Det här ångrar vissa döende

Metro teknik listar de fem bästa webbsidorna. En av dessa består av en lista över vad folk som är döende ångrat i sitt liv. En lista som man kan bära med sig, om man vill. Man blir blödig, men den är bra:

Så här:

1. I wish I'd had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.

This was the most common regret of all. When people realise that their life is almost over and look back clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled. Most people had not honoured even a half of their dreams and had to die knowing that it was due to choices they had made, or not made.

It is very important to try and honour at least some of your dreams along the way. From the moment that you lose your health, it is too late. Health brings a freedom very few realise, until they no longer have it.



2. I wish I didn't work so hard.

This came from every male patient that I nursed. They missed their children's youth and their partner's companionship. Women also spoke of this regret. But as most were from an older generation, many of the female patients had not been breadwinners. All of the men I nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill of a work existence.

By simplifying your lifestyle and making conscious choices along the way, it is possible to not need the income that you think you do. And by creating more space in your life, you become happier and more open to new opportunities, ones more suited to your new lifestyle.



3. I wish I'd had the courage to express my feelings.

Many people suppressed their feelings in order to keep peace with others. As a result, they settled for a mediocre existence and never became who they were truly capable of becoming. Many developed illnesses relating to the bitterness and resentment they carried as a result.

We cannot control the reactions of others. However, although people may initially react when you change the way you are by speaking honestly, in the end it raises the relationship to a whole new and healthier level. Either that or it releases the unhealthy relationship from your life. Either way, you win.



4. I wish I had stayed in touch with my friends.

Often they would not truly realise the full benefits of old friends until their dying weeks and it was not always possible to track them down. Many had become so caught up in their own lives that they had let golden friendships slip by over the years. There were many deep regrets about not giving friendships the time and effort that they deserved. Everyone misses their friends when they are dying.

It is common for anyone in a busy lifestyle to let friendships slip. But when you are faced with your approaching death, the physical details of life fall away. People do want to get their financial affairs in order if possible. But it is not money or status that holds the true importance for them. They want to get things in order more for the benefit of those they love. Usually though, they are too ill and weary to ever manage this task. It is all comes down to love and relationships in the end. That is all that remains in the final weeks, love and relationships.



5. I wish that I had let myself be happier.

This is a surprisingly common one. Many did not realise until the end that happiness is a choice. They had stayed stuck in old patterns and habits. The so-called 'comfort' of familiarity overflowed into their emotions, as well as their physical lives. Fear of change had them pretending to others, and to their selves, that they were content. When deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their life again.

When you are on your deathbed, what others think of you is a long way from your mind. How wonderful to be able to let go and smile again, long before you are dying.



Life is a choice. It is YOUR life. Choose consciously, choose wisely, choose honestly. Choose happiness.

Vad jag gör nu?

...skriver en lista förstås. Men inte ngn som sammanfattar året eller så. Utan en lista på ett 70-tal saker som jag ska genomföra. Nu ska det bli eld i brasan!

I dag lyssnar jag på

..queens of the stone age "little sister".

Här är dom - de lyckliga

Titta. Så lyckliga de ser ut. Jag hittade dem i ett inredningsmagasin. Hon är redaktionschef eller liknande på ngt tjejmag. Han arbetar i reklambranschen. Tillsammans verkar de tjäna multum, för de har en totalrenoverad femma i innerstan. Men ändå har de massor med semester. I vintras var de två månader i Thailand.

De får mig att sugas fast i artikeln. Jag läser den två gånger om. Och fantiserar om deras liv. Så perfekt. Jag ler och känner mig upprymd. Inspirerad att gå stark fram i livet. Semester, roligt jobb, kärnfamilj. Ändå vet jag att det bara är en fasad. Men för stunden låter jag den tanken trängas bort.

Så här blev det

Jag har aldrig visat granen som jag och en kollega har pyntat. Den står på torget i Skellefteå. Så här blev den:

Vi har beställt rosetter från Chicago, bollar från mellansverige och svarvat pepparkaksälgar i Skellefteå. Dessutom har vi fått lampor från världens bästa lampföretag och belyst hela härligheten underifrån. Sedan har vi pyntat den 12 meter höga granen med hjälp av en skylift. Det är så man jobbar i tidningsbranschen i dag. Genom att pynta julgranar.

Känsla en torsdagkväll

Om en halvtimma slutar jag jobbet. Då går jag raka vägen hem, slänger på en pastasträng eller två. Till det en aning fisk. Sedan kommer mormor förbi, jag kallar svärmor så nu, för att passa Alfred. Jag sätter mig sedan i bilen, sladdar förbi Renis och drar till backen. För att vara mig själv för en stund. Det är känsla.

14.30

..då fikar vi. Bryter du den traditionen, då hänger vi dig upp å ner, med skaklarna i taket.

Så här lever jag

Klockan är halv nio på morgonen. Var uppe sent igår, men har svårt att sova. Därför sitter jag nu i köket å tittar på Ryan Schecklers vinståk i Xgames 2010, i min mobil. Sån är jag.

Så det ska va

"Jag måste köpa en ny klänning. För jag har ingen". Så säger Ingela när vi ska på fest, typ varje gång.
Säg så här. Vi har varit på ganska många fester genom åren. Jag undrar nu. Var har alla tidigare inköpta klänningar tagit vägen? Hon försöker lura mig. Hon ljuger mig rakt upp i ansiktet. Hon pissar på mig. Men det är väl så det ska vara....

Känsla

Blev officiellt fast anställd i dag. Titel: konceptredaktör, mellanchef.
Senast jag blev fast anställd, på bladet, firade jag med ett par kalla med Clarence. Det skulle jag gärna göra igen. Det var känsla.

Jorå

Ibland får min fru till det.