Det ringde en och bröt mkt samtidigt som hon pratade med barnröst. Jag var en milliskeund från att säga
– Jajaja Ingela. Jag hör att det är du som dummar dig.
I bland känner jag mig taskig, i sinnet, för att jag fördomsfullt antog att det var någon jag känner som dummar sig.
Hon hade ju bara en barnröst, en barnröst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar