I dag är det ett år sedan Punkt SE lades ned. Det verkar kanske löjligt, men jag känner fortfarande sorg över det där. Jag tänker på min tid där ofta. Känner tårar i bröstet - och vill ha mitt jobb och mina arbetskamrater tillbaka.
Jag har svårt att gå vidare i arbetslivet. Hittar inget som är bättre. Och så kommer det nog att vara ett tag. Löjligt eller inte, så är det bara. En dag som denna, ett år efter nedläggningen.
2 kommentarer:
förstår dig absolut! det är inte lätt att gå vidare när man inte har valt det själv.
Man vill heller inte tänka "jag har haft min bästa tid, jag får vara glad för det" utan man får hoppas att det kommer nya härliga tider men på andra sätt. likadant blir det aldrig. men det kan ju bli bra ändå, fast annorlunda.
Tänk att det har gått ett helt år! jag förstår precis vad du menar, även om livet onekligen går vidare...
Skicka en kommentar