God jul!

God jul på dig! Jag önskar dig det bästa.

Det roliga

I bland glömmer jag bort det roliga i livet.
Som att bara ligga och lyssna på musik i timmar. Åka till Australien och festa. Dra några svängar på vitbergs. Retas med Ingela. Dra ihop en fet fest hemma. Studera AIK:s femmor och resonera om huruvida de är rätt komponerade eller inte. Kramas med Alfred. Se en härlig snowboardfilm. Titta på snygga tjejer på stan. Mejla ngn som är rolig. Fika en kall kväll på waynes. Spela flipper i några minuter. Sladda med bilen. Göra en god efterrätt. Åka pulka.
...men nu kom jag ihåg det.

Passa dig - skärmen

Snart tar jag handen och slår den rakt in i skärmen. Så att det flyger spillror och den bara ligger där i delar och inte kan bli hel igen. Har fått ett uppdrag att skriva ihop en speciell text. De som ska ha den säger att det duger okej det jag knåpat ihop så här långt. Men jag säger att det är skit. Skit, skit, skit. Och jag förmår mig inte att skriva bättre just nu. Jag förstår inte varför. Jag är dååååliig. Looser. Nolla. Bajs, vad arg jag är.

Så äre nu

Vet inte om jag hatar eller älskar. Känner mig konstig i kroppen. Speedad men ändå ledsen. Som att innerkroppen inte kan välja färdriktning. Eller försöker leva i båda världarna, både den mörka och den ljusa. Som att både spy och le samtidigt. Konstigt, men verkligt.
För övrigt så ser jag ut så här i skrivande stund, för dig som inte sett mig på länge. Jag lyssnar i Spotify, nu Laleh. Som bodde här i stan i något år. Hon hängde typ vid havet och mådde. Tack för att du läser.

Nice

Creddar Quetzala Blanco ibland här i bloggen. Länge sedan jag läste hennes blogg dock. Men var nyss in, och måste credda igen. Så här skriver hon:

"Minns ni att jag för några dagar sedan berättade att min psykolog gav mig en hemläxa? ”Brainstorma över vad du vill i yrkeslivet och i relationer”, typ karriär och kärlek.

Det är så många definierar lycka. Och vad vet jag, det kanske är så?
Men jag missade i alla fall psykologtiden den dagen då jag skulle återkomma med vad jag tja, kommit fram till efter min brainstorming.
För i relationer jobbar jag fortfarande stenhårt på att bli alldeles blank och likgiltig.

”- – -Han borde därför inte låta dem ta den våldsamma formen av sinnesrörelser, utan genom insikten om att njutningen inte är något i och för sig gott, smärtan inte något i och för sig ont, behärska dem och i stället låta leda sig blott av sitt förnuft. Detta var enligt stoikerna den sedliga apatin.”

Låter ju kanon. Men nog om kärlek nu, ni måste vara urleda på det här ältandet hela tiden.

Saknar honom hit och dit, ångesten och minnen slungar runt en fram och tillbaka och hopplösheten är det enda som hägrar i slutet av tunneln där ni säger att de ska vara ljus och när jag tvingades koka mitt kaffe i Bialettin imorse började jag störttjura av doften.

Men karriär då? Vad vill jag med det? I nuläget absolut ingenting.

Jag har ju klämt ur mig några luddiga tyck och tryck efter den här förebildsdebatten, alla orkar inte göra karriär, alla vill inte, orkar inte, eller står inte pall.

För ett par år sedan såg det annorlunda ut.

Jag hoppade av skolan när jag var 17 och började jobba och klängde mig sedan fast vid allt och jobbade stenhårt bara för att jag kunde ingenting annat, att jobba var det var det enda jag kände till och börja riktigt gymnasium eller plugga fick jag inte eftersom jag hade underkänt i matematik.

Så jag har bara kört på, från att jag började jobba på Nöjesguiden som 17-åring till nöjesreporter och sedan krönikör och teve och musikrecensent på Expressen och sen redaktör på Veckorevyn.com och sen som nöjeschef på Nyheter24.

Vad det kostade mig? Relationer mest.

När jag och min dåvaranda sambo hade hans barn varannan vecka kunde det gå flera dagar innan jag ens träffade barnen för jag åkte till jobbet så tidigt som 04.30 ibland, och när jag jobbade andra pass så var jag inte hemma förrän tolv eller ett på natten.

– När kommer Quetzala hem? Kommer hon hinna till fredagsmyset pappa?, frågade dom.

