Två linslusar

...säger hallå till kameran. Hej, hej!

Här

...sitter jag som ett paket slem.

Kungarnas kung

Blev just väldigt nostalgisk. Och fram åker The Roots. Som stod får en av de bästa live-spelningar jag sett under min 20-åriga period. Trummisen Ahmir Thompson är kungarnas kung.

Över. Punkt. Slut

Shit vad kul vi har haft. Lite farligt, lite vågat, lite spännande. Men nu har vi inte lika roligt längre. Jag har blivit 30 plus, dragit mig tillbaka lite. Funderar på att skaffa hus. Kanske en bastu vid vattnet till det. En stabil bil har jag också. Jag funderar till och med på att låta mitt jobb bli lite sådär grått och vardagstråkigt.

Men du har bara kört på. Som att inget har hänt. Din kropp är 30 plus, men du har levt som att du vore just 20 fyllda. Du har referenser som Nirvana, Suede, Pulp och Kent. Inget fel med det, men du tror fortfarande att alla andra 20-åringar också gillar den typen av musik. Lägg ned för gott och inse att du blivit äldre. Du är fortfarande kul, det måste du förstå, men på ett mer moget sätt. Så gå nu vidare och lägg ned för gott för ditt eget bästa. Du har redan blivit alltför patetisk. Det var roligt så länge det varade, men det är över nu.

"Lyx i sin yttersta form"

Det är faktiskt sant. För några veckor sedan ringde det dagis som ligger närmast där vi bor och frågade om vi vill ha en plats till hösten. Jag har inte ens stått i ngn kö? Jag har inte ens tänkt tanken dagis. De har fått tag i vårat namn i ngt register eller liknande.

So what, säger du kanske som bortskämd Skelleftebo, rycker på axlarna och fortsätter klaga på att det inte finns ngt att göra i den här stan.

Men jag ska säga dig din lilla snorunge att det här är ngt mkt speciellt. I alla fall om du blivit van innerstadsmiljön i hufuvudstaden. Där får du inte bara en dagisplats hur som helst. Där får du stå i KÖ. LÄNGE!!!

Så skriv upp det här din lilla räka. Det här är lyx i sin yttersta form. En fringe benefit, en förmån som du ska vara mycket glad över. Så lägg undan divalaterna nu och hylla stans dagis. Hurra, hurra, hurra!

Han har laddat som inför en viktig match

Av en liten nio månaders karl som brukar sova till cirka 05.00 är det anmärkningsvärt att vakna klockan 08.00. I morse bestämde han sig för att ta sovmorgon maximum. Och jag funderade länge på varför. Ingela kom till sist på svaret. Han ska ju till 4H gården i dag med sina kompisar i föräldragruppen. Det gäller att var uppvilad inför dagens spännande aktiviteter.

Dagens outfit

Du bör ha keps när det är soligt. Annars kan du få solsting. Det har min mamma alltid sagt. Och nu får gossen min föra traditionen vidare.

Idag:

- har han en keps från Bamse, med Stora stygga vargen på som emblem.

- en scarf från H&M som matchar i blått till hans upperbody. Scarfen har även inslag av rött, gult och grönt, färger som går att kombinera med det mesta.

- en upperbody från Lindex i modernt snitt. Plagget är smyckat med klassiska gyllenbruna ränder, en stil som aldrig går ur tiden.

Nybajsad och klar

Har låtit antalet sms i mobilen passera gränsen till vansinne. Men har nu gjort ngt åt saken och raderat nästa hela skiten. Eller som "I" skrev en gång, i ett av de sms som togs bort. "Nybajsad och klar". Tre ord och du förstår direkt vad som menas. Klart och tydligt.

Ozzy flyttar till stan

Har du ett trapphus i Skellefteå? Då har du kanske sett den här. Snygg eller fyndig reklam bör uppmärksammas, så då gör jag det.

Krasst

Sol ute, sol inne, men i halsen regnar det småspik = jag är förkyld.

Gullegullgullgull

Två gullisar på samma bild. Hur nice ä int d så säg. Jjjjjjjjjjättenice!

Det är här det händer

Europas Silicon Valley = Skellefteå. Nice!

http://www.youtube.com/watch?v=3JjD3WSZIgc

http://www.youtube.com/watch?v=J6JAzgtlrUE&feature=related

Ronnestam har sunda tankar

Jag har lyssnat på flera av landets så kallade sociala medier-experter. Johan Ronnestam, du är bäst hittills. Tack för en bra dragning i Skellefteå.

Jag började simma

Jag vet inte riktigt hur självutlämnande jag ska vara i den här bloggen. Du läser ju. Men jag har ju liksom redan gått in en del på den stigen. Så jag fortsätter. Jag orkar faktiskt inte bry mig om hur du tolkar det jag printar ned. Förlåt.

I dag gjorde jag i alla fall ngt jag aldrig gjort förut. Gick till en psykolog.

Där inne i hans rum fanns två fötåljer. Båda lagom sköna sådär. Både halvhårda, men samtidigt bekväma. Klädda i vitt. På bordet låg några snäckor. Jag antar att de ska påminna om havet eller ngt. Så att man blir sansad och lugn.

Jag satte mig raskt på ena platsen och skruvade på kroppen. Kollade mig omkring. La i ordning armarna på de mjuka armstöden, fem gånger om. Sedan tog min mästare till orda.

Pysykolog: - Hur känns det att gå hit då? Ovant?
Jag:- Jo.
Psykolog: - Det brukar göra det. Det är alltid så i början.
Jag: - Jo. Jag antar det.

Jag doppade först mina tår i det iskalla vattnet (psykologrummet) för att känna på hur kallt vattnet där inne egentligen är.

