Så att jag kommer ihåg

Har du en blogg? Har du skrivit i den ett tag, typ i mer än två år? Prova då att gå tillbaka och läsa det du har skrivit. Det kommer att burra i kroppen. Se hur livet svänger och rycker dig hit och dit.

Jag tänker genast att jag måste börja blogga mer igen. Om inte för min egen skull. Så att jag arkiverar det jag är med om. Så att jag kommer ihåg, både dig och mig.

Nu har du något att fundera över

De unga vuxna, 18 - 35 år, tror inte alls att bloggar kommer att vara populärt om något eller några år, särskilt inte mikrobloggar. De tror på det nya, det som ingen riktigt vet vad det är än. Tänker bara säga det, så att du har något att fundera på inför 2010.

Oväntad vändning

I går var jag och Alfred till vårdcentralen. Det var dags för tremånaderssprutan. Vi laddade med mycket mat och sömn. Alfred var därefter på ett strålande humör och lekte med de glada vc-jäntorna.

Efter att visat och framfört sina senaste inlärda ljud som "viii", "oiii" och "blrrr" ett tjugotal gånger var det så dags för the big moment. När en nål sattes i vardera ben visade Alfred var skåpet skulle stå. Här handlade det inte om att smyga in sin åsikt, utan att kraftfullt visa sitt missnöje med stadig stämma på rösten. Efter att ha skrikit med alla lemmar och ben i två minuter var det dags att bege sig hem. Där blev det gladare miner igen och Alfred ville därför passa på att avge en hälsning, till både vc-jäntorna och övriga.

"Tjena, jag mår bra igen. Det är ingen fara med mig. Jag blev bara lite ledsen när vc-jäntorna först ville leka med mig, för att i nästa sekund sticka mig i benen. Men så är det tydligen ibland här i livet. Tack för alla vänliga kramishälsningar. Nu fortsätter vi vidare mot nya äventyr. Jag älskar er".

Bekräftelsebehov uppfyllt för stunden

Åh, jag är en sucker för bekräftelse. Det är bara att erkänna. Jag söker yttre styrka för att må bra. Jag behöver andras uppskattning för att känna mig behövd. Det här är ju ett problem, det förstår du ju själv. Om man lever så består livet till 80 procent av besvikelser och dålig självkänsla. För du går väl inte och tror att andra ska göra dig lycklig?

Men vet du vad. I dag får det vara så. För i dag är det härligt att söka yttre styrka. Den som ger mig glädje nu heter Expressen. I morse hörde tidningen av sig med ett erbjudande. Det är därför jag ler så mycket framför datorskärmen just nu. Jag tackade i och för sig nej på stående fot. Men jag vet nu att de behövde mig. Det lever jag på en fredag som denna i ett vintrigt Skellefteå......ända till att jag behöver mer bekräftelse igen.

Sockerberoende

..jag vet vad det är. Nyss snäste jag åt Ingela och gick surt ut till köket. Där slängde jag i mig en stor bit prinsesstårta. Och nu är jag gladare igen. Jag har blivit beroende. Jag är en sockerolist.

Så här är det

Fick ett underbart utdrag ut en boken "Trädet" på FB av Anna. Det är svårt att beskriva vintern på ett bättre sätt:

"Sedan frågade han: Går solen aldrig ner?
Nej, sade de. Inte för närvarande. Men när den så småningom går ner, då är det nästan för alltid."

- Torgny Lindgren, "Trädet" (1999)

En torsdag som denna

Låter topplistan på Spotify rulla idag. Precis när jag loggar in på bloggen kommer låten Not fair med Lily Allen upp. Visste du att hon nog placerar sig topp-ett på min lista bland värsta intervjuerna? Om jag inte har, i form av ren försvarsmekanism, förträngt någon annan hemsk intervju vill säga.

Lily hånade, drygade och vältrade sig i överklasstjärne-status á la "jag är för fin för dig din lilla dumma svensk". Det var Not fair Lily Allen. Titta vilka spår du har satt i mig. Fortfarande får du mig att kväljas av olust. Men jag ska nog komma över det här. För Not fair är en helt okej låt. Så länge det är så är vi på samma sida. En torsdag som denna i ett disigt Skellefteå.

