Så här ser det ut på toppen av parken i Bygdsiljum. Tre big-jumps som väntar. Det är här som jag tänker, "oj vilka välsvarvade och härliga hopp". Samtidigt som jag tänker "aj, här kan jag slå mig". Sedan ger jag mig av. För man vill ju inte vara en fegis. Och jag vet att belöningen oftast är god. Till och med euforisk. För när jag landar välbehållen, med alla ben på plats, börjar ådrorna att tjuta. De ger ifrån sig ett lyckoskrik hela vägen till Burträsk. Det år då jag tar på mig kungatronen och ställer mig stolt i liften och tjattrar. Sedan står jag snart där uppe på toppen igen. Redo att ge mig av utför backen ytterligare en gång. Det är så det mänskliga hamsterhjulet ser ut.
Ps. Visste du att Ronnie Andersson var med och åkte i förra helgen. Snowboardproffset som skadade sig så svårt att han varit borta från backen i flera år. Men nu åker han igen, och det så att jag tappar hakan. Det är en ära att bara ha fått hoppa i samma hopp. Se mer av honom här:
http://www.youtube.com/watch?v=YrnhGuTrQ6U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar