nyss. Halsen är igensvullen, ögonen rinner och näsgångarna är täppta. Arbetsmiljön på jobbet är giftig, hon arbetar dygnet runt och får knappt en lön som går att leva på. Släkten är långt borta och likaså det trygga samhället som hon är uppvuxen i.
Mamma, bror, farmor, farfar, vänner, hund och katt vill träffa henne oftare. Sådana personer som gör vardagen tryggare för henne.
Ändå är alternativet att flytta till Sverige långt ifrån självklart. Förklara för mig, varför är det så? Varför är det så?

Direktrapportering

Vi har en lugn start på jobbet den här veckan. Först nästa vecka kommer vi ut med tidningen igen. Jag sysselsätter mig nu med att följa Savonen och Ekströms blogg hemma i skellet. Det är direktrapportering från AIK:s första isträning.

Isträning

Isträningen är i gång!

Tillbaka

Alltså, jag är tillbaka efter semestern. Som för övrigt var underbar.

Suger genom kroppen

Alltså, fy fan. Det drar fortfarande på jobbet. Ute är det typ 25 grader varmt och strålande sol. Inne är det också varmt, ändå går det ett sug genom min kropp. Det drar nå djävulskt.

Det strömmar luft så där irriterande sakta, hela tiden. Så att organen säger stopp efter några timmar. Det här ställer vi inte upp på längre, säger de.

Hittills har jag vägrar att flytta till platsen som är ledig bredvid mig, men efter lunch gör jag nog ett försök. För Bladet verkar då fan inte bry sig om min hälsa.