Tvärtom-principen

Ju mer jag skrek i dag desto mer gick min väg. Det är som när George i ett Seinfeldt-avsnitt gör allt tvärtemot vad han brukar och alla dörrar bara öppnar sig.

För övrigt: Hade glömt bort att String song av Wannadies tillhör topp fem bland världens bästa låtar.

Så att jag darrar

Nyss gjorde jag något som jag sällan gör. Slog näven i bordet, utan krussiduller: Jag har rätt. Det vet alla. Folk håller med mig. Men jag skakar ändå inombords. Så att händerna darrar.

Lunch

Ibland låter jag fettet drypa. Ost, majonäs, hamburgerdressing, olja. Det är så skönt att äta fett när man är riktigt hungrig. När magen skriker av plåga. Det är som att varenda por där i magen vill fyllas igen. Mmmm. Fett. Nu går jag och äter.

Hjälp mig att andas

Håller på att kvävas. Behöver vidga strupen. Ring någon med syrgas.

Dålig dag på jobbet

Det här med 3-årskris. Eller ska det egentligen heta 2-årskris? Alfred visar ingen hänsyn i dag. Domderar och ställer. Kastar mat, vägrar äta, vill inte sova, dömer ut lekarna, slänger iväg böcker, skriker åt tv:n, svingar iväg nappen i golvet. Helt rätt och slätt, han är missnöjd maximum. Kanske har han bara en dålig dag på jobbet? Eller så var det bara för att han inte fick se "Mu, bä dubbelkvack" på tv:n i morse? 00-generationen, ska det bli den mest bortskämda hittills.

Så städar jag

Visste du att jag grundstädade lägenheten för ett par dagar sedan? Dammet finns fortfarande kvar i strupen. Det yrde omkring här inne som snö. Som när du stampar ner med foten i puder, och de vita flingorna yr upp och virvlar omkring i cirklar utmed din snygga kropp.



När jag städar har jag alltid skor på mig. Annars får jag ont i ryggen, när jag vandrar av och an. Slänger smutsiga sockar hit. Lägger in kläder dit. Dammsugar där borta. Och skurar på golvet här. Det var skorna jag ville visa på den här bilden. Hur sköna de är. Psykobild förresten. Ett försök att göra mig till. Men det var för din skull. Och då räknas det lite mer.

Rip off

Har rippat två meningar som en bekant använde och som nu ingår i mitt officiella ordförråd. "Känns det jobbigt så hoppar vi. Tänkte bara att.".
Nu skriver jag alltid det. Om jag till exempel ska bestämma träff med ngn via sms, så avslutar jag så. "Ska vi fika? Känns det jobbigt så hoppar vi. Tänkte bara att".
Ingela tycker att jag är knäpp. Men egentligen har jag bara dåligt självförtroende, och tycker att uttrycket är befriande för mitt sinne. Ansvarslöst på någe vis, med både ingångar och utgångar.

I övrigt. Kleerup har ngt magiskt inuti sig. Alltså inte knark, utan ngt som är på riktigt. Glöm inte det.

Grönt är skönt

Träden är fortfarande gröna ute. Det gläder mig.

Helgen

......var bra. Bland annat gick vi en tur på stan. Ingela gillar Gina Tricot, jag gillar Stale and destroy, Alfred gillar vattenpölar. Så han stannade bestämt vid en sådan.


...men det fanns en mycket bättre och djupare pöl längre bort. Och ytterligare en. Och ytterligare en. Då var det bäst att springa snabbt mellan alla pölarna, så att de inte skulle hinna torka ut.


När alla pölar hade undersökts, cirka 83 stycken, kurrade magen. Alfred vet att det inte bara går att springa, man måste äta också. Därför tog han raskt en vagn och slängde en bunt varor i. Sådär lördags-avspänt. Vad ska du göra ikväll då? "Nja, bara ta det lugnt, chilla, äta gott och zippa på lite välling, svarade han". "Som vilken lördag som helst. Kom å häng om du vill ikväll. För mat finns det då. Det ser jag till". "Ingen ska behöva svälta i mitt hus".

Så njuter jag

Lördag. Då våldäter jag en scwheizer-nöt-rulle. Kyld såklart. Bitarna ska ge tuggmotstånd. Då får gommen sitt.

Sovstund

Ibland sover jag och Alfred vid lunch och en bit in på eftermiddagen. Så att vi blir alldeles rufsiga i håret. Och har sovränder på kroppen, avgjutna lakanskorvar i huden. Sedan går vi upp och vinkar in i kameran och säger "hej, hej. Nu är vi utvilade och redo för en ny eftermiddag".

Skitröra

Vispar plättsmet. Jo, det heter faktiskt plättar. Men har knappt några ingredienser hemma. Blänger in i kylen bland varorna. "Skit, skit, skit", säger jag. "Aldrig några varor hemma". Jag tar vad jag har. Häller i någon deciliter vetemjöl, en näve rågmjöl, två deciliter mjölk, dubbelt så mycket solhavre och några ägg. Är fortfarande irriterad och vispar hårt. Så länge att underarmen kvider av utmattning. "Vilken skitröra", säger jag och tänker svart. "Ungefär som mitt liv omkring. Bara en massa röra. Och inget som passar ihop. Ett skitpussel som ingen kan lösa" "Skit, skit, skit. Jag vet inte vad jag ska göra."

Åkte en sväng - till förorten

För några dagar sedan åkte jag och Alfred till Umeå, för att kolla på traktorer på Nolia förstås. Vad ska man annars göra i förorten. Ingenting.

Onödigt att sluta

Om man har bloggat i fyra år, nåja int' så mkt de senaste året, men ändå, så är det onödigt att sluta nu. Därför skriver jag några rader och berättar.

Nu:
-Är på jobbet och skriver kluriga texter till en digital produkt som ska lanseras i höst. Jag har ansvaret. Jag är aningens nervös. Där inne bor en oro som gnager mot revbenen och hjärtat. Jag tror att oron kallas bristande självkänsla. Men jag vet int' riktigt.

- Försöker få barnvakt till lunch, då jag egentligen ska passa Alfred. Ska slabba mat med Skeås finest och planera framtiden. Där under lunchen, det är då man hittar på allt det där roliga som leder till orten succé. Och det ska vi göra i dag. Sätta oss på tåget, kasta in kolen, tuffa fram och tuta framgång så att det hörs över hela stan.

- Läser Jardenbergs dagliga utskick, och tänker om att jag skriver Joakim Jardenberg, Joakim Jardenberg, Joakim Jardenberg tillräckligt många gånger i den här bloggen så kommer han att upptäcka det och ge en kommentar här under. Det är väl så dom jobbar, de där som har koll.

Over and out. Jag skriver snart igen.