Ny nivå

Min fru "jobbar" hemma på dagarna, och lägger ut sådant här på hennes egen Facebook. Hon har tagit förhållandet till en ny nivå, håna-nivån.

Känslosamt

Om jag kunde skulle jag storgråta på jobbet. Bara låta sorgen välla ut från bröstet.
Läste nyss den här:
http://lars-restenavlivet.blogspot.se/

Den påminner mig om min mamma. Som vara 38 år när pappa dog. Han här är 37. Dessutom läste jag hans frus blogg, som dog i februari. Den påminner mig också om min mor, och min far. Jag tror det är dags att gråta nu.

En kväll på Berns

Var ner en sväng på Berns förra veckan. Jag bodde på ett hotell på Stureplan. Jag var tvungen. Det låg nära.
Här är jag på väg till några föreläsningar på chinateatern. Segerviss om att få priset "årets innovation" senare på kvällen. Du ser ju hur jag pekar uppåt med fingret.

Här är kvällen. Jag och "the gang" är på väg in på det flotta och fabulösa Berns. Fortfarande segervissa. 

Och här under är kvällen på riktigt. Med en god blodig och köttig stek, plus förrätt och efterrätt. Bredvid satt några från Expressen och snackade om Expressen plus. Jag gillade. Och längre fram satt hela Aftonbladet och jublade. Årets digitala tidning. Grattis. Vid den här stunden fick vi också veta att SvD vann "årets innovation". Stort grattis till dem med. För ska sanningen fram var jag inte alls så segerviss som jag låtit ge sken av. Hur kan man vara det när SvD gjort en magnifik räntekarta? Hade inte de vunnit hade jag blivit besviken. 

Men jag fick fira ändå. Mitt gäng gick hem vid 22-tiden. Då fortsatte jag att fira med Aftonbladet. Det var kul att träffa er alla. Lovisa, Elvira, Kalle, och Fredrik för att nämna några. Ni är bra, på många sätt. 

Snipp, snapp, snut så var den kvällen slut. 

Sthlm i mitt hjärta

TT Spektra ringde och pratade en stund med mig. Från Katarinavägen. De ville veta lite vad jag tycker om deras material. Ibland är det så skönt att höra stockholmska för ett tag. Det är som att någon ringer hemifrån och vill prata. Från min hemstad. Mina år där satte sina spår. Det kan du skriva upp i din lilla bok - att Stockholm etsade in en lite bit av känslor i mitt hjärta.

Lugn och ro i ett industriområde

Så gick jag till ett industriområde i förrgår kväll. Det var helt tyst och mörkt förutom några gatlampor som visade mig vägen. Endast ett tiotal bilar stod där, men bara för att fungera som uppmuntrande publik till mig. Så stod jag där och andades i den fuktiga höstluften. Sedan tog jag några tag med benen och rullade fram på min skateboard. Jag ökade farten och satte några trick. Det lät av hjulen och smällde till skönt i asfalten när jag landade som jag skulle. Det var en härlig stund.

Så funkar det

Nej, jag mår inte helt hundra. Det visar väl morgonens grinkalas. Lyssnar på Swedish house mafia och tårarna faller. Ingen morgongröt bara blöta kinder. En låt som kanske är gjord för ett sprängfyllt golv på Ibiza, eller för tiotusentals partyglada människor på en arena.  Men överraskande berörde den även i ett kök i Skellefteå. En torsdagsmorgon som denna.


"There was a time, I used to look into my father’s eyes
In a happy home, I was a king I had a gold throne
Those days are gone, now the memories are on the wall
I hear the sounds from the places where I was born



Up on the hill across the blue lake,
thats where I had my first heart break
I still remember how it all changed
my father said
Don’t you worry, don’t you worry child
See heaven’s got a plan for you
Don’t you worry, don’t you worry now"