Någon dör hit, någon dör dit. Jag läser en skvätt. Kanske tänker en tanke, och så nästa sida. Folk dör ju, det vet vi. Inte så mkt mer med det. Men så kom den här nyheten ut i går.
Ryan Dunn. Asså, jag vet int. Men det var som att någon daskade till mig rakt i magen, med en knuten näve. Jag kröp ihop inombords och fick ett sår i hjärtat. Först fest, sedan en munter bild till sina fans på twitter, sedan iväg med Porschen, sedan död. Bara sådär. Ingen ångertid. Inte ens för Ryan Dunn. Jag funderar mycket på döden nu för tiden. Det bara är så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det e hemskt, det kan gå så snabbt, jag tycker det e väldigt mycket senaste tiden, och det e otäckt..... Man ska vara rädd om varje dag och ta vara på tiden på bästa sätt.....
Kram på dig kära bror
Skicka en kommentar