Metro teknik listar de fem bästa webbsidorna. En av dessa består av en lista över vad folk som är döende ångrat i sitt liv. En lista som man kan bära med sig, om man vill. Man blir blödig, men den är bra:
Så här:
1. I wish I'd had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.
This was the most common regret of all. When people realise that their life is almost over and look back clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled. Most people had not honoured even a half of their dreams and had to die knowing that it was due to choices they had made, or not made.
It is very important to try and honour at least some of your dreams along the way. From the moment that you lose your health, it is too late. Health brings a freedom very few realise, until they no longer have it.
2. I wish I didn't work so hard.
This came from every male patient that I nursed. They missed their children's youth and their partner's companionship. Women also spoke of this regret. But as most were from an older generation, many of the female patients had not been breadwinners. All of the men I nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill of a work existence.
By simplifying your lifestyle and making conscious choices along the way, it is possible to not need the income that you think you do. And by creating more space in your life, you become happier and more open to new opportunities, ones more suited to your new lifestyle.
3. I wish I'd had the courage to express my feelings.
Many people suppressed their feelings in order to keep peace with others. As a result, they settled for a mediocre existence and never became who they were truly capable of becoming. Many developed illnesses relating to the bitterness and resentment they carried as a result.
We cannot control the reactions of others. However, although people may initially react when you change the way you are by speaking honestly, in the end it raises the relationship to a whole new and healthier level. Either that or it releases the unhealthy relationship from your life. Either way, you win.
4. I wish I had stayed in touch with my friends.
Often they would not truly realise the full benefits of old friends until their dying weeks and it was not always possible to track them down. Many had become so caught up in their own lives that they had let golden friendships slip by over the years. There were many deep regrets about not giving friendships the time and effort that they deserved. Everyone misses their friends when they are dying.
It is common for anyone in a busy lifestyle to let friendships slip. But when you are faced with your approaching death, the physical details of life fall away. People do want to get their financial affairs in order if possible. But it is not money or status that holds the true importance for them. They want to get things in order more for the benefit of those they love. Usually though, they are too ill and weary to ever manage this task. It is all comes down to love and relationships in the end. That is all that remains in the final weeks, love and relationships.
5. I wish that I had let myself be happier.
This is a surprisingly common one. Many did not realise until the end that happiness is a choice. They had stayed stuck in old patterns and habits. The so-called 'comfort' of familiarity overflowed into their emotions, as well as their physical lives. Fear of change had them pretending to others, and to their selves, that they were content. When deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their life again.
When you are on your deathbed, what others think of you is a long way from your mind. How wonderful to be able to let go and smile again, long before you are dying.
Life is a choice. It is YOUR life. Choose consciously, choose wisely, choose honestly. Choose happiness.
torsdag 30 december 2010
onsdag 29 december 2010
Vad jag gör nu?
...skriver en lista förstås. Men inte ngn som sammanfattar året eller så. Utan en lista på ett 70-tal saker som jag ska genomföra. Nu ska det bli eld i brasan!
tisdag 28 december 2010
tisdag 21 december 2010
Här är dom - de lyckliga
Titta. Så lyckliga de ser ut. Jag hittade dem i ett inredningsmagasin. Hon är redaktionschef eller liknande på ngt tjejmag. Han arbetar i reklambranschen. Tillsammans verkar de tjäna multum, för de har en totalrenoverad femma i innerstan. Men ändå har de massor med semester. I vintras var de två månader i Thailand.
De får mig att sugas fast i artikeln. Jag läser den två gånger om. Och fantiserar om deras liv. Så perfekt. Jag ler och känner mig upprymd. Inspirerad att gå stark fram i livet. Semester, roligt jobb, kärnfamilj. Ändå vet jag att det bara är en fasad. Men för stunden låter jag den tanken trängas bort.
Så här blev det
Jag har aldrig visat granen som jag och en kollega har pyntat. Den står på torget i Skellefteå. Så här blev den:
Vi har beställt rosetter från Chicago, bollar från mellansverige och svarvat pepparkaksälgar i Skellefteå. Dessutom har vi fått lampor från världens bästa lampföretag och belyst hela härligheten underifrån. Sedan har vi pyntat den 12 meter höga granen med hjälp av en skylift. Det är så man jobbar i tidningsbranschen i dag. Genom att pynta julgranar.
Vi har beställt rosetter från Chicago, bollar från mellansverige och svarvat pepparkaksälgar i Skellefteå. Dessutom har vi fått lampor från världens bästa lampföretag och belyst hela härligheten underifrån. Sedan har vi pyntat den 12 meter höga granen med hjälp av en skylift. Det är så man jobbar i tidningsbranschen i dag. Genom att pynta julgranar.
torsdag 16 december 2010
Känsla en torsdagkväll
Om en halvtimma slutar jag jobbet. Då går jag raka vägen hem, slänger på en pastasträng eller två. Till det en aning fisk. Sedan kommer mormor förbi, jag kallar svärmor så nu, för att passa Alfred. Jag sätter mig sedan i bilen, sladdar förbi Renis och drar till backen. För att vara mig själv för en stund. Det är känsla.
tisdag 14 december 2010
lördag 11 december 2010
Så här lever jag
Klockan är halv nio på morgonen. Var uppe sent igår, men har svårt att sova. Därför sitter jag nu i köket å tittar på Ryan Schecklers vinståk i Xgames 2010, i min mobil. Sån är jag.
fredag 10 december 2010
Så det ska va
"Jag måste köpa en ny klänning. För jag har ingen". Så säger Ingela när vi ska på fest, typ varje gång.
Säg så här. Vi har varit på ganska många fester genom åren. Jag undrar nu. Var har alla tidigare inköpta klänningar tagit vägen? Hon försöker lura mig. Hon ljuger mig rakt upp i ansiktet. Hon pissar på mig. Men det är väl så det ska vara....
Säg så här. Vi har varit på ganska många fester genom åren. Jag undrar nu. Var har alla tidigare inköpta klänningar tagit vägen? Hon försöker lura mig. Hon ljuger mig rakt upp i ansiktet. Hon pissar på mig. Men det är väl så det ska vara....
torsdag 9 december 2010
Känsla
Blev officiellt fast anställd i dag. Titel: konceptredaktör, mellanchef.
Senast jag blev fast anställd, på bladet, firade jag med ett par kalla med Clarence. Det skulle jag gärna göra igen. Det var känsla.
Senast jag blev fast anställd, på bladet, firade jag med ett par kalla med Clarence. Det skulle jag gärna göra igen. Det var känsla.
onsdag 1 december 2010
tisdag 30 november 2010
Puh
Pys. Ibland sipprar bara luften ur en. Och det händer nu. Du kan höra ljudet när jag sitter i soffan, som ett vinande ljud. Pys.
onsdag 17 november 2010
Min hustru vet inte att jag har koll
Det är tur att jag får kvitton på mejlen när det har skett ett köo av en app via min iphone. Så att jag har koll. Jag tror inte att min fru är medveten om det här, som lånar min iphone stup i kvarten.
Nyss kom det här kvittot på mitt mejl. Talking Tom upgrade. Suck. Hon handlar på mitt kort, som om hon vore en lyxhustru.
Nyss kom det här kvittot på mitt mejl. Talking Tom upgrade. Suck. Hon handlar på mitt kort, som om hon vore en lyxhustru.
onsdag 10 november 2010
Så att jag blir glad och blomstrig igen
Jag hatar alla bittra som bara går och kring försöker göra livet surt för andra. Jag är så bitter på bittra människor. Fokusera på ert eget liv istället. Då skulle ni må så mkt bättre. Bittra människor.
Sådär. Nu ska jag sluta fokusera på er. Så att jag blir glad och blomstrig inombords igen.
Sådär. Nu ska jag sluta fokusera på er. Så att jag blir glad och blomstrig inombords igen.
Few years time
...you could be in the hot seat, like me.
Här i skisocks, som värmer fossingarna.
I ett par G-star-jeans, med långkalsonger under förstås, och ospänt skärp i midjan.
Och ett stycke piké, T Hilfiger.
Så är jag klädd hemma i lyan en kväll i november.
Här i skisocks, som värmer fossingarna.
I ett par G-star-jeans, med långkalsonger under förstås, och ospänt skärp i midjan.
Och ett stycke piké, T Hilfiger.
Så är jag klädd hemma i lyan en kväll i november.
tisdag 9 november 2010
Om jag bara...
Ibland så drömmer jag om en fin lägenhet. En sådan där mysig med levande ljus i. Med en skön soffa som man kura ihop sig i, dricka en kopp te och läsa ett bra magasin. Det ska lukta gott, gärna hallon från det nytorkade golvet. Och i köket ska spisen blänka. I ugnen finns det kanske ljummenvarma bullar, som vi kan smaska på och dricka mjölk till.
Det finns bara ett problem med att fullborda den här tanken. Synd att jag aldrig städar någon gång.
Det finns bara ett problem med att fullborda den här tanken. Synd att jag aldrig städar någon gång.
fredag 5 november 2010
Sneak peak, only for you
Fredagkväll och jag har precis beställt julpynt från USA. Du vet väl att jag ska pynta granen på Möjligheternas torg.
Och för den som läser Ingoman-bloggen finns det naturligtvis exklusivt material. Här får du en sneak-peak på hur rosetterna ser ut:
.
Och för den som läser Ingoman-bloggen finns det naturligtvis exklusivt material. Här får du en sneak-peak på hur rosetterna ser ut:
.
torsdag 4 november 2010
Att tiga är guld
Huvvasligen, när man berättar känslig information till ngn som man inte riktigt litar på, men som lovar att knipa munnen. Då får man ett obehag i kroppen, som skruvar omkring där inne. VARFÖR BERÄTTADE JAG. Så skriker jag till mig själv just nu, in my mind.
Så här väljer jag
Min kollega P har propsat på att jag måste säga vem jag vill ha som älskarinna, om jag får välja fritt, och inte välja min fru.
Här är svaret:
Här är svaret:
onsdag 3 november 2010
Slajmiga ben på Berns
Jag har precis anmält mig till företagets hundraårsfest. Vi fyller arenan i stan.
För några år sedan äntrade jag en liknande tillställning, när Aftonbladet fyllde 175.
Jag köpte en ny kostym då. En tajt, så att man såg mina slajmiga ben. Jag satt vid samma bord som en bunt försäljare. En bordsgranne var en chef med makt. Han hälsade med stadig hand. Sedan pratade han i ett. Tungan surrade runt som en torktumlare som skenat. Ibland blinkade han åt mig. Inte på ett flörtigt sätt, utan kamratligt manligt. Som för att visa att vi var på samma nivå vi två, mentalt. Ibland skrattade vi från magen och dunkade varandra i ryggen. Ibland drog han sin hand genom sin blänkande backslick-frisyr. Full av fett. Ibland rättade jag till min plattade lugg. Full av fett.
Det kändes bra från min sida. Jag ville mest passa in.
Kvällen fortsatte vid en bar. Där hängde folk jag kände igen, men som jag inte kände. En del var tidningens stjärnor. Jag zippade öl och observerade.
En av dem var en sådan där osäker typ. En man som du kan vara bästis med ett tag. Men som sedan styckar upp dig i små köttiga bitar så fort du vänder ryggen till.
Man såg skräcken rakt in i hjärtat på honom. Den dallrade där i kroppen, som en geleklump under en skakig bilfärd. Då var han inte självklar på tidningens poster. I dag sitter han säkert.
En annan av dom är en sådan där säker typ. Som var stolt över sig själv. Man såg hur värmen vibrerade där inne i kroppen på henne. Hon behövde aldrig frysa.
Hon blev snabbt blev en profil, men fick lika snabbt lämna den posten ifrån sig. Kanske var det för att hon gjorde som hon själv kände för, tänker jag. I dag ser jag hennes namn i samband med tv-produktioner. Det verkar som att hon har det jättebra. I alla fall fantiserar jag att det är så. Hur som helst hoppas jag att värmen fortfarande spirar där inne i själen.
Sedan spelade Lena & Orup och jag hängde runt med en tjej från Skellefteå. För övrigt en mkt duktig journalist. Tryggheten infann sig. Vi pratade samma språk vi två. Nasalt sådär. Och om tidningen där hemma. Som hon hatade, och som jag nu arbetar åt. Hon pratade i termer som "jag fick ingen luft där hemma." "Jag höll på att kvävas och behövde få syre" "Det var panik på riktigt". Jag instämde och nickade. Jag nickar fortfarande, då och då.
Sedan tog jag mina slamjiga ben och satte mig i en taxi. Genom stockholmsnatten funderade jag. "Det här var en bra kväll". "Jag gillar det här med media".
tisdag 2 november 2010
Grönt är skönt
Du vet ett batteri som laddas ur, men som kan laddas upp igen.
Där är jag nu. Jag visade rött. Men så placerades jag i laddaren. Och nu lyser lampan grönt.
Inte så att jag var utbränd. Men det tog ett par år att alstra power. Jag undrar vad jag ska göra nu. Erövra världen kanske. I alla fall Sverige.
Nu du
Nu. Jag kände suget att blogga. Jag älskar att blogga. Att blogga ska bli mitt andranamn. Jonas "bloggen" Andersson.
tisdag 21 september 2010
torsdag 19 augusti 2010
Mycket pengar, mycket chill
En mäklare får cirka 70 000 för att sälja vår lägenhet. Men en mäklare klarar inte ens av att veta vilka regler som gäller vid en lägenhetsförsäljning.
