Klart att jag hoppas på det senare

Hej.

Jag skriver ett inlägg igen. Jo, det är sant. Vad gör jag annars då? Driver ett företag som ska bli världens bästa. Jag springer till att jag faller, eller till att jag når orten succé. Klart jag hoppas på det senare.

Luva

Älska Norrland - höj näven och kämpa!

Man måste ju ändå reagera på sådana här uttalanden nedan. Vad säger mannen. Ta ett djup andetag och skrik in i hans enögda åsikt så att den ryggar tillbaka och flyr in i munnen igen. Vi vet alla att det är en extremt starka urbaniseringen som sker, över hela världen. Den innehåller många möjligheter och många tillfredsställda människor. Men den trenden betyder automatiskt inte att den är helt rätt för att lyckas som ung, för att utvecklas och leva omgärdad av livskvalitet - för att leva ett lyckligt liv. Att ha den synvinkeln är som att stirra i en tratt. Som att vara dyngfull och ragla fram på Götgatan med tunnelseende - för att aldrig riktigt hitta hem. Bara när du nyktrat till kan du se klart igen.

Att bo i en mindre stad, på landsbygden kan bli din största lycka - till exempel vad gäller din karriär. Det förstår folk som tittar utanför tratten. Älska Norrland - höj näven och börja kämpa!

Här är uttalandet:

"Unga bör flytta från landsbygden"    

                                      

 När industrijobben försvinner på      

 landsbygden är det bättre för unga    

 att flytta till större städer än att  

 stanna kvar och riskera arbetslöshet. 

 Det säger Arbetsförmedlingens tf chef 

 Clas Olsson i SVT:s Rakt på.          

                                       

 -Det viktigaste man kan göra är att   

 uppmuntra unga att utbilda sig och    

 söka sig därifrån, säger han.         

                                       

 Politikerna har länge pratat om vikten

 av att hela Sverige ska leva. Men in- 

 flyttningen till större städer fort-  

 sätter med oförminskad styrka. Turist-

 orter och gruvorter kommer att klara  

 sig även i framtiden, tror Olsson.    

    Se programmet på svt.se/nyheter    

I dag

Skelögd och med för stora glasögon. Så ser jag ut i dag. En dag som denna i ett småsnöigt Skellefteå. 

Två spea pojkar ska besegra världen

Har du tänkt på Vansbrosimmet något på senast tiden? Det är ju världens grej. Prova sedan att tänka vidare på Lidingöloppet, Vasaloppet och Vätternrundan också. Känn hur endorfinerna pulserar i blodet.

Nu ska vi anmäla oss. Jag och Jånni. Till alla lopp. Till alla mil. Blod, svett och tårar. Två spea pojkar ska besegra världen!

Hejar på dig

Zandra Lunberg på Aftonbladet har sagt upp sig. Bland annat för att hon ska: 
"frilansa, förhoppningsvis bli bästsäljande författare, prisbelönt krönikör och skriva en fantastiskt blogg. Skiter det sig så har jag i alla fall prövat och då kan jag dö lycklig", säger hon. 

I en faktaruta svara hon så här på sina framtidsdrömmar: 
"Kunna försörja mig på mitt skrivande, skaffa en hund, gifta mig, bli yogalärare. Få lugn och ro i kroppen." 

Jag känner inte Zandra. Men vi har likheter, skönjer jag. Efter fyra år på Aftonbladet vill vi båda få lugn och ro i kroppen och prova några saker så att vi kan dö lyckliga. 

Gott mos Zandra. Jag hejar på dig. Jag hejar på mig. 

"Ångest klockan 03", kallas den.

Vaknade i natt och hade en dålig stämning i kroppen. "Ångest klockan 03", kallas den. Vet inte. Kände bara att jag blir jag så ivrig och lite väl driven. Och nu rullar så många bollar.

Men nu, snart, "bjuder" jag feature- och nöjesredaktionen på lunch. Sedan ska vi chilla fett i solen med glass i handen. Och så här ser jag ut i dag. Dålig stämning har blivit bra. Puss. 

Superhjälten kommer

Det förra inlägget, vad hemskt. Att bara sitta där och surfa när sonen ser på tv. Usch. Fy.

Men vadå, man måste ju få uppslag till lekarna som vi leker sedan. Här till exempel. Han är en superhjälte och jag en grön skurk med slangiga armar.

Så jobbar vi

Ibland går jag upp vid 06.00 med sömnen kvar i ögonen. Då sätter sig Alfred och ser Disney-klubben samtidigt som jag lyssnar på musik i lurar och surfar runt på diverse bransch-sidor. När det har gått en timma eller två, äter vi gröt. Sedan börjar dagen.

Lycka förstås

Så där. Du läsare rader av en tvåbarnsfar. Lillasyster ska heta Lykke. Det betyder lycka, förstås.

Vad som än krävs

Jag och kollegan Åsa. Ikväll vinner vi - snart tar vi guld. 

Något gott

Helt plötsligt fick jag tid att gå in på bloggen och skriva något. Det är ett tecken på ngt gott.
/Jonas

Aj, sådana här inlägg gör ont

Det här inlägget under kommer att slå mot mig, när som helst. Var så säker. Ingela slukar hennes blogg. Bad för övrigt en reporter att ringa upp den här kvinnan, Amanda........för att säga åt henne på skarpen. Så gör man inte.
Nä, hon ringde för att göra ett tillägg till en artikel som blir väldigt bra. Vädligt bra. Snart i ett Helg-nummer nära dig.

http://bloggar.aftonbladet.se/amandaschulman/2013/01/07/sa-ska-papporna-gora/

Ett ärr att vara stolt över

Varje dag kollar jag igenom våra feature- och nöjessidor innan de går till tryck. I går kändes det nästan som gamla tider då en av två av våra nöjessidor fylldes med Miranda Sigander-recensioner. Jag läste och kände igen. "Jag förklarade för nöjes-folket här att det där, det är en bra tjej. Det ska ni veta". Och så längtade jag tillbaka för en stund. Till min plats där vid skrivbordet, bredvid Miranda, Linda och Fatima.
Det är så konstigt det där. Jag upprepar den här nostalgin lite då och då. Som att jag vore en vilsen själ som inte kan gå vidare i livet. Men det kan jag. Men konstigt är det. Det är få saker som har satt sådana spår i mig som Aftonbladet-tiden. Det är som ett ärr som aldrig släpper. Men ett bra ärr som inte gör ont på något sätt. Bara ett sådant man är stolt över och vill visa upp.

Då hade jag berättat det

...och så kom det sig att Ambulans-chefen kom in på redaktionen. Peter. Jag pratade med honom och han blev glad att se mig. Min pappa satte stora avtryck på Ambulansen då han arbetade där i många år. Om min mamma hade levt hade jag berättat det för henne, och hon hade också blivit glad av att höra att jag träffat Peter.

Kungen

Jesper Parnevik verkar inte använda twitter. Men han gör succé i sociala medier ändå. Kolla in den här http://www.youtube.com/watch?v=V-FBRKvC1Gw

Kungen:

Klart jag ska

Nöjes- och featurechef. Det är jag. Då får man väl ändå ackreditera sig till Melodifestivalen? Klart man får. Ska jag göra omdedelbart, bums.

Tog semester ett tag

Har varit på Gran canaria ett tag. Ibland måste man ju få sol också.
Det var alla tiders.

....vi hälsade bland annat på en gammal indian. Alfred blev kompis med honom för en halvminut eller så. Alfred fick en godisklubba. Indianen tog en cigg. Ungefär samma sak.

....Alfred var med i Bamseklubben förstås. De gick på vargens magiska glassjakt, lekte pirater och målade sig som tigrar. Här blir jag skrämd ända in i benmärgen. En stor och stark tiger ryter till.

...men ingen semester utan bad. Ungefär 13 dagar i sträck, några timmar åt gången. Men det trivdes vi alla med. Det är trevligt att vara med världens  bästa 3-åring när han badar.

...efter baden slappade vi mest. Ibland nakna.

....där bakom Alfred i hyddan fanns det glass. Jag åt cirka sju snickers-, fyra maltesers- och fyra magnum-glassar. En eller två per dag. Då mår man.

Ungefär världens bästa

Här sitter jag och Emma och gör en gratistidning. Vi har suttit och klurat i tre veckor snart. I morgon är vi klara. Det är ungefär världens bästa tidning. Men du får bara se mitt finger, inte det som är bakom där borta på tavlan. 

Här är hon

Vet inte vad det är. Hon har ju varit i ropet i flera år. Men så pang, så gillar jag Miss Li mer än någon annan artist just nu. Det är därför jag sitter med hörlurar på dygnet om. Jag somnar med dem, jag vaknar med dem, jag har dem på jobbet. Denna röst, I can't get it of my mind.