Så här är det

Det är när det är 28 grader i skuggan som man känner den här känslan. Det är då man förstår att vi är gjorda för att leva i sol, i harmoni med växter och djur, i en blomstrande fauna.
Jag funderar stilla och hmmm:ar för mig själv.

Radiotjänst försöker sätta dit mig

Radiotjänst försöker att sätta en snigel på mitt öga - trots att jag är laglig. Det är inte mindre än att kinderna blossar lite. Man blir uppretad.

De har skickat en faktura för att jag bor i en lägenhet i Skellefteå. Nu vill de att jag betalar tv-licens för boende i Skellefteå och Stockholm. Jag försöker förklara men de vill inte lyssna. Till slut fick jag en tant att tänka om.

- SKA JAG BETALA TV-LICENS GÅNGER TVÅ, sa jag högt med djup nasal stämma.

- Nä, då säger vi så då, avslutade hon.

Vet inte varför jag skriver det här. Jag vill väl bara påpeka att du ska akta dig för sniglar.

Snart är du ute

Oohh, det låter så sorgligt när de säger på tv att Schyffert är en föredetting. Slut, finito. Det år sådana uttalanden som gör att 30-åringar får kriser. Några år till - sedan är du ute.

En kväll som denna - i ett tyst kontorslandskap

21:00 på ab: Folk knapprar på tangentbord, ser sport på tv-apparaterna, spelar lite musik ur datorerna, skriker till när flash-lampan blinkar (när det kommer en stor nyhet från tt) och pratar i telefonerna.

21:00 på mitt nya jobb: Fläkttrumman surrar.

Jag har en skärva kvar i hjärtat - slit inte ut den

Det går inte så bra det här med vår lägenhet. Vi ska sälja, men ingen vill köpa. Men jag gråter inte blod. Att sälja lägenheten är som att rycka en glasbit rakt ur hjärtat. Man skriker och mår illa. Nu har vi fortfarande kvar ena benet i Stockholm -och slipper slita ut den sista skärvan.

Ett år har gått

I dag är det ett år sedan Punkt SE lades ned. Det verkar kanske löjligt, men jag känner fortfarande sorg över det där. Jag tänker på min tid där ofta. Känner tårar i bröstet - och vill ha mitt jobb och mina arbetskamrater tillbaka.

Jag har svårt att gå vidare i arbetslivet. Hittar inget som är bättre. Och så kommer det nog att vara ett tag. Löjligt eller inte, så är det bara. En dag som denna, ett år efter nedläggningen.

På mitt jobb

...finns det ungefär 15 personer som tror att de är chefer. Det blir väldigt rörigt då.

Här kraschar det

Ibland köper Ingoman så många böcker och magasin samtidigt att han inte hinner läsa ut dem.
Gammalt ordspråk

Heja

...Island och Norge!

Jonas vs Jonas

I dag möttes vi. Jonas Andersson och Jonas Sjöstedt.

Locktång eller hårrullar

Ingela undrar hur den manlige programledaren i Eurovision har fönat sitt hår? Med hårrullar eller med en locktång. Det år sådant vi funderar på en kväll som denna på Norrböle i Skellefteå.

Joint - ett vanligt ord

Joint är tydligen ett vanligare ord än Lugnt. I alla fall ger T9 på min LG Chocolate det förslaget när jag försöker att skriva lugnt.

Saker jag gör, som jag inte får

- kör en obesiktad bil
- tvättar på andras tvättider
- står på 24-timmars besöksparkeringen flera dygn i sträck
- slänger glas och konservburkar i "vanliga" soporna
- går mot röd gubbe

Så här uppstår kreativitet

I kväll är en typisk Skellefteå-kväll, som jag minns dem. En småstadskväll. Det finns inget att göra. Det finns ingen som servar en med underhållning. Det finns inget nytt uteställe att gå till. Ingen bra bio-film att se. Ingen bra teater.

Det är här hjärnan väljer att ta andra vägar. Skapa nya nervbanor för att stimulera sig själv. För att inte bli galen. Det är ungefär samma försvarmekanism som inträffar när människor sitter fängslade i isoleringsceller, i ljudisolerade kolsvarta rum med endast en millimeters ljusstrimma som tränger in genom nyckelhålet. De börjar hallucinera och tänka i nya banor.

I kväll väljer min hjärna att studera börsen, något den aldrig gjort förut. Nu ska jag lära mig allt om hausse, baisse, p/e-tal och ledtider.

Vi ses där utanför cellen, men nya nervbanor att använda.

Kunskap är makt

I går var jag på reklampub och lärde mig mer om varumärkesprofilering. Och om generation y, som jag tillhör i sinnet. Vi som tänker så här när vi söker jobb: "hmmm, kan jag tänka mig att jobba här? Okej då, och då ska företaget tacka och bocka för att jag är här".

Den äldre generation tänker mer så här:
" Oj, vill ni ha mig? Vad bra. Jag tackar och bockar".

Det finns en skillnad här som kan leda till konflikter. Tänk på det.

Gå hem och sov

I dag skrattar jag åt alla bittra onda personer. Som har mungipor så sura att de snart borrar sig ned till helvetet. Tragiskt. Gå hem och sov. Få er ett skjut. Gör något annat än att tillbringa dagarna med mig. Som er vill jag inte bli. Hipp, happ, hopp så sa jag stopp.

Sommarbil

Snart har jag en Saab 99 att köra omkring med i sommar. Den är vit och mkt gammal. Farfar älskar den, jag tycker den är okej, Ingela vill inte kännas vid den. Men om jag säger till henne att Russel Crowe också har en gammal saab i "State of the play". Där han också är journalist. Att det liksom är lite småhärligt med gamla Saabar och journalister. Då mjuknar hon en aning.

"State of play"

...tre Ingoman-bollar av fem möjliga.

Oops

...jag bloggar igen. Det känns skönt. Jag slår in bokstäverna in i bloggen. Tar sats och smaskar in enterknappen. En gång, två gånger, tre gånger! Men Ingela blir arg då. Hon skriker: "Sluta, du förstör ju tangenterna. Är du från vettet".
Åååå, jag blir så rädd, säger jag ironisk. Då blir hon ännu argare. Lördagsnöje på hög nivå.

I kväll ser jag "State of play".