Mäklare är fortfarande världens bäst betalda jobb i förhållande till hur lite de behöver kunna, och hur lite ansvar de behöver ha.
Bli mäklare och du har det chill.
Mäklare är fortfarande världens bäst betalda jobb i förhållande till hur lite de behöver kunna, och hur lite ansvar de behöver ha.
Bli mäklare och du har det chill.
onsdag 18 augusti 2010
Så här var det
Sex veckors sommar. Underbart. Ungefär så här var det:
Första dagen jag hade semester. Då sken solen. Och så fortsatte det, så klart. Vad annars. Så jag, min käresta och lillpalten var bland annat och badade. Hans favorit. Vi skrek i kör. Han för att det var så kul. Jag för att det första doppet var så kallt. Iiiii.
Värmeböljan stegrade upp några grader. Säg 28. Säg 30, och vi var inte förvånade. Då skaffade vi oss oceanview. Ingelas föräldrars stuga äger. Och det gjorde vi med.
Det är många som gifter sig nu. Men det är väl så när man fyllt 30. Panik, eller nått. Antons svensexa ägde till stor del rum i skogen. Här känner vi oss manliga, efter några partiers paintball.
Vad är en sommar utan flera bröllop? Du vet ju. Här snajdade man upp sig och firade Ida och Stephens stora dag. Nice.
Ibland tittade Ingela på mig med sina stora runda ögon. Det var då hon fick som hon ville.
Jag har lärt mig att göra smothie i sommar. Oboy. Den här både nyttig och proteinrik och slinker ner efter varje träning. Beach 2011, jag ska bli redo.
Helt plötsligt har kärestan blivit äldre. Det firade vi med en fin maskeradbal. Här visar Johanna hur det är att vara glamourös.
Klart det blev en sväng till Stockholm. Men inte för att roa sig. Utan för att avhysa ett monster ur vår lägenhet. Efter att vi besegrat häxan firade vi med att ta färjan till söders höjder och äta på A la Crepe. Här jiddrar tjejerna ikapp inför färden till den spännande måltiden.
Jomenvisst. När vi spelar golf i Skellefte hänger renarna på.
Semestern avslutades i måndags. Med att åka till Skråmträsk för en stilla fika med mor och farmor. Alfred chillade som vanligt, men den här gången i en ny keps.
Så är sommaren 2010 avslutad. Jag säger att det var en mycket bra sommar. Och sommaren håller med mig.
Första dagen jag hade semester. Då sken solen. Och så fortsatte det, så klart. Vad annars. Så jag, min käresta och lillpalten var bland annat och badade. Hans favorit. Vi skrek i kör. Han för att det var så kul. Jag för att det första doppet var så kallt. Iiiii.
Värmeböljan stegrade upp några grader. Säg 28. Säg 30, och vi var inte förvånade. Då skaffade vi oss oceanview. Ingelas föräldrars stuga äger. Och det gjorde vi med.
Det är många som gifter sig nu. Men det är väl så när man fyllt 30. Panik, eller nått. Antons svensexa ägde till stor del rum i skogen. Här känner vi oss manliga, efter några partiers paintball.
Vad är en sommar utan flera bröllop? Du vet ju. Här snajdade man upp sig och firade Ida och Stephens stora dag. Nice.
Ibland tittade Ingela på mig med sina stora runda ögon. Det var då hon fick som hon ville.
Jag har lärt mig att göra smothie i sommar. Oboy. Den här både nyttig och proteinrik och slinker ner efter varje träning. Beach 2011, jag ska bli redo.
Helt plötsligt har kärestan blivit äldre. Det firade vi med en fin maskeradbal. Här visar Johanna hur det är att vara glamourös.
Klart det blev en sväng till Stockholm. Men inte för att roa sig. Utan för att avhysa ett monster ur vår lägenhet. Efter att vi besegrat häxan firade vi med att ta färjan till söders höjder och äta på A la Crepe. Här jiddrar tjejerna ikapp inför färden till den spännande måltiden.
Jomenvisst. När vi spelar golf i Skellefte hänger renarna på.
Semestern avslutades i måndags. Med att åka till Skråmträsk för en stilla fika med mor och farmor. Alfred chillade som vanligt, men den här gången i en ny keps.
Så är sommaren 2010 avslutad. Jag säger att det var en mycket bra sommar. Och sommaren håller med mig.
Goder morgon
Vet inte om du läser längre. Jag har ju varit borta en tid nu. Men jag hoppas ju.
Nu är det slut på semesterläget och jag är tillbax vid datorn. Så vi skrivs.
Nu är det slut på semesterläget och jag är tillbax vid datorn. Så vi skrivs.
fredag 16 juli 2010
Chill och blått vatten
Jag har semester och chillar vid havet. Då är det inte så lustfyllt att blogga eller hur. Och jag ska ta det lugnt i fyra veckor till, drygt! Sedan antar jag att vi skrivs igen, om inte lusten faller på innan. Jag gillar dig skarpt! Det vet du!
måndag 5 juli 2010
Framåt marsch
Jag siktade mot skyn, men hamnade under jord. Men när solen går upp är det bäst att jag börjar gå igen. Han sjunger att det dags att promenera igen, så då gör jag väl det.
fredag 2 juli 2010
Semester
Nä vet du vad. Nu är det bara 17 minuter kvar till semester. Jag ler.
Jag tittade tillbaka i mitt eget bloggarkiv för att se vad jag haft för mig tidigare år vid den här tidpunkten.
2009 satt jag och svettades på en webbredaktion. Ingen semester. Bara jobb, bara massor utav jobb.
2008 var jag arbetsbefriad och levde loppan med bladets pengar. Rätt nice, men jag var förkyld i sju veckor i sträck. Jag höll på att ta kål på mina egna halsmandlar bara genom att andas.
2007 hade jag en vanlig semester. Jag minns hur jag myste på bladets redaktion innan jag skulle få ledigt. Jag räknade ned och skrattade gott tillsammans med Mirre och Linda. "Tänk så bra vi har det. "Oj, oj vad man ska må nu" och "det här med semester, det är inte så dumt", sa vi och tittade nöjt på varandra. Så här såg det ut på semesterdagen, då för tre år sedan.
Jo, det var fint. Och nu ännu en semester. Yiihaa.
Jag tittade tillbaka i mitt eget bloggarkiv för att se vad jag haft för mig tidigare år vid den här tidpunkten.
2009 satt jag och svettades på en webbredaktion. Ingen semester. Bara jobb, bara massor utav jobb.
