Nu är klockan 2 minuter över tolv. Tidningen ska precis skickas till tryckeriet. Så nu ska jag gå hem och sova.
Egentligen känner jag också för att gå till Kristallen och festa. Men jag är rädd för att känna mig ensam där - övergiven och okänd.
Under direktsändningen av Kristallen tog två inflytelse rika tjejer kontakt med mig - gång på gång. Det var trevligt. Jag kände mig sedd. Det får räcka för den här kvällen. På det kan jag leva länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar