Polisen tog mig

I går skulle jag parkera bilen. Rätt som det är gör en mötande polisbil en tvärnit, u-svänger och lägger sig bakom mig som en sugpropp. Jag kör in på sickla kanalgata, vidare på lugnets allé, förbi Konsum, upp mot Statoil och in i ett industriområde.
Då slår polisen på blåljusen. Jag kör åt sidan och stannar bilen. I backspegeln ser jag två vältränade män i 30-årsåldern i full poliskommendering. Den ena går vänster, den andra höger. De stannar snett bakom bilen, öppnar hölstren och lägger sina händer på vapnen.

Sakta öppnar jag dörren och tittar snett bakåt.
– Körkortet, skriker ena polismannen.
Han tar emot det med skakig hand och ger det till sin kollega.
Sedan slappnar de av en aning, ber mig att blåsa i alkoholmätaren och frågar vad jag gör ute med bilen klockan 02..00 på natten.

– Parkerar, svarar jag. Vad annars?
– Okej, lycka till då, säger de och åker sin väg.

Vad är det frågan om egentligen. Får man inte parkera sin bil mitt i natten? Rena maffiametoderna.