2008 var jag arbetsbefriad och levde loppan med bladets pengar. Rätt nice, men jag var förkyld i sju veckor i sträck. Jag höll på att ta kål på mina egna halsmandlar bara genom att andas.
2007 hade jag en vanlig semester. Jag minns hur jag myste på bladets redaktion innan jag skulle få ledigt. Jag räknade ned och skrattade gott tillsammans med Mirre och Linda. "Tänk så bra vi har det. "Oj, oj vad man ska må nu" och "det här med semester, det är inte så dumt", sa vi och tittade nöjt på varandra. Så här såg det ut på semesterdagen, då för tre år sedan.
Jo, det var fint. Och nu ännu en semester. Yiihaa.
Det är vi som ligger med varandra
Jag mördade vår dator hemma. Tappade ned den från två meter. Men nu har jag fixat en ny. Nu står det en sådan här hemma hos oss. En ibook G4. Men datakillen, som har gett mig den, tycker att den är ren skit. "Inget att ha, du kommer att bli arg för att den är så seg", säger han.
Men det här är ett bara ett uttryck för tunnelseende från hans sida. Han är för insyltad i det här med prestanda. Alla vet ju att det är utsidan som räknas, inte innehållet. Så nu står den där hemma och glänser, med apples logga på skalet. Okej, jag hade hellre haft en macbook, för den är ännu snyggare. Men alla vet också att man måste spela i rätt liga för att få ligga. Och nu har jag hittat till min division.
torsdag 1 juli 2010
Det var jag och du
Har du sett ett sådant här kort ngn gång? Nä, skulle inte tro det. För det här kortet får endast speciella människor. Sådana som jag. Som är ngt. Som tillhör en speciell klick. Sådana som är VIP.
......nä, det har faktiskt inte slagit slint i huvudet på mig. Skojja ju bara förstår du väl! För tror du att jag är en sådan som raderna ovan behöver vi aldrig mer skrivas!
Kortet är, eller var, dock ett VIP-kort till Café Opera. Men nu har jag kastat det i sopkorgen.
Jag stod där hemma och funderade ett tag. Över hur det var. Att äga ett VIP-kort. I början var det löjligt. Jag hatar ju systemet, där folk ska anses mer värdefulla än andra. Men sedan hittade vi hem till kärleken. Du kysste mig känslosamt med dina bara läppar. Dina händer värmde mig varsamt och stilla. Dina ögon fick mig att tro på evig förälskelse.
Tillsammans var vi oslagbara en vanlig utekväll. För när kön ringlade lång utanför Debaser, när de hade stängt portarna till Mosebacke, när det var för många brats på Stureplan, då tog Café Opera alltid emot mig med ett vänligt leende. Ingen kö, inget tjafs. Bara raka vägen in och ett brett smil från den trevliga personalen. Och allt berodde på dig.
Jag tackar ödmjukaste för den tid vi hade. Nu vill jag inte skiljas. Men vi ses kanske igen.
Jag har ett annat fokus
Snacka om att smeta in i ansiktet. Men det spelar ingen roll. Jag läser inte sådan där skit.......................själv satsar jag på fonder som GÖR mig rik.
onsdag 30 juni 2010
Kungarnas kung
Blev just väldigt nostalgisk. Och fram åker The Roots. Som stod får en av de bästa live-spelningar jag sett under min 20-åriga period. Trummisen Ahmir Thompson är kungarnas kung.
Över. Punkt. Slut
Shit vad kul vi har haft. Lite farligt, lite vågat, lite spännande. Men nu har vi inte lika roligt längre. Jag har blivit 30 plus, dragit mig tillbaka lite. Funderar på att skaffa hus. Kanske en bastu vid vattnet till det. En stabil bil har jag också. Jag funderar till och med på att låta mitt jobb bli lite sådär grått och vardagstråkigt.
Men du har bara kört på. Som att inget har hänt. Din kropp är 30 plus, men du har levt som att du vore just 20 fyllda. Du har referenser som Nirvana, Suede, Pulp och Kent. Inget fel med det, men du tror fortfarande att alla andra 20-åringar också gillar den typen av musik. Lägg ned för gott och inse att du blivit äldre. Du är fortfarande kul, det måste du förstå, men på ett mer moget sätt. Så gå nu vidare och lägg ned för gott för ditt eget bästa. Du har redan blivit alltför patetisk. Det var roligt så länge det varade, men det är över nu.
Men du har bara kört på. Som att inget har hänt. Din kropp är 30 plus, men du har levt som att du vore just 20 fyllda. Du har referenser som Nirvana, Suede, Pulp och Kent. Inget fel med det, men du tror fortfarande att alla andra 20-åringar också gillar den typen av musik. Lägg ned för gott och inse att du blivit äldre. Du är fortfarande kul, det måste du förstå, men på ett mer moget sätt. Så gå nu vidare och lägg ned för gott för ditt eget bästa. Du har redan blivit alltför patetisk. Det var roligt så länge det varade, men det är över nu.
tisdag 29 juni 2010
"Lyx i sin yttersta form"
Det är faktiskt sant. För några veckor sedan ringde det dagis som ligger närmast där vi bor och frågade om vi vill ha en plats till hösten. Jag har inte ens stått i ngn kö? Jag har inte ens tänkt tanken dagis. De har fått tag i vårat namn i ngt register eller liknande.
So what, säger du kanske som bortskämd Skelleftebo, rycker på axlarna och fortsätter klaga på att det inte finns ngt att göra i den här stan.
Men jag ska säga dig din lilla snorunge att det här är ngt mkt speciellt. I alla fall om du blivit van innerstadsmiljön i hufuvudstaden. Där får du inte bara en dagisplats hur som helst. Där får du stå i KÖ. LÄNGE!!!
Så skriv upp det här din lilla räka. Det här är lyx i sin yttersta form. En fringe benefit, en förmån som du ska vara mycket glad över. Så lägg undan divalaterna nu och hylla stans dagis. Hurra, hurra, hurra!
So what, säger du kanske som bortskämd Skelleftebo, rycker på axlarna och fortsätter klaga på att det inte finns ngt att göra i den här stan.
Men jag ska säga dig din lilla snorunge att det här är ngt mkt speciellt. I alla fall om du blivit van innerstadsmiljön i hufuvudstaden. Där får du inte bara en dagisplats hur som helst. Där får du stå i KÖ. LÄNGE!!!
Så skriv upp det här din lilla räka. Det här är lyx i sin yttersta form. En fringe benefit, en förmån som du ska vara mycket glad över. Så lägg undan divalaterna nu och hylla stans dagis. Hurra, hurra, hurra!