Sträck på er

Sitter och läser en undersökning inför ett projekt som jag ska jobba med. Det är en undersökning om ungas läsarvanor. Mitt i undersökningen hittar jag den här meningen:

"Gratistidningarna bedöms ha dåliga nyheter, möjligen med undantag för Punkt se som har en ganska stark ställning."

Tjoho!

Jag ligger under

Förra veckan var jag in på bloggen för att lägga in en massa bilder. Datorn hängde sig och jag blev så sur att jag inte varit in på bloggen förrän nu. Tekniken gör mig galen. Jag tjafsar med ett bredbandsmodem, en boxer till tv:n, telefonen, digitalkameran, vanliga datorn och dvd:n. Teknikvärlden - Jonas: 1 - 0.

Det kallas att vara sig själv

Det här är egentligen en bas-grej, som ju de flesta vet om. Att man under ett samtal med någon inte ska försöka klura ut vad man tror att denna vill höra och sedan säga det. Man ska uppfostrat säga det man själv tycker och sumpa det här med att försöka vara alla till lags. Du har hört det förut. Det kallas visst att vara ärlig. Att vara sig själv.

I dag sa jag vad jag tyckte, artigt. Och det var lika givande som att gå till en psykolog och bända upp en tung sten från hjärtat. Jag hoppas kunna fortsätta i den här stilen. Då blir jag en människa som lever i kärlek och tillit. Det tjänar vi alla på.

Alfred uttalar sig

Foto: Johan Renström

Okej, det blir en bild till på Alfred. I dag vill han också göra ett uttalande i Ingoman-bloggen.
"Jag är go, rund och glad", säger han.

Föräldrapenning

Det här med föräldrapenning är ungefär lika begripligt som när Kurt Olsson ska förklara något med en penna och ett papper. Ingen förstår. Inte ens handläggarna.

Fikafamiljen

Familjen äter vidare. Förra veckan var vi och fikade på Norrböle. Då såg vi ut så här.

Foto: Johan Renström

Ibland skriver jag

Sorry att jag inte skriver så ofta här. Jag tycker det är kul, men grejen är bara att jag knappt hänger på nätet längre. En anledning är att jag inte gillar att sitta framför datorn på dagarna. Istället för en upplyst skärm får jag hellre mitt dagsljus från den riktiga solen.

Hang loose!

Jag går vidare

Oj, idag såg jag en utbildning som jag skulle ge ett finger för att komma in på. Den uppfyller mina djupaste kreativa drömmar. Den får mitt hjärta att sjunga tralalala. Nu sitter jag och funderar på om jag ska söka. Jag vet dock att Ingela skulle kapa av ett finger på mig om jag sökte. Så vi säger inget till henne va!

Bastant livsnjutning

I kväll var jag och åt på Skellefteås bästa restaurang. Och den är riktigt bra. Jag käkade bastant oxfile med ädelostsås och en ljuvlig chokladkaka till efterrätt. Till det ett glas rött.

Nu sitter jag hemma i soffan och njuter. Jag är sådär skönt mätt och tänker "jag är en riktig livsnjutare. Jonas, du tar verkligen till vara på livet". Och det ska jag säga i morgon på det möte jag ska till, tänker jag vidare. Om de frågar mig något personligt, som typ hur jag är som person så ska jag säga att jag är en riktig livsnjutare. Sedan ska jag säga "mmm" och le nöjt. Kanske sprättar jag även upp en ask och frågar om någon vill ha en cigarr.

Okej. Det där om cigarren är inte riktigt min stil. Men jag vill att det ska vara det. Som om jag vore Jesper Parnevik efter en pga-seger. I alla fall. "Jag är en riktig livsnjutare" med eller utan cigarr.

Alfreds cv

Cv, det är ju ett ord på mångas läppar i dessa tider. Och jag tänker att det nog är dags att börja tidigt med sådant. Så nu har jag och min son satt ihop ett cv åt honom.

