I panik för ett tag

Ibland slår det mig som en smocka rakt upp i ansiktet. Särskilt när jag pratar med journalist-rookies. Jag har fått vara med om så otroligt mycket under min karriär. När man tänker utanför sin egen inavlade bubbla. Sådant som de flesta journalister aldrig någonsin får vara med om.

Ja, jag vet. Det här kallas skryt och du får hemskt gärna slita ditt hår över det och kräkas på mig om du vill också. Det skulle jag ha gjort. Kaskadspyor.

I alla fall. De här stunderna. När smockan träffar mig. Det är då jag får karriärshets och panikkänslor. Om jag vill befinner mig karriärsmässigt i en situation som är ganska förspänd, i alla fall om man jämför med rookies. Och jag har jobbat hårt för att komma dit. Varför väljer jag då att kasta bort den chansen och streta i motvind i en kall stad i Norrland?

Jo, för att det finns värden här som jag behöver. Som jag suktar efter. Men tyvärr har jag i denna minut glömt bort dessa. För en smocka träffade just. Och då är jag i panik för ett tag. Hoppas det är okej.