Han har laddat som inför en viktig match
Av en liten nio månaders karl som brukar sova till cirka 05.00 är det anmärkningsvärt att vakna klockan 08.00. I morse bestämde han sig för att ta sovmorgon maximum. Och jag funderade länge på varför. Ingela kom till sist på svaret. Han ska ju till 4H gården i dag med sina kompisar i föräldragruppen. Det gäller att var uppvilad inför dagens spännande aktiviteter.
torsdag 24 juni 2010
Dagens outfit
Du bör ha keps när det är soligt. Annars kan du få solsting. Det har min mamma alltid sagt. Och nu får gossen min föra traditionen vidare.
Idag:
- har han en keps från Bamse, med Stora stygga vargen på som emblem.
- en scarf från H&M som matchar i blått till hans upperbody. Scarfen har även inslag av rött, gult och grönt, färger som går att kombinera med det mesta.
- en upperbody från Lindex i modernt snitt. Plagget är smyckat med klassiska gyllenbruna ränder, en stil som aldrig går ur tiden.
onsdag 23 juni 2010
Nybajsad och klar
Har låtit antalet sms i mobilen passera gränsen till vansinne. Men har nu gjort ngt åt saken och raderat nästa hela skiten. Eller som "I" skrev en gång, i ett av de sms som togs bort. "Nybajsad och klar". Tre ord och du förstår direkt vad som menas. Klart och tydligt.
Ozzy flyttar till stan
Har du ett trapphus i Skellefteå? Då har du kanske sett den här. Snygg eller fyndig reklam bör uppmärksammas, så då gör jag det.
tisdag 22 juni 2010
fredag 18 juni 2010
Det är här det händer
torsdag 17 juni 2010
Ronnestam har sunda tankar
Jag har lyssnat på flera av landets så kallade sociala medier-experter. Johan Ronnestam, du är bäst hittills. Tack för en bra dragning i Skellefteå.
tisdag 15 juni 2010
Jag började simma
Jag vet inte riktigt hur självutlämnande jag ska vara i den här bloggen. Du läser ju. Men jag har ju liksom redan gått in en del på den stigen. Så jag fortsätter. Jag orkar faktiskt inte bry mig om hur du tolkar det jag printar ned. Förlåt.
I dag gjorde jag i alla fall ngt jag aldrig gjort förut. Gick till en psykolog.
Där inne i hans rum fanns två fötåljer. Båda lagom sköna sådär. Både halvhårda, men samtidigt bekväma. Klädda i vitt. På bordet låg några snäckor. Jag antar att de ska påminna om havet eller ngt. Så att man blir sansad och lugn.
Jag satte mig raskt på ena platsen och skruvade på kroppen. Kollade mig omkring. La i ordning armarna på de mjuka armstöden, fem gånger om. Sedan tog min mästare till orda.
Pysykolog: - Hur känns det att gå hit då? Ovant?
Jag:- Jo.
Psykolog: - Det brukar göra det. Det är alltid så i början.
Jag: - Jo. Jag antar det.
Jag doppade först mina tår i det iskalla vattnet (psykologrummet) för att känna på hur kallt vattnet där inne egentligen är.
Psykolog: - Känner du att du påverkas ngt av det som händer omkring dig, till exempel fysiskt?
Jag: -Nej.
Psykolog: - Inte? Sover du?
Jag: - Ja.
Psykolog: -Äter du?
Jag: - Ja.
Psykolog: - Inga bekymmer alltså?
Jag: - Nej............ eller jo......nu när jag tänker närmare så...........och ibland så.....och i går så...........
Sedan kastade jag mig i vattnet och började att simma. Jag plaskade fram, så att det skvätte och for. Så att min psykolog fick vatten i ansiktet. Men snabbt torkade han av sig och lät mig fortsatta min färd framåt. Själv tuffade han i sin båt och ibland rättade han till min kropp där i vattnet så att jag inte skulle simma fel.
Till slut hade jag plaskat en hel sträcka fram. Under tiden hann jag komma underfund med min drivkraft både privat och i arbetslivet. Psykologen förklarade att jag kom på ngt som de flesta kommer på förs vid 60 årsåldern, eller aldrig kommer på någonsin i hela livet. Nu hoppas jag att det blir fler givande längder. Simma lugnt!
I dag gjorde jag i alla fall ngt jag aldrig gjort förut. Gick till en psykolog.
Där inne i hans rum fanns två fötåljer. Båda lagom sköna sådär. Både halvhårda, men samtidigt bekväma. Klädda i vitt. På bordet låg några snäckor. Jag antar att de ska påminna om havet eller ngt. Så att man blir sansad och lugn.
Jag satte mig raskt på ena platsen och skruvade på kroppen. Kollade mig omkring. La i ordning armarna på de mjuka armstöden, fem gånger om. Sedan tog min mästare till orda.
Pysykolog: - Hur känns det att gå hit då? Ovant?
Jag:- Jo.
Psykolog: - Det brukar göra det. Det är alltid så i början.
Jag: - Jo. Jag antar det.
Jag doppade först mina tår i det iskalla vattnet (psykologrummet) för att känna på hur kallt vattnet där inne egentligen är.
Psykolog: - Känner du att du påverkas ngt av det som händer omkring dig, till exempel fysiskt?
Jag: -Nej.
Psykolog: - Inte? Sover du?
Jag: - Ja.
Psykolog: -Äter du?
Jag: - Ja.
Psykolog: - Inga bekymmer alltså?
Jag: - Nej............ eller jo......nu när jag tänker närmare så...........och ibland så.....och i går så...........
Sedan kastade jag mig i vattnet och började att simma. Jag plaskade fram, så att det skvätte och for. Så att min psykolog fick vatten i ansiktet. Men snabbt torkade han av sig och lät mig fortsatta min färd framåt. Själv tuffade han i sin båt och ibland rättade han till min kropp där i vattnet så att jag inte skulle simma fel.
Till slut hade jag plaskat en hel sträcka fram. Under tiden hann jag komma underfund med min drivkraft både privat och i arbetslivet. Psykologen förklarade att jag kom på ngt som de flesta kommer på förs vid 60 årsåldern, eller aldrig kommer på någonsin i hela livet. Nu hoppas jag att det blir fler givande längder. Simma lugnt!
fredag 11 juni 2010
Du är bra du
Alltså. Det är riktigt nice att du följer min blogg. Tack för att du gör det.
Nu fortsätter vi lyssna på det här, "Island in the sun".
Nu fortsätter vi lyssna på det här, "Island in the sun".
Jag vet
Okej. Nyfiken i en strut. Nu har jag använt mina journalistiska kunskaper för att kolla upp vilka de tre männen från Skell är som är misstänkta för koppleri och en massa andra obehagligheter. Usch. Men nu vet jag. Nu har jag koll. Nu kan jag jobba vidare. Puh.
Nej tack
Företagen söker en resurs. En maskin. Ett kugghjul. En bricka i pusslet. Kalla det vad du vill. Men då säger jag som arbetstagare också nej tack. Nej, nej, nej tack. Thank you and good bye. Hej då. NEJ TACK!
torsdag 10 juni 2010
Vomera mera
Ååå. Jag är så less på politisk korrekthet så jag kräks. Spyr. Kaskadspya. Dom som tror att dom sitter på höga hästar borde också spy. Kräka upp all sin politiska korrekthet rakt på gatan. Så att det splashas ut till en stor geggig smörja.
Som jag pratar
Var ute och snackade skit på lunchen. Ibland efteråt, när jag pratat strunt får jag dåligt samvete. Börjar kallsvettas lite och undrar varför jag sa sådär om ngt jag egentligen tycker är ganska bra. Men efter ett tag tänker jag. Varför ska jag ha dåligt samvete över det. Sedan kommer den tanken aldrig åter igen.
onsdag 9 juni 2010
Konferens
Rätt skönt att flera konferenser sänds live i dag via nätet. Så att man slipper lämna skogen. Jag trivs bra bland barr och kottar. Så idag följer jag en via webben. Men visst. Man ska int klaga. Förra veckan hade jag det rätt bra i solen på Mälarpaviljongen. Paula M hängde med mig där och drack drinkar. Tack för det Paula. Du vet hur man chillar en varm dag i Sthlm med en fåordig norrlänning som mest vill vara sig själv för en stund.
Jomenvisst. Här hänger man med miss Start up-guru herself. Paula M.
En god drink, eller var det mest juice?, på ett soligt Kungsholmen. Mmmm. Slurp.
Jomenvisst. Här hänger man med miss Start up-guru herself. Paula M.
En god drink, eller var det mest juice?, på ett soligt Kungsholmen. Mmmm. Slurp.
tisdag 8 juni 2010
Så det så
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag vet inte om jag ska vara glad, eller ledsen, eller om jag överhuvudtaget ska vara någonting alls här, på den här sajten.
Ibland vill jag skrika, andra gånger skratta, eller kanske gråta floder av tårar.
Inom mig sveper kastvindar, i en väldig fart. Hit och dit. Ner och upp. Jag har ingen aning om vad dom vill - men jag vet att det är dom som har makten.
Jag vet inte ens var jag ska sätta mig ned och vila. För det verkar vara upptaget överallt. Finns det någon ledig stol åt mig? Eller ska jag vandra den långa vägen fram, tills jag stupar utmattad och sliten? Inte ens du vet svaren.
Du kanske undrar hur det egentligen är fatt. Kanske blir du lite rädd och undrar om det slagit slint i huvudet. Du känner dig kanske främmande.
Men låt mig då förtydliga situationen. Det är bra med mig, men min bröstkorg har fyllts med sorg och ledsenhet. Det kvider nämligen när livet slår på med sin hårda svarta piska - om och om igen. Den snärtar upp mitt hjärta. Först blev det rött och ömt. Men nu strömmar blodet.
Låt mig vidare vara mer konkret. Vad stör mitt sinne? Vad funderar jag på en dag som denna? Mest frågor faktiskt. Likt ett litet barn undrar jag varför.
Varför - har min mammas cancer just nu spridit sig vidare i kroppen och gjort sig redo att förgöra allt liv som kommer i dess väg?
Varför - tvingas man känna dödsångesten i ensamhet?
Varför - blir en mycket nära vän till mig just nu misshandlad hemma? Varför kan jag inte göra något åt situationen?
Varför - måste jag just nu tvista med en massa släkt gällande ett arv. Tjafs, tjafs, tjafs och onda ord.
Varför - måste jag just nu ha en en mytoman i min lägenhet som snart har minskat min kassa med flera hundra tusen kronor och som kanske kräver juridiska, jobbiga och kostsamma insatser?
Varför - dog min pappa av en hjärntumör?
Varför - dog en av mina bästa vänner bara sådär knall och fall i hjärtfel?
Du, jag kan hålla på ett bra tag till om du vill. Men det vill du inte. Så vi sätter punkt här.
Nä. Det här var inget roligt inlägg. Men det är bara så här mitt liv ser ut just nu. Och jag tänker inte skämmas för det. Utan bara vara öppen och ärlig och fortsätta min vandring framåt. Så det så.
Ibland vill jag skrika, andra gånger skratta, eller kanske gråta floder av tårar.
Inom mig sveper kastvindar, i en väldig fart. Hit och dit. Ner och upp. Jag har ingen aning om vad dom vill - men jag vet att det är dom som har makten.
Jag vet inte ens var jag ska sätta mig ned och vila. För det verkar vara upptaget överallt. Finns det någon ledig stol åt mig? Eller ska jag vandra den långa vägen fram, tills jag stupar utmattad och sliten? Inte ens du vet svaren.
Du kanske undrar hur det egentligen är fatt. Kanske blir du lite rädd och undrar om det slagit slint i huvudet. Du känner dig kanske främmande.
Men låt mig då förtydliga situationen. Det är bra med mig, men min bröstkorg har fyllts med sorg och ledsenhet. Det kvider nämligen när livet slår på med sin hårda svarta piska - om och om igen. Den snärtar upp mitt hjärta. Först blev det rött och ömt. Men nu strömmar blodet.
Låt mig vidare vara mer konkret. Vad stör mitt sinne? Vad funderar jag på en dag som denna? Mest frågor faktiskt. Likt ett litet barn undrar jag varför.
Varför - har min mammas cancer just nu spridit sig vidare i kroppen och gjort sig redo att förgöra allt liv som kommer i dess väg?
Varför - tvingas man känna dödsångesten i ensamhet?
Varför - blir en mycket nära vän till mig just nu misshandlad hemma? Varför kan jag inte göra något åt situationen?
Varför - måste jag just nu tvista med en massa släkt gällande ett arv. Tjafs, tjafs, tjafs och onda ord.
Varför - måste jag just nu ha en en mytoman i min lägenhet som snart har minskat min kassa med flera hundra tusen kronor och som kanske kräver juridiska, jobbiga och kostsamma insatser?
Varför - dog min pappa av en hjärntumör?
Varför - dog en av mina bästa vänner bara sådär knall och fall i hjärtfel?
Du, jag kan hålla på ett bra tag till om du vill. Men det vill du inte. Så vi sätter punkt här.
Nä. Det här var inget roligt inlägg. Men det är bara så här mitt liv ser ut just nu. Och jag tänker inte skämmas för det. Utan bara vara öppen och ärlig och fortsätta min vandring framåt. Så det så.
fredag 28 maj 2010
Vi kommer igen
Jag säger god helg till dig.
