Om jag kunde skulle jag storgråta på jobbet. Bara låta sorgen välla ut från bröstet.
Läste nyss den här:
http://lars-restenavlivet.blogspot.se/
Den påminner mig om min mamma. Som vara 38 år när pappa dog. Han här är 37. Dessutom läste jag hans frus blogg, som dog i februari. Den påminner mig också om min mor, och min far. Jag tror det är dags att gråta nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Läste tre inlägg, sen satte tårarna stopp. Det får bli fortsättningen en annan dag.
Man får liksom ta det pö om pö.
Skicka en kommentar