Till Barcelona utan att passera gå

"Varför bloggar du inte längre". Så frågade Ingela i går.
"Jag vet inte", svarade jag.
Jag kanske har viktigare saker för mig. Som att sätta mig i skogen och skriva ett mästerverk. Eller springa iväg till barnbutiken och köpa madrasskydd ifall lill-gosingen får magsjuka. Eller se alla avsnitt av "2 1/2 men" som jag hinner med.

Men i dag bloggar jag.. Och då vill jag bara visa det här. Hur gött är det int att ha direkt-connection till Barcelona från skell? Jag tror jag baxnar.

Nyhetschef till fotograf

Jag trivs bra där jag sitter nu. Super. Men visst svindlar tanken ibland när man tänker på resurserna på min förra arbetsplats. Nyhetschef till fotografen Jerker. Typ: "Jerker, åk till Australien, vi behöver några bilder".

Jag hör dig inte

Jag lyssnar inte längre på andra människor. Bara så att du vet. Bla, bla, bla. Jag hör inte vad du säger.

Tårar

Det är en konstig känsla. Att en del av hjärtat storgråter av sorg. Att en annan del bölar av kärlek. Man vet inte längre varför man gråter. En tår smärta, en tår sorg, en tår kärlek.

Högsta betyg

Föret i dag? Super! Några centimeters puder. Hur kul som helst. Föret får fem Ingoman-bollar av fem möjliga.
Och nej, det är inte snor som sitter i mustaschen, det är snö. Hang loose.

Här är vi - konsumtionssamhället

Titta. Vi städade ur en av våra garderober. Slängde skräp och rensade i livet. Jag räknade skorna som fanns där inne:
Ingela: 16 par.
Jag: 8 par.
Alfred: 1 par (de röda längst till vänster).

Då förklarade Ingela att jag ändå ska vara glad att jag inte är tillsammans med ngn annan tjej. Då hade antalet par varit det dubbla, minst. Så är det hos alla tjejer. Jag lär mig ngt nytt varje dag. Nu vet jag hur lycklig jag ska vara.

Siesta

...det borde ingå i den svenska kulturen med. Varje dag när jag och Alfred är hemma tar vi oss en tupplur på dagen. Jag ligger här nu, under ett varmt å gosigt täcke. Jag trycker försiktigt på iphone-tangenterna. Alfred ligger bredvid och sussar. Eller susar. Det viner lite lätt från hans näsa när han sover. Och ibland smackar han lätt med munnen. På ett bra sätt. Så att det låter som att sova är det bästa som finns. Och det är så det är, en timmas paus mitt på dagen gör gott för både själ och magen. Siesta, I love you.

Så ytlig är jag

Lutar mig tillbaka i soffan och drar in frisk luft genom näsan. Kroppen är stark och sinnet likaså. Shoppingruset pulserar i mina ådror. Det är då jag förstår hur shoppaholics känner sig. We are like this nu. Jag köpte den sista blåa Burton poacher-jackan i sortimentet i riket i dag, hos Stadium Det känns exklusivt och speciellt. Som att jag vore något extra. I morgon skickas den från Åre. Snart är vi ett, jag och jackan. Så ytlig är jag.

Lyx

...det är att ha täckbyxor på sig när det är kallt!

Härligaste rösten

....i dag. Adele med "Rolling in the deep". Om det var en blind-date, via en telefon, skulle hon lätt ragga upp mig. Ljuv röst.

Välkommen

Välkommen till min blogg ditt lilla mähä. Det här är första gången jag länkar ut min blogg någonstans. Har bloggat sedan 2007, med när jag släppte bomben då, att jag skulle börja blogga, var det bara Clarence och Miranda som fick veta. Nu är även du välkommen. Jag säger hej med hjärtligt hand.

Helgen

Bloggade senast i torsdags. Sedan dess har jag varit typ social. Eller jag sitter ju mest i ett hörn och är nördig. Men jag har i alla fall varit utmed människor, som pratar.

Efter att ha inlett torsdagen med en finfin hockeykväll hos lucky-Pete med diverse gamla bekantingar fortsatte jag med att fira nyår nästa dag. Så här:

Jag hade tagit på mig mina finaste kläder. Och tog dessutom med mig vidvinkel. Hej på dig och gott nytt år.


Även Renis "snowboardkungen" Renström var där. Nyklippt och snygg. Som alltid.


I köket var det full huggning. Johanna och Nicke bjöd på värsta steken. Mmmm. Och Renis höll uppe stämningen med att placera en sked framför nosen på sig själv. Vi skrattade och tjoade.

Nyårsdagen kom. Då passade jag på att spela sällskapsspel med goa gubbar och kvinnor. Vi var ett tiotal. Det var 08:or och skelleftebor som surrade i kapp. Den ena sa "aaa", den andra sa "joo". Den ena sa int, den andra sa inte. Men vi trivdes ändå.


På söndag drog jag på dop med ett hundratal gäster. Men kameran låg i fickan och samlade batteritid. Apples enda fail, epic fail, det där med batteritiden. Så det blev inga bilder därifrån. "Skit" utbrast jag och tittade surt ner i backen.

Direkt efter dopet satte sig jag och Ingela i vår supermegasuv (den blir större och större för varje gång jag skriver om den) och styrde ratten mot puben. Där svinade vi i oss fet mat och tittade på hockey med Hilda och Johnny. Hilda hade kört på en älg, kraschat bilen, låtit djuret tumla över taket och gråtit en skvätt. Men nu satt hon där och åt med oss. "Vilken bra dag", tänkte jag. Flera gånger om.
Sedan spelade vi spel förstås. Och gjorde poser så klart. Typ så här:


Och i går var det måndag. Ångestdagen numero ono. Men inte för mig. Jag fikade ju med bra folk. Typ Maggan, hennes boyfriend, Johannes och hans amerikanska flickvän, som behärskar svenska superduper. Vi tryckte bullar och log.


Det var en bra helg. Det är så jag ska minnas den. Nu åker vi vidare.