VM-guld

Nu sitter jag här och pustar ut på jobbet.
Bakgrunden?
Kom gåendes mot huvudgatan i Sjöstaden. Ser tvärbanan komma i ögonvrån. ”Nu ska jag plocka den där tvärbanan om det så är det sista jag gör”, tänker jag och börjar springa.

Trycker på allt vad jag har. Känner ett makalöst gensvar från benen, andas djupt - får in syre i lungorna och fullkomligen flyger fram över sjöstadens-bron - men efter 50 meter går jag in i väggen.

Vaderna, låren, magen och armarna pumpas fulla med mjölksyra. Sista meterna staplar jag fram. Som en längskidåkare som häver sig över mållinjen hinner jag precis och faller nästintill in i vagnen.

Lungorna rosslar och skriker efter luft. Varje andetag piper högt. Precis som Gunde Svan gjorde vill jag bara lägga mig ned på golvet och andas djupt medan snoren och slemmet rinner ut ur näsa och mungipor.

De andra resenärerna kollar konstigt på mig. Men det skiter jag i, jag hann och känner mig i dag som om jag vore världsmästare på 10 kilometer fri stil.