Bastant livsnjutning

I kväll var jag och åt på Skellefteås bästa restaurang. Och den är riktigt bra. Jag käkade bastant oxfile med ädelostsås och en ljuvlig chokladkaka till efterrätt. Till det ett glas rött.

Nu sitter jag hemma i soffan och njuter. Jag är sådär skönt mätt och tänker "jag är en riktig livsnjutare. Jonas, du tar verkligen till vara på livet". Och det ska jag säga i morgon på det möte jag ska till, tänker jag vidare. Om de frågar mig något personligt, som typ hur jag är som person så ska jag säga att jag är en riktig livsnjutare. Sedan ska jag säga "mmm" och le nöjt. Kanske sprättar jag även upp en ask och frågar om någon vill ha en cigarr.

Okej. Det där om cigarren är inte riktigt min stil. Men jag vill att det ska vara det. Som om jag vore Jesper Parnevik efter en pga-seger. I alla fall. "Jag är en riktig livsnjutare" med eller utan cigarr.

Alfreds cv

Cv, det är ju ett ord på mångas läppar i dessa tider. Och jag tänker att det nog är dags att börja tidigt med sådant. Så nu har jag och min son satt ihop ett cv åt honom.

Namn: Alfred Ingemar Hällsten
Ålder: 0
Längd: 56 centimeter.
Fritidssysselsättning: Suga på napp.
Specialkunskaper: Bra på att bryta isen. Kan prutta och bajsa högt i stela situationer.
Framtidsplaner, närmaste tiden: Dricka mjölk och kissa på saker.
Meriter: Tre veckors livserfarenhet.

Så här ser jag ut

Det var länge sedan jag visade mitt face. Så här ser jag ut den trettonde oktober en kall kväll i Skellefteå. Lite mer bitter, lite mer snedbena, lite mer hårdhudad, lite mer industri! God kväll!

Jag ska ringa sönder en kvinna

Jag ska alltså prata med hippa mediaföretagare i dag. Men en kvinna vägrar att svara. Så nu ska jag ringa sönder henne.

Jag ska låta det gå fram så många signaler att de på kontoret börjar slita sina hår. De ska bli ursinniga och skrika av vrede innan jag är klar. De ska drömma mardrömmar inatt om alla signaler som jag ska låta gå fram till deras fina kontor. De får gärna gasta "vilken idiot, fattar han inte att ingen kommer att svara".

"Jo, det fattar jag", ska jag tänka när jag ringer. Men jag vill bara ringa sönder er.

I bland gör jag mig till

I dag kommer jag att prata med några stockholmare i telefon. De jobbar på kontor, på hippa mediaföretag. Och då vet du vad som ska hända. Då gör jag mig till. Då ändrar jag alltid mina dialekt en aning. Som att jag inte vore fin nog annars.

Speciellt ändrar jag på mina"ja"-uttal.
När jag pratar med en hipp medieföretagare i Stockholm säger jag "Aaa".
När jag pratar med en kompis i Skellefteå säger jag "joo".

Tänk på det nästa gång du pratar med mig i telefon. Då vet du om jag gör mig till eller inte.

Superfun

.....det är ordet för dagen. Ordet jag slänger mig med nu för tiden. Skidåkaren Jon Olsson brukar använda det. Och nu jag. Det kommer så där omedvetet. Så att man helt plötsligt bara kläcker ur sig det från ingenstans. Det vandrar bra på tungan. Det låter bra. Jag säger det ofta.

Prova du med. Det kan bli succé. Det kan bli superfun.

Antingen går jag åt vänster eller höger

Okej. Så här ligger det till. Jag har börjat röra mig på nya jaktmarker. Alltså jobbmässigt. Och nu trillar det in en del förslag. Jag blir lite smickrad av vissa. Man blir lätt det när man har hamnat där jag har hamnat. På medievärldens botten, liggandes i en rännsten i Norrland med iskallt regn på sig, som strilar ner på sönderfrusna kinder.

Sajterna är inspirerande att skriva åt, eller snarare att blogga åt. Men de ger mig inte så bra betalt. Vad ska en göra då, så säg. Antingen följer man sitt inspirerande hjärta. Eller så fortsätter man på en inslagen tråkig värld. Vi vet ju alla vad det sanna rätta svaret är. Men du vet. Vi lever ju också i en värld byggd på konsumtion. Så valet är svårt.

Räck upp en hand om du fattar något av det här inlägget. Det är förvirrat. Precis som jag är.

Så spelar vi

Kolla här. Var nyss ute och spelade golf, vandrade i solen och njöt av livet. Så här såg det ut. Ett het vanligt golfhål på en helt vanlig bana i Norrland. Eller? Ser du något konstigt? Det var någon mer som också var där och vandrade i solen, njöt av livet och käkade gräs.


En älg, som vägrade att flytta på sig när jag kom fram till green. Men inget konstigt med det. Så här spelar vi i Norrland.