Vad jag tjänade? Fruktansvärt mycket pengar, under en tid två heltidslöner som tickade in, som jag brände på allt och ingenting.

Jo, visst jag lärde mig också oerhört mycket som jag är tacksam för att jag kan. Jag brukar säga att jag aldrig ångrar något (eller brukar jag säga det? Känns så, men jag ändrar mig hela jävla tiden. Flexibel eller bara psykopat? Oklart.)

Vad jag förlorade? Kärlek och fotfäste. För det intressanta, så här i efterhand, var att jag aldrig hade något utstakat mål, eller om jag undermedvetet hade det så har jag glömt det i dag.
Jag tänkte aldrig ”åh min dröm är att bli chefredaktör där eller där” för jag hatar att vara chef och var en usel sådan också, jag hatar budget och scheman och jag hatar delegera och planera och jag saknar sociala gränssnitt och gud vet vad.

Mest så rycktes jag med och bitvis var jag briljant när jag rycktes med, bitvis värdelös. Men så är det ju.

Så i år hände något. Först orkade jag inte älska längre och lämnade the love of my life. Jag vet, jag vet…Jag har ångrat mig en miljon gånger sen dess.

Låt dom aldrig se dig gå ner Q Baby, skrev han.

Och sen orkade jag inte ge mer.

Orkade inte tycka mer, orkade inte skriva mer, orkade inte känna mer, orkade inte stå i skottgluggen mer, orkade inte gå upp, orkade inte sova, orkade inte drömma, orkade ingenting.

Så tänkte jag, om jag inte orkar, varför ska fortsätta kämpa? För min egen skull när jag bara mår dåligt av det?

Jag har sålt min bostadsrätt, avslutat alla mina relationer, har inget som egentligen tvingar mig att ha massa pengar, ingen ränta att oroa mig för, inga vintersemestrar att planera. Jag behöver inte svara för någon längre.

För första gången på 10 år har jag råd att skita i allt som inte intresserar mig och bara göra det jag älskar.

Inte för att det är så mycket jag fortfarande älskar, åren har gjort mig cynisk och bitter, men jag har accepterat och insett att jag alltid kommer stanna i min destruktiva relation med det skrivna ordet.

Jag var sjukskriven nästan hela den här sommaren. Sänkt grundstämning kallade läkaren det. Och jag funderade fram och tillbaka, hit och dit, vägde nackdelar mot fördelar eller vad man säger. Och så bestämde jag mig. För ett par månader sedan mejlade jag min chef och sa upp mig.

Jag sa att jag gärna skriver krönikor för ibland är jag grym på det och att jag gärna fortsätter blogga om jag får och jag älskar fan att göra intervjuer (okej kanske inte på engelska) så det vill jag också göra, och kanske något dokument här och där. Så det ska jag göra nu och det känns faktiskt helt fantastiskt för nu kan jag göra bara det jag vill. Jag kommer förmodligen tjäna ungefär två kronor i månaden på det men det gör inte så mycket. Är man utan pengar länge så vänjer man sig till slut. True story.

Är du säker på vad du gör, ska du inte tänka igenom det, har du tänkt igenom det, det kanske är en aning överilat, sa mina vänner, och även min chef, då.

Och jo, så här i efterhand kan jag kan förstå hur det såg ut.

Där skred jag runt planlöst hela sommaren på stan i en lång svart Marc Jacobs-klänning för 35 000 spänn och flipflops, störtgrät och åt ingen mat och drack öl och lyssnade på Days med Kinks om och om igen.

Men mitt i den där psykosen eller vad jag nu var i, så hade jag kanske någon sekund av klarhet. För även om jag inte har den blekaste aning om hur det ska gå nu i livet så känns det rätt bra den här dagen i slutet av oktober. Snön har inte kommit än.

Och den här veckan ska jag försöka hitta ett extrajobb där jag kan göra allt annat än att skriva för jag behöver göra någonting och se något annat också. Ett fik eller en klädbutik skulle passa bra men I’ll be the acidspy jag gör vad du vill."

Lägger schema

Surfar in för att kolla när jag ska till Åre, Kittelfjäll, Tärnaby och Alperna i vinter. Blir ett nice schema.

Fick för övrigt just ett mail om möte i Sthlm 24 november. Så betongbarn. Ska vi hitta på nått så kan det finnas tid. Om jag inte drar hem direkt efter mötet. Beror la lite på hur dryg jag är.