Namn: Alfred Ingemar Hällsten
Ålder: 0
Längd: 56 centimeter.
Fritidssysselsättning: Suga på napp.
Specialkunskaper: Bra på att bryta isen. Kan prutta och bajsa högt i stela situationer.
Framtidsplaner, närmaste tiden: Dricka mjölk och kissa på saker.
Meriter: Tre veckors livserfarenhet.

Så här ser jag ut

Det var länge sedan jag visade mitt face. Så här ser jag ut den trettonde oktober en kall kväll i Skellefteå. Lite mer bitter, lite mer snedbena, lite mer hårdhudad, lite mer industri! God kväll!

Jag ska ringa sönder en kvinna

Jag ska alltså prata med hippa mediaföretagare i dag. Men en kvinna vägrar att svara. Så nu ska jag ringa sönder henne.

Jag ska låta det gå fram så många signaler att de på kontoret börjar slita sina hår. De ska bli ursinniga och skrika av vrede innan jag är klar. De ska drömma mardrömmar inatt om alla signaler som jag ska låta gå fram till deras fina kontor. De får gärna gasta "vilken idiot, fattar han inte att ingen kommer att svara".

"Jo, det fattar jag", ska jag tänka när jag ringer. Men jag vill bara ringa sönder er.

I bland gör jag mig till

I dag kommer jag att prata med några stockholmare i telefon. De jobbar på kontor, på hippa mediaföretag. Och då vet du vad som ska hända. Då gör jag mig till. Då ändrar jag alltid mina dialekt en aning. Som att jag inte vore fin nog annars.

Speciellt ändrar jag på mina"ja"-uttal.
När jag pratar med en hipp medieföretagare i Stockholm säger jag "Aaa".
När jag pratar med en kompis i Skellefteå säger jag "joo".

Tänk på det nästa gång du pratar med mig i telefon. Då vet du om jag gör mig till eller inte.

Superfun

.....det är ordet för dagen. Ordet jag slänger mig med nu för tiden. Skidåkaren Jon Olsson brukar använda det. Och nu jag. Det kommer så där omedvetet. Så att man helt plötsligt bara kläcker ur sig det från ingenstans. Det vandrar bra på tungan. Det låter bra. Jag säger det ofta.

Prova du med. Det kan bli succé. Det kan bli superfun.

Antingen går jag åt vänster eller höger

Okej. Så här ligger det till. Jag har börjat röra mig på nya jaktmarker. Alltså jobbmässigt. Och nu trillar det in en del förslag. Jag blir lite smickrad av vissa. Man blir lätt det när man har hamnat där jag har hamnat. På medievärldens botten, liggandes i en rännsten i Norrland med iskallt regn på sig, som strilar ner på sönderfrusna kinder.

Sajterna är inspirerande att skriva åt, eller snarare att blogga åt. Men de ger mig inte så bra betalt. Vad ska en göra då, så säg. Antingen följer man sitt inspirerande hjärta. Eller så fortsätter man på en inslagen tråkig värld. Vi vet ju alla vad det sanna rätta svaret är. Men du vet. Vi lever ju också i en värld byggd på konsumtion. Så valet är svårt.

Räck upp en hand om du fattar något av det här inlägget. Det är förvirrat. Precis som jag är.

Så spelar vi

Kolla här. Var nyss ute och spelade golf, vandrade i solen och njöt av livet. Så här såg det ut. Ett het vanligt golfhål på en helt vanlig bana i Norrland. Eller? Ser du något konstigt? Det var någon mer som också var där och vandrade i solen, njöt av livet och käkade gräs.


En älg, som vägrade att flytta på sig när jag kom fram till green. Men inget konstigt med det. Så här spelar vi i Norrland.

Jag tänker göra som Vitryssland

Jag känner mig missförstådd. I dag är det jag mot övriga världen. Ganska dåliga odds på vinst, jag vet. Men matchen måste spelas först, som en säger. Jag menar, Vitrysslad vann ju mot Sverige i OS. Då kanske jag kan vinna mot övriga världen.