Ingoman-bloggen måste dock bistert konstatera att det inte blir någon super-mega-rolig fest i sthlm i helgen. Den som jag hade tänkt att bjuda in till. Det kommer sig bland annat av sorgliga privata omständigheter. Det blir istället in på flyget, ut på konferens, in på hotell och tillbaka så fort som möjligt. Men vi kommer igen. Det kan du lita på.
Nu ska du njuta och ha det bra.
Ingoman-bloggen måste dock bistert konstatera att det inte blir någon super-mega-rolig fest i sthlm i helgen. Den som jag hade tänkt att bjuda in till. Det kommer sig bland annat av sorgliga privata omständigheter. Det blir istället in på flyget, ut på konferens, in på hotell och tillbaka så fort som möjligt. Men vi kommer igen. Det kan du lita på.
Nu ska du njuta och ha det bra.
torsdag 27 maj 2010
onsdag 26 maj 2010
fredag 21 maj 2010
Dagens mening
"Det enda jag hatar mer än folk som är lyckliga är folk som försöker vara lyckliga".
Det här citatet säger så mycket mer än vad många tror att det gör. Men jag tror att du vet. Just nu har jag dock inte ord att beskriva citatet djupare. Men Quetzala Blanco fortsätter att vara träffsäker.
Det här citatet säger så mycket mer än vad många tror att det gör. Men jag tror att du vet. Just nu har jag dock inte ord att beskriva citatet djupare. Men Quetzala Blanco fortsätter att vara träffsäker.
tisdag 18 maj 2010
Lysande
Martin Ezpepeleta ger en läsare svar på tal:
"Jobbar jag på en skittidning?
Fick en kommentar från signaturen Alex:
"Jag tänkte över ditt inlägg över att vara "mediahora".
Att du vill syssla med seriös journalistik tar jag som givet
efter att ha läst dina krönikor.
Den uppenbara frågar är: Varför du säljer dig billigt till Aftonbladet?
Varför inte sikta på DN, SVD eller någon tidning som ägnar sig åt nyheter
som påverkar människor liv och inte sensationer som
"Martin expeleta's hund blev knullad av en björn".
Först,
jag säljer mig inte billigt till Aftonbladet.
Jag säljer mig dyrt.
Och till skillnad från den som sitter
inne på redaktionen,
säljer jag inte min arbetskraft till tidningen.
Jag säljer mina texter.
Ingen säger åt mig vad jag ska skriva om.
Jag äger mina ord, mina åsikter och min tid.
Jag älskar att jobba för Aftonbladet.
Kan faktiskt inte tänka mig en bättre arbetsgivare.
Var skulle jag ha sån frihet?
DN? Tror du att DN skulle vilja ha min blogg?
Kan du tänka dig att DN skulle puffa för den
på sin förstasida?
Vad tror du fisförnäma SvD skulle säga om mitt språk?
Ha ha!
Nä, jag stannar där jag är. Så länge det går.
Jag tjänar just nu mer än de allra flesta
svenska journalisterna (delvis tack vare AB),
men jobbar mycket mindre.
Det tillåter mig att göra andra spännande projekt,
som till exempel en dokumentär i Colombia,
eller skriva bok, eller gratisjobba för journalistfacket
i Córdoba.
Jag kan resa när jag vill, vart jag vill
och stanna hur länge jag vill.
Är inte knuten till någon plats, jag är fri som en fågel.
Har du någon som erbjuder något bättre,
hojta till.
Då återstår bara det här med "seriös journalistik".
Jag vet inte riktigt vad du menar med seriös journalistik
som förändrar människors liv.
På vilket sätt har DN förändrat ditt liv?
Men låt mig säga såhär:
Under mina somrar på Norrbottens-Kuriren
publicerade jag artikelserier om både
den etniska diskrimineringen och dammsäkerheten.
Jag jobbade röven av mig och artiklarna
publicerades under en hel vecka.
Förändrades något av mitt grävande?
Nej, inte ett skit.
Förra sommaren däremot skickade Aftonbladet mig till
Gysinge, där jag drog av mig tröjan och stod
ut 10 minuter bland myggen.
Artikeln ledde till att området besprutades från mygg och
människorna där fick ett drägligt liv.
Jag förmodar att det första klassas som seriös journalistik.
Men det var det andra som förändrade något.
Visst, mycket av det som skrivs i Aftonbladet
har jag väldigt svårt att stå för.
Men det behöver jag ju inte heller.
Men Aftonbladet är också en komplex tidning.
Den har Sveriges bästa kultursida,
sporten är helt outstanding, likaså bilbilagan.
För att inte tala om när det verkligen
händer något.
Då är tidningen i särklass bäst i Sverige.
Under jordbävningen i Chile var jag enda
svenska journalisten på plats.
DNs korrespondent rapporterade från Mexico.
Ekots Lars Palmgren, som befann sig i norra
Chile när jordbävningen inträffade,
verkar ha tagit cykeln ner till katastrofområdet -
för när jag var tillbaka i Argentina
hade han ännu inte kommit ner.
Sånt funkar uppenbarligen på Ekot.
Sånt funkar också på DN.
Men det funkar inte på Aftonbladet.
Så, är verkligen Aftonbladet en skittidning?
Nej, det tycker jag inte.
Förresten, en liten hemlis -
vet du var jag absolut skulle vilja jobba någon gång?
Den enda redaktionen som jag faktiskt ansträngt mig
för att få jobb på?
Aftonbladets bilaga "Härligt hemma".
Jag skojar inte.
Jag har försökt två år i rad, men alltid fått nobben.
Men jag kommer att insistera.
En del i myspys-bilagan handlar alltid om "livsöden" -
vanliga människor som är med om ovanliga saker.
Att få söka upp det som jag anser vara spännande livsöden,
och få tid och utrymme, även språkligt, att berätta om dem -
det skulle jag älska att få göra någon sommar."
Källa: http://blogg.aftonbladet.se/martinezpeleta/2010/05/jobbar-jag-pa-en-skittidning-svarar-en-lasare
"Jobbar jag på en skittidning?
Fick en kommentar från signaturen Alex:
"Jag tänkte över ditt inlägg över att vara "mediahora".
Att du vill syssla med seriös journalistik tar jag som givet
efter att ha läst dina krönikor.
Den uppenbara frågar är: Varför du säljer dig billigt till Aftonbladet?
Varför inte sikta på DN, SVD eller någon tidning som ägnar sig åt nyheter
som påverkar människor liv och inte sensationer som
"Martin expeleta's hund blev knullad av en björn".
Först,
jag säljer mig inte billigt till Aftonbladet.
Jag säljer mig dyrt.
Och till skillnad från den som sitter
inne på redaktionen,
säljer jag inte min arbetskraft till tidningen.
Jag säljer mina texter.
Ingen säger åt mig vad jag ska skriva om.
Jag äger mina ord, mina åsikter och min tid.
Jag älskar att jobba för Aftonbladet.
