Pratade med min kära syster nyss. Halsen är igensvullen, ögonen rinner och näsgångarna är täppta. Arbetsmiljön på jobbet är giftig, hon arbetar dygnet runt och får knappt en lön som går att leva på. Släkten är långt borta och likaså det trygga samhället som hon är uppvuxen i.
Mamma, bror, farmor, farfar, vänner, hund och katt vill träffa henne oftare. Sådana personer som gör vardagen tryggare för henne.
Ändå är alternativet att flytta till Sverige långt ifrån självklart. Förklara för mig, varför är det så? Varför är det så?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ja men vi kanske kommer dit
Skicka en kommentar