Alver slår inte tillbaka

Jag vet att jag skrev ett inlägg i bloggen för länge sedan om att du ska passa dig. För rätt som det är kommer någon och hugger dig i ryggen. Som en ond ilsk orsch (eller hur det nu stavas). Jag skulle vilja säga att det har hänt nu.

Därför försöker jag i dag se mig själv som en snäll energirik alv. Som vänder ryggen till av ren godhet, går därifrån och sprider värme och glädje till världen. Trots att den mörka sidan finns där och frestar dig att styckhugga tillbaka. Rakt i bröstet.

Konstigt - men härligt

Ääh, nu blir det sådär konstigt, på en gång. Att jag bara bloggar om mitt barn. Men jag ville egentligen bara berätta att vi var ute och åkte bil i morse, i en alldeles för stor nallebjörnsdräkt.

Nu är han här

Sonen har kommit. Och precis som planerat föddes han den 21:a. Därmed är han en fyraprocentare. Det är bara fyra procent som föds exakt på den planerade dagen.

Han vägde 3 815 och var 52 centimeter lång. Han hälsar till dig!

Nu väntar vi på dig

Spjälsängen är klar och skötbordet står på plats. Då är det väl bara att köra då. Kom barn, kom.

Ingoman

Längtar efter:
Stockholm
Uteliv
Kändisar
Folk i 20-årsåldern

......för det finns då int här.

År 2000

Trippel

De gånger jag missat att betala min avgift till a-kassan vill jag inte ens nämna, usch! Men nu har en annan sidan av mig vaknat till liv. När jag ringde till a-kassan för att fråga om jag verkligen hade betalat min avgift den här månaden så svarade de: "Du betalat den tre gånger om, så du behöver inte oroa dig".
Oj!

Darr

Okej, Det är bara att erkänna. Hypondrikern i mig har vaknat till liv, med full spänning. I går träffade vi en potentiell smittbärare, av en sjukdom som har fått sitt namn från ett djur som är plattnosad, oftast rosa och gillar att böka i leran. I dag darrar jag.

En vit rackare

Det börjar närma sig. I dag har en bärbar dator trillat in på skrivbordet. En sådan jag hade förr. En vit rackare. Jag och sådana brukar komma bra överens. Det blir bra det här.

Jag står vid väggen och tänker gå

I bland går man mot en vägg. Den bara finns där. Du kan inte gå igenom den, för den är för tjock. Du kan inte gå över, för den är för hög. Du kan inte gå under, för grunden är alldeles för djup.

För att komma förbi, måste du gå åt sidan. Eller kanske tillbaka.

Det är där jag befinner mig just nu. Jag står vid väggen och funderar på om jag ska gå tillbaka eller åt sidan. Jag kliar mig i huvudet och är frustrerad, för att jag måste gå så långt för att komma dit jag ska.

Ingoman tar semester igen

Ingoman hade bara semester i sex månader under 2008. Så nu är det dags att ta igen sig på nytt. Men den här gången blir det i miniformat. Två veckor rätt och slätt. Men glöm inte att han börjar blogga på allvar snart igen.

Matfrossa

I bland blir jag så rackarns hungrig. Då lagar jag massor av mat, gärna spagetti. Sedan trycker jag in så mycket jag kan i munnen. Jag trugar. Packar in lasten till minsta beståndsdel. Llkt ormföda tränger sig kosten som en klump genom strupen. Du kan se på utsidan av halsen vad som pågår. Mmmmmm, matfrossa!

Ordspråk

"I Skellefteå är det inte så mycket status vad du jobbar med. Utan vilka du känner." Gammalt ordspråk.

Snart ska vi prata igen

Om tre veckor ungefär, då ska Ingoman blogga igen på allvar. Återkommer om mer info i frågan. En dag som denna i Skellefteå.

Så jobbar jag

Jobbar ännu hårdare, speciellt framför mål. Till slut lossnar det.

Så här ser jag på livet - i dag

Jag står på en öppen yta, utomus. Kanske ett havrefält. Jag står helt stilla. Det blåser vindar från olika håll. Vissa är smärtsamma, vissa är glädjande, vissa är svarta, vissa är onda. Andra goda.

