"Man kan säga att vi är underutvecklade"

...en förklaring till varför det kommer så många framgångsrika författare kring Skellefteå. P.O. Enquist, Sara Lidman, Stieg Larsson och Torgny Lindgren för att nämna några.
Här ser vi inte på tv på kvällarna. Här skvallrar vi fortfarande om vad som händer i byarna runtomkring. Vi gillar också att prata om olika släkten som exempelvis Lundmarks och Marklunds. Det föder berättare.
Teorin framförde en berättare i trakten.

Jag är som E.T.

Sju år i hufvudstaden sätter sina spår. I dag ringde jag till en 08:a
i ett ärende för tidningens räkning.
Och det må jag då säga. När jag hörde dialekten var det som att komma hem.

Kroppen blev varm. Jag myste inombords och fick trygghet i min mage. Det är så här jag vant mig att det ska låta på andra sidan luren.

Jag är inte längre en utpräglad skelleftebo, jag är något däremellan, en hybrid.
Jag är som en utomjording. Som E.T som till slut lyckas kontakta sitt rymdskepp så att de kan komma óch hämta honom.

Nu har vi hittat varandra

Okej, nu blir du kanske inte så glad. Men jag har aldrig gillat Lars Winnerbäcks musik. Till och med när jag var på hans privata fest en gång då han spelade några låtar live för vi som var där så tyckte jag inte att det var så speciellt.

Jag ryckte mest på axlarna, slickade mig runt munnen och sa: "Jaha, när kommer efterrätten".

Men så såg slog jag på tv:n en dag. Just då spelade han i programmet "Skavlan".
De inspirerade mig att söka upp honom i Spotify.

Med tom blick och hans musik i lurarna stirrar jag nu in i skärmen. Det här är varmare än solen själv. Tårkanalerna särar på sig och lämnar en glipa - i fall en tår vill komma ut. Förlåt, jag har nog underskattat denna mannen i sisådär tio år. Men nu är vi vänner! i dag har vi samma pulsrytm.

Fredag, mm

Fredag eftermiddag. Det är då man börjar bli sugen på att arbeta. Det är då man arbetar utan press. Det är då man kan uträtta mästerverk.

Ärrad

Du vet hur det är, man slinter. Och rätt vad det är så har man ett konservsburkslock genomborrat i fingret, ända ned till benet. Så är det i alla fall för mig ibland. Som i tisdags. Svop lät det. Åsså var det bara att åka till akuten. Den här gången hade ingen sena gått av.
Två stygn blev det. Jag är nu uppe i ett tjotal totalt. Men det är nog bra. Jag har hört att tjejer gillar ärr och sånt. Som att man vore en badboy.

Idag är jag bäst

Vill du veta vad jag gjort idag? Inte idag heller? Det skiter jag i. För nu är det dags att skryta. Jag är i full gång med att sätta ihop världens, kanske universums bästa tidning.

Mello är över

Schlagernördarna har åkt hem. Nu kan vi vara oss själva igen.

Mello är över

Schlgernördarna har åkt hem. Nu kan vi vara oss själva igen.

Lukas funderar

- Varför förväntar vi oss att allt ska vara så lyckligt hela tiden. Lukas Moodysson, uttalade sig i tv.

Trevlig helg

Nu tar jag helg. Ett glatt hjärta på dig i helgen.
Så synes vi på måndag igen, om jag inte skriver till dig i helgen.

Danband i min lur

I dag gör jag nog min första intervju på nio månader. Vem får äran, Dansbandet The Scotts förstås. Jaja, jag vet. Tiderna har ändrats - det är inte riktigt lika kändistätt i min telefon numera. Men i dag är jag glad över det här.
Bokstavera: S...C...O...T...T...S.
Vad blir det?
Scotts, yippiii!

Måns är favoriten

Vem hejar vi på i Melodifestivalen den här helgen. Måns Zelmerlöw förstås som klev av flygplanet iklädd en svartgul matchtröja och AIK-halsduk. Det får han poäng för.

Blodsugarna är borta

- 24 grader celsius idag. Det är myggfritt, som man säger här uppe.

Nu är de här

Schlagernördarna kom till stan igår. Härligt!

Vännerna är döda

I morse vaknade jag och hade låten "All my friends are dead" på hjärnan. Så jag gick och nynnande på den hela morgonen. Nu, på jobbet, finns den i mina lurar fram till fikat.

Vi måste prata

Det är inte dig det är fel på. Det här har att göra med mig.
Jag bloggar inte så ofta numera. Jag visar dig ingen kärlek. Du får ingen uppmärksamhjet. Men jag har hittat något annat att koncentrera mig på just nu. Mest strunt i och för sig. Men vips så får jag tid över igen...jag hoppas att du kan vänta på mig.

Kom och hämta mig

"Lyxfällan", kommer ni och hämtar mig snart? Min lägenhet har gått ned ORDENTLIGT i värde.

Reflektion

Visst har du märkt hur mycket strunt jag skriver i bloggen. Den har börjat bli ett monster.

Framme

Framme i Stockholm. Att konstatera efter färden: det finns ett bra humorpgrogram på P3. "Mammas nya kille" var riktigt roligt den här onsdagen. Nu ska jag göra huvudstaden osäker (Yeah right).

I morgon

...åker jag till Stockholm. I en ny Ford fiesta med en ny ljudanläggning.

I Skellefteå sätter jag på: Mix megapol - för det finns ingen annan kanal att lyssna på i stan.

I Umeå: Bandit rock, då är jag fortfarande peppad på att köra bil och behöver basljud i öronen - för att bli ännu mer peppad.

I Ö-vik: P3 - för att få allmänt prat om lite av varje, annars gillar jag oftast inte deras olika larviga humorprogram. Men på dagen är det mest "Krister" och sådana där hyfsade program.

I Sundsvall: NRJ, här behöver jag något ytligt.

I Gävle: P4, det börjar närma sig kväll och Radiosporten är ett måste under en 80-mils lång färd.

I Uppsala: P4 fortfarande, resultaten börjar trilla in.

I Stockholm: Voice of hiphop and rnb. Eller så avslutar jag med mer bas från Bandit rock.

Ses i huvudstaden.

Min farmor är en konstnär

Min farmor är mycket virrig. Hon är dement. Hon pratar om saker som ingen annan förstår. Hon springer runt hemma och flyttar på möbler, pratar om sina syskon som snart ska komma på fika, trots att alla är döda, och har oftast ingen aning om vem hennes barnnarn är.

I går, mitt i allt detta virrvarr, sätter hon sig plötsligt vid orgeln och spelar ett stycke. Jag blir stum. Det är komplicerat och svårspelat. Hon spelar inte en ton fel. Hennes fingrar flyter vackert och smidigt över de svartvita tangenterna. Det låter underbart.

Jag har aldrig hört min farmor spela så här. Jag visste inte ens att hon kunde spela.

Hjärnan är svårtolkad. Eller så är det bara så här konstnärer fungerar.