Jag kan också gilla grisar. Jag sommarjobbade i en gris-ladugård när jag var yngre. Griskultingar är väldigt söta.
Mer obehagligt är det sekunderna innan grisarna ska ha vassle (= biprodukt från osttillverkning). De hör när maten börjar pumpas ut i deras kranar. 300 grisar tar i från klövarna och skriker ut sin hunger. Öronproppar räddar din hörsel.
När maten väl kommer bökar de ner trynena och slaffsar och gruffar. Efter några sekunder blir de lugna igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar