"Man kan säga att vi är underutvecklade"

...en förklaring till varför det kommer så många framgångsrika författare kring Skellefteå. P.O. Enquist, Sara Lidman, Stieg Larsson och Torgny Lindgren för att nämna några.
Här ser vi inte på tv på kvällarna. Här skvallrar vi fortfarande om vad som händer i byarna runtomkring. Vi gillar också att prata om olika släkten som exempelvis Lundmarks och Marklunds. Det föder berättare.
Teorin framförde en berättare i trakten.

Jag är som E.T.

Sju år i hufvudstaden sätter sina spår. I dag ringde jag till en 08:a
i ett ärende för tidningens räkning.
Och det må jag då säga. När jag hörde dialekten var det som att komma hem.

Kroppen blev varm. Jag myste inombords och fick trygghet i min mage. Det är så här jag vant mig att det ska låta på andra sidan luren.

Jag är inte längre en utpräglad skelleftebo, jag är något däremellan, en hybrid.
Jag är som en utomjording. Som E.T som till slut lyckas kontakta sitt rymdskepp så att de kan komma óch hämta honom.

Nu har vi hittat varandra

Okej, nu blir du kanske inte så glad. Men jag har aldrig gillat Lars Winnerbäcks musik. Till och med när jag var på hans privata fest en gång då han spelade några låtar live för vi som var där så tyckte jag inte att det var så speciellt.

Jag ryckte mest på axlarna, slickade mig runt munnen och sa: "Jaha, när kommer efterrätten".

Men så såg slog jag på tv:n en dag. Just då spelade han i programmet "Skavlan".
De inspirerade mig att söka upp honom i Spotify.

Med tom blick och hans musik i lurarna stirrar jag nu in i skärmen. Det här är varmare än solen själv. Tårkanalerna särar på sig och lämnar en glipa - i fall en tår vill komma ut. Förlåt, jag har nog underskattat denna mannen i sisådär tio år. Men nu är vi vänner! i dag har vi samma pulsrytm.

Fredag, mm

Fredag eftermiddag. Det är då man börjar bli sugen på att arbeta. Det är då man arbetar utan press. Det är då man kan uträtta mästerverk.

Ärrad

Du vet hur det är, man slinter. Och rätt vad det är så har man ett konservsburkslock genomborrat i fingret, ända ned till benet. Så är det i alla fall för mig ibland. Som i tisdags. Svop lät det. Åsså var det bara att åka till akuten. Den här gången hade ingen sena gått av.
Två stygn blev det. Jag är nu uppe i ett tjotal totalt. Men det är nog bra. Jag har hört att tjejer gillar ärr och sånt. Som att man vore en badboy.

Idag är jag bäst

Vill du veta vad jag gjort idag? Inte idag heller? Det skiter jag i. För nu är det dags att skryta. Jag är i full gång med att sätta ihop världens, kanske universums bästa tidning.

Mello är över

Schlagernördarna har åkt hem. Nu kan vi vara oss själva igen.