45 minuter kvar till att jag slutar. Sitter och väntar på att jag ska gå och styrketräna. Det är som när man var liten. eller som när man var små som man säger på dialekt där jag bor, då man väntade på att skolrasten skulle börja. Jag bara väntade och väntade. Och väntade lite till.
Sedan ringde det ut.
Och jag sprang så jag blev alldeles slut.
Och satte en och annan strut.
Fotboll. Jag älskade det att spela det på rasterna! Då var jag ett barn i sin bästa dager. Sprittig och glad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det e viktigt att alltid ha något att se fram emot =),kram
Skicka en kommentar