Framåt

Min tredje timma på temat "att göra en dragning" gick för övrigt bra. Bara 9 997 timmar kvar innan jag är superduperbäst.

Ge mig en smäll - så reser jag mig

Gjorde en katastrofdragning inför hela företaget i dag. Om utveckling. Men nu tänker jag i de banorna som all utveckling går ut på. Du behöver 10 000 timmar för att bli riktigt bra på det du ska göra. Det innebär att du måste utsätta dig i de situationerna gång på gång. Om och om igen.
Jag har två timmars erfarenhet att göra dragningar inför hela personalen. Jag behövde det här för att kunna göra 9 998 bättre timmar framöver. Så det så!

Skräll

Nä men se på rackarn. Hörde "Made of" i Idol i fredags. Länge sedan jag hörde på den. Sökte upp Nause i Spotify som står för originalet. Och lyssnade sedan på Amanda Fondells version igen på nätet. Men alltså. Talang.Kanske inte om man kollar på framträdandet, som var okej. Men om man bara lyssnar på hennes sång. Fantastiskt. Jag sitter här och applåderar. Bara spotta ut sig live sådär. Jag bugar, bockar och jublar.

Ta med dig

Citat av Steve Jobs.
"Att komma ihåg att jag ska dö snart är det viktigaste verktyg jag någonsin fått för att hjälpa mig fatta viktiga val i livet.
– Eftersom nästan allting - alla stora förväntningar, all stolthet, all rädsla för skam eller misslyckande – faller när man blickar döden i ansiktet. Det enda som blir kvar är det som är riktigt viktigt."
Källa: Aftonbladet

Fattas ngt

Vi har blivit nominerade till både Årets dagstidning och Årets redaktion. Men har sagt att jag inte "orkar" åka till festen i Sthlm. Nu undrar jag om jag är knäpp. Om det saknas en skruv. Om fåren har rymt.

Mmmmmm

Var i arenan i går. I logen. Såg hockey, svamlade och tryckte choklad förstås. Mjölkchocklad i form av en Marabou-kaka och till det varm oboy i en kopp. Mannen. Kvinnan. Har du glömt bort hur gott det är? Vad väntar du på? Gå genast till affären, utan att passera gå, och köp. Så att du får lite njutning du med.

Rolig dag

Var in på Metro förra veckan på Ringvägen och hade möte med The boss himself. Så givande att kroppen höll på att blåsas upp till en ballong och spränga sig själv i bitar. Jag blev så uppskruvad och entusiastisk. Under helgen pyste jag ut lite luft och hamnade på en balanserad nivå. Och nu färdas jag mot orten Succé.

Spännande entré förresten. Sådär avskalad med en vakt och en massa kameror. Hade nästan glömt bort att det var sådär. Ett skydd mot dårar och en galen värld. Som att någon vill livet ur dem.

Spännande dag. Jag gillar Metro. Tummen upp för er.

Att sova i soffan är så skönt

Kom ihåg

Bemo ställer ut på Söder i Stockholm. På Pony sugar art gallery. Glöm inte det.

Jägarna 2

....det är typ så här, på jobbet. I morse kom en reporter och slafsade upp en älgtunga på nyhetschefens skrivbord. Jo, jag tror nog att jag arbetar på en tidning i Norrland. Du ser tungan där uti plasten.

Grattis

Aftonbladets Vi5 fyller 50 år i dag. Klart jag har gjort några sådana också. Här berättar Svante Lidén mer om hur det går till.
http://www.medievarlden.se/nyheter/2011/09/vilken-ar-din-roligaste-vi5-svante-liden

Som i Paris

Nej,det är inte gatan eller bilarna du ska kolla på. Det är träden. Har du sett så fin allé vi har i Skellefteå. Nästan som i Paris eller på Östermalm. Den slingrar sig så långt bort att ögat inte kan se ända fram. Som i en storstad. I alla fall om du använder fantasin. Och det gör du väl.

Måndag morgon

"Somliga trampar runt i stora svarta nav, hur dom kom dit in, det minns dom inget av".

Att måla - det är så trevligt

Det här med att måla. Hur roligt är inte det. Okej. Jag har mina skäl att gilla den aktiviteten. För vem gillar inte att måla med lillknoppen himself. Underbart.

Ingen är trötter här

Ibland går jag till jobbet och bara matar bort tröttheten. Samtterismatt på tangentbordet. Jag hamrar så att det hörs. Mina ögonlock ska veta hut, och hålla sig öppna. Stirra på skärmen och lyda. Som fingrarna gör.

Lösenordet kommer automatiskt

Min mamma är bra. Så fin att jag gråter.
Och nyss skickade hon det här sms:et. Jag ska skriva ut flygbiljetten som finns på hennes mejl. Det är charmigt när generationen över använder teknik.

"Kommer du ihåg att dra ut flygbiljetten? Kan du min mailadress? Lösenordet kommer automatiskt. Kram mamma".

Så jobbar jag

Har bokat in en massa spännade filijox nästa vecka.

Till exempel:
- Möter jag upp med en av Skellefteås största kvinnliga företagare för att prata ledarskap.
- Snäpper jag in på ett möte på Metro i Sthlm.
- Slingrar jag nog in på byrån Earthpeople på söders höjder.
- Äter jag en bit mat på Tranan, med Sthlm:s finest.

Det är så jag jobbar nu. Med att boka spännande saker.

När andan faller på

Ibland sätter jag mig bara ned och tar det lugnt. Vid Nordanå. Och stirrar ut mot naturen. En bit mat till det. Gärna några goda grönsaker. Sedan må man, för stunden.

Du kanske vet

Hujedamig så frisläppt jag skulle kunna vara. Alltså inte sexuellt. Utan bara i livet. Om jag bara tillät mig själv att fånga upp allt det där roliga och underbara. Alltså inte droger. Utan livet alltså, om du förstår vad jag menar. Det är inte så många som förstår det. Men du kanske.

God morgon

Måndag. Tänker bara säga hej. Välkommen. Hur har din helg varit, och sådana fraser.

Slakta

Inleder helgen med våldsamt ont i magen. Men ipren plus magtablett, vad blir det? En stormtrupp som slaktar allt ont däruti magen. Sedan väntar golftävling både lördag och söndag. Jag vinner så klart. Trevlig helg!

Ni äger

Det här är kul. Att Therese blir alltmer profilerad. Ingoman-bloggen ger tummen upp för det...........och precis nu när jag skriver det här står Roger Lindström och pratar film med mig. Han brorsa är också profilerad, Lars, i samma tidning som Therese. Dessutom är ju Miranda också profilerad där. Var bara tvungen att säga det. Att en massa gott folk är profilerade. Expressen, ni äger ju fett!

Foto: Therese Färsjö

Ledarskapsfråga

När man inte får respons från gruppen. Är det mig det är fel på? Dem? Eller är bara människan så?
Jag svarar, komplext.

Tvärtom-principen

Ju mer jag skrek i dag desto mer gick min väg. Det är som när George i ett Seinfeldt-avsnitt gör allt tvärtemot vad han brukar och alla dörrar bara öppnar sig.

För övrigt: Hade glömt bort att String song av Wannadies tillhör topp fem bland världens bästa låtar.

Så att jag darrar

Nyss gjorde jag något som jag sällan gör. Slog näven i bordet, utan krussiduller: Jag har rätt. Det vet alla. Folk håller med mig. Men jag skakar ändå inombords. Så att händerna darrar.

Lunch

Ibland låter jag fettet drypa. Ost, majonäs, hamburgerdressing, olja. Det är så skönt att äta fett när man är riktigt hungrig. När magen skriker av plåga. Det är som att varenda por där i magen vill fyllas igen. Mmmm. Fett. Nu går jag och äter.

Hjälp mig att andas

Håller på att kvävas. Behöver vidga strupen. Ring någon med syrgas.

Dålig dag på jobbet

Det här med 3-årskris. Eller ska det egentligen heta 2-årskris? Alfred visar ingen hänsyn i dag. Domderar och ställer. Kastar mat, vägrar äta, vill inte sova, dömer ut lekarna, slänger iväg böcker, skriker åt tv:n, svingar iväg nappen i golvet. Helt rätt och slätt, han är missnöjd maximum. Kanske har han bara en dålig dag på jobbet? Eller så var det bara för att han inte fick se "Mu, bä dubbelkvack" på tv:n i morse? 00-generationen, ska det bli den mest bortskämda hittills.

Så städar jag

Visste du att jag grundstädade lägenheten för ett par dagar sedan? Dammet finns fortfarande kvar i strupen. Det yrde omkring här inne som snö. Som när du stampar ner med foten i puder, och de vita flingorna yr upp och virvlar omkring i cirklar utmed din snygga kropp.



När jag städar har jag alltid skor på mig. Annars får jag ont i ryggen, när jag vandrar av och an. Slänger smutsiga sockar hit. Lägger in kläder dit. Dammsugar där borta. Och skurar på golvet här. Det var skorna jag ville visa på den här bilden. Hur sköna de är. Psykobild förresten. Ett försök att göra mig till. Men det var för din skull. Och då räknas det lite mer.

Rip off

Har rippat två meningar som en bekant använde och som nu ingår i mitt officiella ordförråd. "Känns det jobbigt så hoppar vi. Tänkte bara att.".
Nu skriver jag alltid det. Om jag till exempel ska bestämma träff med ngn via sms, så avslutar jag så. "Ska vi fika? Känns det jobbigt så hoppar vi. Tänkte bara att".
Ingela tycker att jag är knäpp. Men egentligen har jag bara dåligt självförtroende, och tycker att uttrycket är befriande för mitt sinne. Ansvarslöst på någe vis, med både ingångar och utgångar.

I övrigt. Kleerup har ngt magiskt inuti sig. Alltså inte knark, utan ngt som är på riktigt. Glöm inte det.

Grönt är skönt

Träden är fortfarande gröna ute. Det gläder mig.

Helgen

......var bra. Bland annat gick vi en tur på stan. Ingela gillar Gina Tricot, jag gillar Stale and destroy, Alfred gillar vattenpölar. Så han stannade bestämt vid en sådan.


...men det fanns en mycket bättre och djupare pöl längre bort. Och ytterligare en. Och ytterligare en. Då var det bäst att springa snabbt mellan alla pölarna, så att de inte skulle hinna torka ut.


När alla pölar hade undersökts, cirka 83 stycken, kurrade magen. Alfred vet att det inte bara går att springa, man måste äta också. Därför tog han raskt en vagn och slängde en bunt varor i. Sådär lördags-avspänt. Vad ska du göra ikväll då? "Nja, bara ta det lugnt, chilla, äta gott och zippa på lite välling, svarade han". "Som vilken lördag som helst. Kom å häng om du vill ikväll. För mat finns det då. Det ser jag till". "Ingen ska behöva svälta i mitt hus".

Så njuter jag

Lördag. Då våldäter jag en scwheizer-nöt-rulle. Kyld såklart. Bitarna ska ge tuggmotstånd. Då får gommen sitt.

Sovstund

Ibland sover jag och Alfred vid lunch och en bit in på eftermiddagen. Så att vi blir alldeles rufsiga i håret. Och har sovränder på kroppen, avgjutna lakanskorvar i huden. Sedan går vi upp och vinkar in i kameran och säger "hej, hej. Nu är vi utvilade och redo för en ny eftermiddag".

Skitröra

Vispar plättsmet. Jo, det heter faktiskt plättar. Men har knappt några ingredienser hemma. Blänger in i kylen bland varorna. "Skit, skit, skit", säger jag. "Aldrig några varor hemma". Jag tar vad jag har. Häller i någon deciliter vetemjöl, en näve rågmjöl, två deciliter mjölk, dubbelt så mycket solhavre och några ägg. Är fortfarande irriterad och vispar hårt. Så länge att underarmen kvider av utmattning. "Vilken skitröra", säger jag och tänker svart. "Ungefär som mitt liv omkring. Bara en massa röra. Och inget som passar ihop. Ett skitpussel som ingen kan lösa" "Skit, skit, skit. Jag vet inte vad jag ska göra."

Åkte en sväng - till förorten

För några dagar sedan åkte jag och Alfred till Umeå, för att kolla på traktorer på Nolia förstås. Vad ska man annars göra i förorten. Ingenting.

Onödigt att sluta

Om man har bloggat i fyra år, nåja int' så mkt de senaste året, men ändå, så är det onödigt att sluta nu. Därför skriver jag några rader och berättar.

Nu:
-Är på jobbet och skriver kluriga texter till en digital produkt som ska lanseras i höst. Jag har ansvaret. Jag är aningens nervös. Där inne bor en oro som gnager mot revbenen och hjärtat. Jag tror att oron kallas bristande självkänsla. Men jag vet int' riktigt.

- Försöker få barnvakt till lunch, då jag egentligen ska passa Alfred. Ska slabba mat med Skeås finest och planera framtiden. Där under lunchen, det är då man hittar på allt det där roliga som leder till orten succé. Och det ska vi göra i dag. Sätta oss på tåget, kasta in kolen, tuffa fram och tuta framgång så att det hörs över hela stan.

- Läser Jardenbergs dagliga utskick, och tänker om att jag skriver Joakim Jardenberg, Joakim Jardenberg, Joakim Jardenberg tillräckligt många gånger i den här bloggen så kommer han att upptäcka det och ge en kommentar här under. Det är väl så dom jobbar, de där som har koll.

Over and out. Jag skriver snart igen.

Ta fram saker ur arkivet

Vi har en duktig superkonsult knuten till oss, som jag samtalar med då och då, som ska utveckla mig som ledare. Nu har han bett mig analysera och skriva ihop egna erfarenheter. Jag är inne på Aftonbladet-perioden. Oboy, vad jag tänker och minns. Det var länge sedan jag lärde mig så här mycket - av mig själv. På saker jag aldrig tagit fram tidigare. Ur banken där inne i huvudet. Samtidigt lyssnar jag på Georg Wadenius, Nina Persson, och Kleerup. Mannen, kvinnan. Det är som att äta grädde med jordgubbar. Du borde pröva.

En morgon som denna

Lämnade mobilen hemma. Hittade den inte. Jag ringde till den från vår fasta telefon hemma i lägenheten. jag hörde hur det surrrade tyst. Men jag hittade den inte. Jag ringde tre gånger. Vände och vred på huvudet. Spärrade upp ögonen. Var på jakt. Den surrade, men jag gick vilse. Fruktansvärt irriterande en stressig morgon som denna. "Skit, idiot-telefon. Piss, hur kan den bara gömma sig sådär", skrek jag.

ICKE medlem

Jag påpekar igen. Jag är såå glad att jag inte är med i SJF. Jag tror att fåren har rymt därifrån. Det finns inga kvar i hagen. Borta. Ingen vet var de är. Tomt.

Bara sådär

Någon dör hit, någon dör dit. Jag läser en skvätt. Kanske tänker en tanke, och så nästa sida. Folk dör ju, det vet vi. Inte så mkt mer med det. Men så kom den här nyheten ut i går.

Ryan Dunn. Asså, jag vet int. Men det var som att någon daskade till mig rakt i magen, med en knuten näve. Jag kröp ihop inombords och fick ett sår i hjärtat. Först fest, sedan en munter bild till sina fans på twitter, sedan iväg med Porschen, sedan död. Bara sådär. Ingen ångertid. Inte ens för Ryan Dunn. Jag funderar mycket på döden nu för tiden. Det bara är så.

Vakum

Det är ingen som läser den här bloggen längre. Som ett vakum. Tänk dig så härligt. Det är bara jag och du här nu. Så mysigt.

Framåt marsch

Det händer att jag tänker storsint. Ikväll är ett sådant tillfälle. Jag tänker som en Prince i Bel air. Jag och världen håller varandra i handen.

Retarderar

Jag retarderar. Är sällan in på Facebook. Kollar aldrig Twitter. Och nu går jag helt plötsligt in och bloggar, så 2007.

Här kommer jag

Hela vecka 18. Då ska företagets lägenhet i Sthlm vara ledig. Funderar på att göra hufvudstaden osäker. I alla fall det kvarteret jag ska bo i, i Vasastan. Det finns en pub där. Jag kan kanske kan göra den osäker. Kanske kan jag leka cool där vid baren i alla fall. Eller åtminstone vid de bord jag ska sitta. Det minsta jag kan göra är att beställa in en öl. Eller en folköl, i alla fall. Åtminstone kan jag sticka in huvudet och titta mig omkring.

Smack - vakna nu Jonas

Planerar en bilaga - och får ett uppvaknade mitt i ansiktet. "Bajs, bajs, bajs", tänker jag när jag tittar på helheten. Jag har hamnat i träsket. Blivit för påverkad av min omgivning. Hamnat i ett söligt vakum. Hamnat i ett gaggigt tänk.
Men ha, jag upptäckte det i alla fall. Nu skäller jag ut mig själv, river jag sönder hela planeringskiten och ritar ditt nytt material. Jag sitter inte här för att göra som alla andra. Jag sitter här för att tänka nytt. Skit, jag tror att jag sakta håller på att bli hypnotiserad.

Så lever du på nätterna

Sugen på att sova gott om nätterna? Glöm det. I alla fall om du har småbarn och kryddar det med rejäl magknip då och då. Men ge inte upp. Här är Jonas Anderssons bästa tips på hur du spenderar småtimmarna i vaket tillstånd.

1. Se till du har en soffa med en divan, så att du kan sitta skönt - eller snarare halvligga. Här kan du spendera minst ett par timmar framgör tv:n. Ett perfekt stället att slumra till på mellan barnskriken och magsmärtorna.

2. En fjärrkontroll är ett måste. Så att du snabbt kan zappa mellan kanalerna. På nätterna håller de flesta tv-program väldigt låg kvalitet. Men det finns guldkorn, om du zappar rätt.

3. Börja gärna se ett program som ingår i en serie eller som du kan följa natt efter natt. I går natt såg jag på Big brother. Ett program som äcklar, men också skänker en del leenden.

4. Se till att ha en filt till hands. När du inte sover så mycket blir du lätt frusen. Svep filten över dig när du vakar, så känns det en aning bättre.

Gulle er

Åh, jag blir så varm i hjärtat när ngn uppmuntrar mig att skriva. Som Tess och Lina. Det räcker för att jag ska randa på ett tag till. Gulle er.

Vi får se

Det här med bloggen alltså. Det går evigheter mellan att jag skriver. Jag tänker "jag skiter i den där sidan. Den får ligga där och pyra bäst den vill." Men så faller ändå andan på ibland. Jag vill berätta vad jag tänker och känner. Men helst ge en förskönad bild av mig själv. Det är väl det hela den digitala världen går ut på, att hotta upp sitt personliga varumärke. Det är bara det att jag mest är ledsen och nere nuförtiden. Då känns det bistert att skriva i en blogg. Men jag kanske ska skriva ledsna saker då istället. Jag funderar på den....

Vad händer när isen smälter?

Förlåt mig för mitt burdusa sätt. Men ibland känns det som att jag är alldeles för bra för att lämna den här mediabranschen. Inte för att jag får ut särskilt mkt just nu, kanske 5 procent av min förmåga, max. Men det kommer. Jag känner det inombords. Jag kan bara inte lämna branschen sådär.

Det är fullkomligt stenhård is där inne i kroppen. Men bara för en minut sedan började det röra sig en varm ström i bröstet. Och vad händer när det blir varmt? Det vet du. Det blir islossning. Fucking shit, vad bra det bra det kommer att gå då.

Här finns det glädje

Det är inte lätt mentalt just nu. Dödliga sjukdomar och elände. Men om det skriver jag inte så här bara. Av det visar jag inte särskilt mycket utåt av överhuvudtaget. I stället skriver jag mer om det i en bok eller något. När jag sätter mig i skogen och skapar. Den kommer väl ut om två år eller något. Det är så jag tänker mig det. För att skriva av mig en del av alla tårar som finns där inuti mig.

Men i dag är det fredag. Och då tänker tänker vi istället på goda saker. Jag villa att du ska göra det. Och vara tacksam för det som är bra runtomkring här och nu. Här är en som vet hur man gör mig glad. Och sprider sin glädje till hela hjärtat. Han gör mig gråtfärdig. Men av lycka.

"Jag vill också ha". Och jag ger. Både saker och kärlek.


"Jag vill också åka". Och det är klart att du ska få. Du måste bara vänta ett par år eller så.

Till Barcelona utan att passera gå

"Varför bloggar du inte längre". Så frågade Ingela i går.
"Jag vet inte", svarade jag.
Jag kanske har viktigare saker för mig. Som att sätta mig i skogen och skriva ett mästerverk. Eller springa iväg till barnbutiken och köpa madrasskydd ifall lill-gosingen får magsjuka. Eller se alla avsnitt av "2 1/2 men" som jag hinner med.

Men i dag bloggar jag.. Och då vill jag bara visa det här. Hur gött är det int att ha direkt-connection till Barcelona från skell? Jag tror jag baxnar.

Nyhetschef till fotograf

Jag trivs bra där jag sitter nu. Super. Men visst svindlar tanken ibland när man tänker på resurserna på min förra arbetsplats. Nyhetschef till fotografen Jerker. Typ: "Jerker, åk till Australien, vi behöver några bilder".

Jag hör dig inte

Jag lyssnar inte längre på andra människor. Bara så att du vet. Bla, bla, bla. Jag hör inte vad du säger.

Tårar

Det är en konstig känsla. Att en del av hjärtat storgråter av sorg. Att en annan del bölar av kärlek. Man vet inte längre varför man gråter. En tår smärta, en tår sorg, en tår kärlek.

Högsta betyg

Föret i dag? Super! Några centimeters puder. Hur kul som helst. Föret får fem Ingoman-bollar av fem möjliga.
Och nej, det är inte snor som sitter i mustaschen, det är snö. Hang loose.

Här är vi - konsumtionssamhället

Titta. Vi städade ur en av våra garderober. Slängde skräp och rensade i livet. Jag räknade skorna som fanns där inne:
Ingela: 16 par.
Jag: 8 par.
Alfred: 1 par (de röda längst till vänster).

Då förklarade Ingela att jag ändå ska vara glad att jag inte är tillsammans med ngn annan tjej. Då hade antalet par varit det dubbla, minst. Så är det hos alla tjejer. Jag lär mig ngt nytt varje dag. Nu vet jag hur lycklig jag ska vara.

Siesta

...det borde ingå i den svenska kulturen med. Varje dag när jag och Alfred är hemma tar vi oss en tupplur på dagen. Jag ligger här nu, under ett varmt å gosigt täcke. Jag trycker försiktigt på iphone-tangenterna. Alfred ligger bredvid och sussar. Eller susar. Det viner lite lätt från hans näsa när han sover. Och ibland smackar han lätt med munnen. På ett bra sätt. Så att det låter som att sova är det bästa som finns. Och det är så det är, en timmas paus mitt på dagen gör gott för både själ och magen. Siesta, I love you.

Så ytlig är jag

Lutar mig tillbaka i soffan och drar in frisk luft genom näsan. Kroppen är stark och sinnet likaså. Shoppingruset pulserar i mina ådror. Det är då jag förstår hur shoppaholics känner sig. We are like this nu. Jag köpte den sista blåa Burton poacher-jackan i sortimentet i riket i dag, hos Stadium Det känns exklusivt och speciellt. Som att jag vore något extra. I morgon skickas den från Åre. Snart är vi ett, jag och jackan. Så ytlig är jag.

Lyx

...det är att ha täckbyxor på sig när det är kallt!

Härligaste rösten

....i dag. Adele med "Rolling in the deep". Om det var en blind-date, via en telefon, skulle hon lätt ragga upp mig. Ljuv röst.

Välkommen

Välkommen till min blogg ditt lilla mähä. Det här är första gången jag länkar ut min blogg någonstans. Har bloggat sedan 2007, med när jag släppte bomben då, att jag skulle börja blogga, var det bara Clarence och Miranda som fick veta. Nu är även du välkommen. Jag säger hej med hjärtligt hand.

Helgen

Bloggade senast i torsdags. Sedan dess har jag varit typ social. Eller jag sitter ju mest i ett hörn och är nördig. Men jag har i alla fall varit utmed människor, som pratar.

Efter att ha inlett torsdagen med en finfin hockeykväll hos lucky-Pete med diverse gamla bekantingar fortsatte jag med att fira nyår nästa dag. Så här:

Jag hade tagit på mig mina finaste kläder. Och tog dessutom med mig vidvinkel. Hej på dig och gott nytt år.


Även Renis "snowboardkungen" Renström var där. Nyklippt och snygg. Som alltid.


I köket var det full huggning. Johanna och Nicke bjöd på värsta steken. Mmmm. Och Renis höll uppe stämningen med att placera en sked framför nosen på sig själv. Vi skrattade och tjoade.

Nyårsdagen kom. Då passade jag på att spela sällskapsspel med goa gubbar och kvinnor. Vi var ett tiotal. Det var 08:or och skelleftebor som surrade i kapp. Den ena sa "aaa", den andra sa "joo". Den ena sa int, den andra sa inte. Men vi trivdes ändå.


På söndag drog jag på dop med ett hundratal gäster. Men kameran låg i fickan och samlade batteritid. Apples enda fail, epic fail, det där med batteritiden. Så det blev inga bilder därifrån. "Skit" utbrast jag och tittade surt ner i backen.

Direkt efter dopet satte sig jag och Ingela i vår supermegasuv (den blir större och större för varje gång jag skriver om den) och styrde ratten mot puben. Där svinade vi i oss fet mat och tittade på hockey med Hilda och Johnny. Hilda hade kört på en älg, kraschat bilen, låtit djuret tumla över taket och gråtit en skvätt. Men nu satt hon där och åt med oss. "Vilken bra dag", tänkte jag. Flera gånger om.
Sedan spelade vi spel förstås. Och gjorde poser så klart. Typ så här:


Och i går var det måndag. Ångestdagen numero ono. Men inte för mig. Jag fikade ju med bra folk. Typ Maggan, hennes boyfriend, Johannes och hans amerikanska flickvän, som behärskar svenska superduper. Vi tryckte bullar och log.


Det var en bra helg. Det är så jag ska minnas den. Nu åker vi vidare.