Psykolog: - Känner du att du påverkas ngt av det som händer omkring dig, till exempel fysiskt?
Jag: -Nej.
Psykolog: - Inte? Sover du?
Jag: - Ja.
Psykolog: -Äter du?
Jag: - Ja.
Psykolog: - Inga bekymmer alltså?
Jag: - Nej............ eller jo......nu när jag tänker närmare så...........och ibland så.....och i går så...........

Sedan kastade jag mig i vattnet och började att simma. Jag plaskade fram, så att det skvätte och for. Så att min psykolog fick vatten i ansiktet. Men snabbt torkade han av sig och lät mig fortsatta min färd framåt. Själv tuffade han i sin båt och ibland rättade han till min kropp där i vattnet så att jag inte skulle simma fel.

Till slut hade jag plaskat en hel sträcka fram. Under tiden hann jag komma underfund med min drivkraft både privat och i arbetslivet. Psykologen förklarade att jag kom på ngt som de flesta kommer på förs vid 60 årsåldern, eller aldrig kommer på någonsin i hela livet. Nu hoppas jag att det blir fler givande längder. Simma lugnt!

Du är bra du

Alltså. Det är riktigt nice att du följer min blogg. Tack för att du gör det.

Nu fortsätter vi lyssna på det här, "Island in the sun".

Jag vet

Okej. Nyfiken i en strut. Nu har jag använt mina journalistiska kunskaper för att kolla upp vilka de tre männen från Skell är som är misstänkta för koppleri och en massa andra obehagligheter. Usch. Men nu vet jag. Nu har jag koll. Nu kan jag jobba vidare. Puh.

Nej tack

Företagen söker en resurs. En maskin. Ett kugghjul. En bricka i pusslet. Kalla det vad du vill. Men då säger jag som arbetstagare också nej tack. Nej, nej, nej tack. Thank you and good bye. Hej då. NEJ TACK!

Vomera mera

Ååå. Jag är så less på politisk korrekthet så jag kräks. Spyr. Kaskadspya. Dom som tror att dom sitter på höga hästar borde också spy. Kräka upp all sin politiska korrekthet rakt på gatan. Så att det splashas ut till en stor geggig smörja.

Som jag pratar

Var ute och snackade skit på lunchen. Ibland efteråt, när jag pratat strunt får jag dåligt samvete. Börjar kallsvettas lite och undrar varför jag sa sådär om ngt jag egentligen tycker är ganska bra. Men efter ett tag tänker jag. Varför ska jag ha dåligt samvete över det. Sedan kommer den tanken aldrig åter igen.

Konferens

Rätt skönt att flera konferenser sänds live i dag via nätet. Så att man slipper lämna skogen. Jag trivs bra bland barr och kottar. Så idag följer jag en via webben. Men visst. Man ska int klaga. Förra veckan hade jag det rätt bra i solen på Mälarpaviljongen. Paula M hängde med mig där och drack drinkar. Tack för det Paula. Du vet hur man chillar en varm dag i Sthlm med en fåordig norrlänning som mest vill vara sig själv för en stund.


Jomenvisst. Här hänger man med miss Start up-guru herself. Paula M.


En god drink, eller var det mest juice?, på ett soligt Kungsholmen. Mmmm. Slurp.

Så det så

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag vet inte om jag ska vara glad, eller ledsen, eller om jag överhuvudtaget ska vara någonting alls här, på den här sajten.

Ibland vill jag skrika, andra gånger skratta, eller kanske gråta floder av tårar.

Inom mig sveper kastvindar, i en väldig fart. Hit och dit. Ner och upp. Jag har ingen aning om vad dom vill - men jag vet att det är dom som har makten.

Jag vet inte ens var jag ska sätta mig ned och vila. För det verkar vara upptaget överallt. Finns det någon ledig stol åt mig? Eller ska jag vandra den långa vägen fram, tills jag stupar utmattad och sliten? Inte ens du vet svaren.

Du kanske undrar hur det egentligen är fatt. Kanske blir du lite rädd och undrar om det slagit slint i huvudet. Du känner dig kanske främmande.

Men låt mig då förtydliga situationen. Det är bra med mig, men min bröstkorg har fyllts med sorg och ledsenhet. Det kvider nämligen när livet slår på med sin hårda svarta piska - om och om igen. Den snärtar upp mitt hjärta. Först blev det rött och ömt. Men nu strömmar blodet.

Låt mig vidare vara mer konkret. Vad stör mitt sinne? Vad funderar jag på en dag som denna? Mest frågor faktiskt. Likt ett litet barn undrar jag varför.

Varför - har min mammas cancer just nu spridit sig vidare i kroppen och gjort sig redo att förgöra allt liv som kommer i dess väg?
Varför - tvingas man känna dödsångesten i ensamhet?
Varför - blir en mycket nära vän till mig just nu misshandlad hemma? Varför kan jag inte göra något åt situationen?
Varför - måste jag just nu tvista med en massa släkt gällande ett arv. Tjafs, tjafs, tjafs och onda ord.
Varför - måste jag just nu ha en en mytoman i min lägenhet som snart har minskat min kassa med flera hundra tusen kronor och som kanske kräver juridiska, jobbiga och kostsamma insatser?
Varför - dog min pappa av en hjärntumör?
Varför - dog en av mina bästa vänner bara sådär knall och fall i hjärtfel?

Du, jag kan hålla på ett bra tag till om du vill. Men det vill du inte. Så vi sätter punkt här.

Nä. Det här var inget roligt inlägg. Men det är bara så här mitt liv ser ut just nu. Och jag tänker inte skämmas för det. Utan bara vara öppen och ärlig och fortsätta min vandring framåt. Så det så.