Kan faktiskt inte tänka mig en bättre arbetsgivare.
Var skulle jag ha sån frihet?
DN? Tror du att DN skulle vilja ha min blogg?
Kan du tänka dig att DN skulle puffa för den
på sin förstasida?
Vad tror du fisförnäma SvD skulle säga om mitt språk?
Ha ha!
Nä, jag stannar där jag är. Så länge det går.
Jag tjänar just nu mer än de allra flesta
svenska journalisterna (delvis tack vare AB),
men jobbar mycket mindre.
Det tillåter mig att göra andra spännande projekt,
som till exempel en dokumentär i Colombia,
eller skriva bok, eller gratisjobba för journalistfacket
i Córdoba.
Jag kan resa när jag vill, vart jag vill
och stanna hur länge jag vill.
Är inte knuten till någon plats, jag är fri som en fågel.
Har du någon som erbjuder något bättre,
hojta till.
Då återstår bara det här med "seriös journalistik".
Jag vet inte riktigt vad du menar med seriös journalistik
som förändrar människors liv.
På vilket sätt har DN förändrat ditt liv?
Men låt mig säga såhär:
Under mina somrar på Norrbottens-Kuriren
publicerade jag artikelserier om både
den etniska diskrimineringen och dammsäkerheten.
Jag jobbade röven av mig och artiklarna
publicerades under en hel vecka.
Förändrades något av mitt grävande?
Nej, inte ett skit.
Förra sommaren däremot skickade Aftonbladet mig till
Gysinge, där jag drog av mig tröjan och stod
ut 10 minuter bland myggen.
Artikeln ledde till att området besprutades från mygg och
människorna där fick ett drägligt liv.
Jag förmodar att det första klassas som seriös journalistik.
Men det var det andra som förändrade något.
Visst, mycket av det som skrivs i Aftonbladet
har jag väldigt svårt att stå för.
Men det behöver jag ju inte heller.
Men Aftonbladet är också en komplex tidning.
Den har Sveriges bästa kultursida,
sporten är helt outstanding, likaså bilbilagan.
För att inte tala om när det verkligen
händer något.
Då är tidningen i särklass bäst i Sverige.
Under jordbävningen i Chile var jag enda
svenska journalisten på plats.
DNs korrespondent rapporterade från Mexico.
Ekots Lars Palmgren, som befann sig i norra
Chile när jordbävningen inträffade,
verkar ha tagit cykeln ner till katastrofområdet -
för när jag var tillbaka i Argentina
hade han ännu inte kommit ner.
Sånt funkar uppenbarligen på Ekot.
Sånt funkar också på DN.
Men det funkar inte på Aftonbladet.
Så, är verkligen Aftonbladet en skittidning?
Nej, det tycker jag inte.
Förresten, en liten hemlis -
vet du var jag absolut skulle vilja jobba någon gång?
Den enda redaktionen som jag faktiskt ansträngt mig
för att få jobb på?
Aftonbladets bilaga "Härligt hemma".
Jag skojar inte.
Jag har försökt två år i rad, men alltid fått nobben.
Men jag kommer att insistera.
En del i myspys-bilagan handlar alltid om "livsöden" -
vanliga människor som är med om ovanliga saker.
Att få söka upp det som jag anser vara spännande livsöden,
och få tid och utrymme, även språkligt, att berätta om dem -
det skulle jag älska att få göra någon sommar."
Källa: http://blogg.aftonbladet.se/martinezpeleta/2010/05/jobbar-jag-pa-en-skittidning-svarar-en-lasare
Ibland står jag där framme
Personaldag. Cirka 90 anställda. Jag håller låda. Eller håller låda och låda. Jag drog mest en redovisning, om vi säger så.
För att klara dagen
I dag har jag bestämt mig för att vara mig själv till lags, och inte vara andra till lags. Och det utan att ha dåligt samvete.
Jag vet. Det låter som värsta kris-bitter-grejen. Som att jag är arg på omvärlden som inte förstår mina känslor och behov. Som att jag sitter och hulkar hemma på toan för att jag är missförstådd. Men så är det inte. Det är mest att jag behöver det här tänket just nu, för att klara av vardagen.
Jag vet. Det låter som värsta kris-bitter-grejen. Som att jag är arg på omvärlden som inte förstår mina känslor och behov. Som att jag sitter och hulkar hemma på toan för att jag är missförstådd. Men så är det inte. Det är mest att jag behöver det här tänket just nu, för att klara av vardagen.
fredag 14 maj 2010
tisdag 11 maj 2010
Hon hittade mig
Jag fick nedan in ytterligare en fråga.
Var hittade du din snygga fru?
Svar: Jag hittade ingen, hon hittade mig ;-)
Var hittade du din snygga fru?
Svar: Jag hittade ingen, hon hittade mig ;-)
Jag gillar att skriva till dig
God morgon på dig. Vad kul att du är här igen och läser. Jag gillar att skriva till dig. Det får mig att känna glädje och värme. Jag hoppas att du känner samma sak.
I dag lyssnar jag på "Until we bleed" med Kleerup. Den återställer lite harmoni i min kropp, och får mig att tänka på bra saker. Som att jag är typ bäst, när jag känner mig typ sämst.
I dag lyssnar jag på "Until we bleed" med Kleerup. Den återställer lite harmoni i min kropp, och får mig att tänka på bra saker. Som att jag är typ bäst, när jag känner mig typ sämst.
fredag 7 maj 2010
Pusselipuss
En arbetstimma kvar. Sedan kan jag gå hem och pussa min fru. Men i dag är hon så rackarns förkyld. Då får det bli en puss på halsen i stället. Slafs och sugmärke i ett.
Pussvänlig
Pussvänlig
Fråga, svar
Nice, nu blir det glass i kväll. Jag tackar det ödmjukaste för frågorna. Jag ställer mig upp vid datorn och bockar.
Fråga, svar:
Var togs denna bild?
- I Scottsdale utanför Phoenix. Åk dit vettja. Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinnet.
Vad ska vi göra när du kommer till Stockholm?
- Leva livet, njuta av nuet och fånga dagen. Det är vi hjärta Stockholm.
Fråga, svar:
Var togs denna bild?
- I Scottsdale utanför Phoenix. Åk dit vettja. Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinnet.
Vad ska vi göra när du kommer till Stockholm?
- Leva livet, njuta av nuet och fånga dagen. Det är vi hjärta Stockholm.
onsdag 5 maj 2010
Ställ en fråga
Kan inte du ställa en fråga till mig i kommentarsfältet, sådär som man brukar göra i fjortisbloggarna?
Mitt mål är att få in minst en fråga. Får jag det ska jag fira med att käka SIA nougat-glass med riven choklad över. Till det varma hallon och nyvispad grädde.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
