Jag står på en öppen yta, utomus. Kanske ett havrefält. Jag står helt stilla. Det blåser vindar från olika håll. Vissa är smärtsamma, vissa är glädjande, vissa är svarta, vissa är onda. Andra goda.
Ibland blåser det flera vindar samtidigt. Så att mitt hår virvlar runt och inte kan bestämma åt vilket håll det ska falla. Ibland är det helt vindstilla. Ibland blåser det hårt från ett och samma håll. Så att jag måste ta några steg tillbaka, för att kämpa mot och falla framåt när vinden plötsligt avtar.
Jag står där och vindarna kommer. Jag kan inte bestämma vilka som ska träffa mig. Jag kan flytta till ett annat havrefält. Och kanske undvika en koncentrerad orkan. Men vindarna fortsätter att komma. Jag kan bara stå där, och känna håret blåsa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar