Superhjälten kommer

Det förra inlägget, vad hemskt. Att bara sitta där och surfa när sonen ser på tv. Usch. Fy.

Men vadå, man måste ju få uppslag till lekarna som vi leker sedan. Här till exempel. Han är en superhjälte och jag en grön skurk med slangiga armar.

Så jobbar vi

Ibland går jag upp vid 06.00 med sömnen kvar i ögonen. Då sätter sig Alfred och ser Disney-klubben samtidigt som jag lyssnar på musik i lurar och surfar runt på diverse bransch-sidor. När det har gått en timma eller två, äter vi gröt. Sedan börjar dagen.

Lycka förstås

Så där. Du läsare rader av en tvåbarnsfar. Lillasyster ska heta Lykke. Det betyder lycka, förstås.

Vad som än krävs

Jag och kollegan Åsa. Ikväll vinner vi - snart tar vi guld. 

Något gott

Helt plötsligt fick jag tid att gå in på bloggen och skriva något. Det är ett tecken på ngt gott.
/Jonas

Aj, sådana här inlägg gör ont

Det här inlägget under kommer att slå mot mig, när som helst. Var så säker. Ingela slukar hennes blogg. Bad för övrigt en reporter att ringa upp den här kvinnan, Amanda........för att säga åt henne på skarpen. Så gör man inte.
Nä, hon ringde för att göra ett tillägg till en artikel som blir väldigt bra. Vädligt bra. Snart i ett Helg-nummer nära dig.

http://bloggar.aftonbladet.se/amandaschulman/2013/01/07/sa-ska-papporna-gora/

Ett ärr att vara stolt över

Varje dag kollar jag igenom våra feature- och nöjessidor innan de går till tryck. I går kändes det nästan som gamla tider då en av två av våra nöjessidor fylldes med Miranda Sigander-recensioner. Jag läste och kände igen. "Jag förklarade för nöjes-folket här att det där, det är en bra tjej. Det ska ni veta". Och så längtade jag tillbaka för en stund. Till min plats där vid skrivbordet, bredvid Miranda, Linda och Fatima.
Det är så konstigt det där. Jag upprepar den här nostalgin lite då och då. Som att jag vore en vilsen själ som inte kan gå vidare i livet. Men det kan jag. Men konstigt är det. Det är få saker som har satt sådana spår i mig som Aftonbladet-tiden. Det är som ett ärr som aldrig släpper. Men ett bra ärr som inte gör ont på något sätt. Bara ett sådant man är stolt över och vill visa upp.