Ingoman tar semester igen

Ingoman hade bara semester i sex månader under 2008. Så nu är det dags att ta igen sig på nytt. Men den här gången blir det i miniformat. Två veckor rätt och slätt. Men glöm inte att han börjar blogga på allvar snart igen.

Matfrossa

I bland blir jag så rackarns hungrig. Då lagar jag massor av mat, gärna spagetti. Sedan trycker jag in så mycket jag kan i munnen. Jag trugar. Packar in lasten till minsta beståndsdel. Llkt ormföda tränger sig kosten som en klump genom strupen. Du kan se på utsidan av halsen vad som pågår. Mmmmmm, matfrossa!

Ordspråk

"I Skellefteå är det inte så mycket status vad du jobbar med. Utan vilka du känner." Gammalt ordspråk.

Snart ska vi prata igen

Om tre veckor ungefär, då ska Ingoman blogga igen på allvar. Återkommer om mer info i frågan. En dag som denna i Skellefteå.

Så jobbar jag

Jobbar ännu hårdare, speciellt framför mål. Till slut lossnar det.

Så här ser jag på livet - i dag

Jag står på en öppen yta, utomus. Kanske ett havrefält. Jag står helt stilla. Det blåser vindar från olika håll. Vissa är smärtsamma, vissa är glädjande, vissa är svarta, vissa är onda. Andra goda.

Ibland blåser det flera vindar samtidigt. Så att mitt hår virvlar runt och inte kan bestämma åt vilket håll det ska falla. Ibland är det helt vindstilla. Ibland blåser det hårt från ett och samma håll. Så att jag måste ta några steg tillbaka, för att kämpa mot och falla framåt när vinden plötsligt avtar.

Jag står där och vindarna kommer. Jag kan inte bestämma vilka som ska träffa mig. Jag kan flytta till ett annat havrefält. Och kanske undvika en koncentrerad orkan. Men vindarna fortsätter att komma. Jag kan bara stå där, och känna håret blåsa.