Ibland blåser det flera vindar samtidigt. Så att mitt hår virvlar runt och inte kan bestämma åt vilket håll det ska falla. Ibland är det helt vindstilla. Ibland blåser det hårt från ett och samma håll. Så att jag måste ta några steg tillbaka, för att kämpa mot och falla framåt när vinden plötsligt avtar.

Jag står där och vindarna kommer. Jag kan inte bestämma vilka som ska träffa mig. Jag kan flytta till ett annat havrefält. Och kanske undvika en koncentrerad orkan. Men vindarna fortsätter att komma. Jag kan bara stå där, och känna håret blåsa.

Så här är det

Det är när det är 28 grader i skuggan som man känner den här känslan. Det är då man förstår att vi är gjorda för att leva i sol, i harmoni med växter och djur, i en blomstrande fauna.
Jag funderar stilla och hmmm:ar för mig själv.

Radiotjänst försöker sätta dit mig

Radiotjänst försöker att sätta en snigel på mitt öga - trots att jag är laglig. Det är inte mindre än att kinderna blossar lite. Man blir uppretad.

De har skickat en faktura för att jag bor i en lägenhet i Skellefteå. Nu vill de att jag betalar tv-licens för boende i Skellefteå och Stockholm. Jag försöker förklara men de vill inte lyssna. Till slut fick jag en tant att tänka om.

- SKA JAG BETALA TV-LICENS GÅNGER TVÅ, sa jag högt med djup nasal stämma.

- Nä, då säger vi så då, avslutade hon.

Vet inte varför jag skriver det här. Jag vill väl bara påpeka att du ska akta dig för sniglar.

Snart är du ute

Oohh, det låter så sorgligt när de säger på tv att Schyffert är en föredetting. Slut, finito. Det år sådana uttalanden som gör att 30-åringar får kriser. Några år till - sedan är du ute.

En kväll som denna - i ett tyst kontorslandskap

21:00 på ab: Folk knapprar på tangentbord, ser sport på tv-apparaterna, spelar lite musik ur datorerna, skriker till när flash-lampan blinkar (när det kommer en stor nyhet från tt) och pratar i telefonerna.

21:00 på mitt nya jobb: Fläkttrumman surrar.

Jag har en skärva kvar i hjärtat - slit inte ut den

Det går inte så bra det här med vår lägenhet. Vi ska sälja, men ingen vill köpa. Men jag gråter inte blod. Att sälja lägenheten är som att rycka en glasbit rakt ur hjärtat. Man skriker och mår illa. Nu har vi fortfarande kvar ena benet i Stockholm -och slipper slita ut den sista skärvan.

Ett år har gått

I dag är det ett år sedan Punkt SE lades ned. Det verkar kanske löjligt, men jag känner fortfarande sorg över det där. Jag tänker på min tid där ofta. Känner tårar i bröstet - och vill ha mitt jobb och mina arbetskamrater tillbaka.

Jag har svårt att gå vidare i arbetslivet. Hittar inget som är bättre. Och så kommer det nog att vara ett tag. Löjligt eller inte, så är det bara. En dag som denna, ett år efter nedläggningen.

På mitt jobb

...finns det ungefär 15 personer som tror att de är chefer. Det blir väldigt rörigt då.

Här kraschar det

Ibland köper Ingoman så många böcker och magasin samtidigt att han inte hinner läsa ut dem.
Gammalt ordspråk

Heja

...Island och Norge!

Jonas vs Jonas

I dag möttes vi. Jonas Andersson och Jonas Sjöstedt.

Locktång eller hårrullar

Ingela undrar hur den manlige programledaren i Eurovision har fönat sitt hår? Med hårrullar eller med en locktång. Det år sådant vi funderar på en kväll som denna på Norrböle i Skellefteå.

Joint - ett vanligt ord

Joint är tydligen ett vanligare ord än Lugnt. I alla fall ger T9 på min LG Chocolate det förslaget när jag försöker att skriva lugnt.

Saker jag gör, som jag inte får

- kör en obesiktad bil
- tvättar på andras tvättider
- står på 24-timmars besöksparkeringen flera dygn i sträck
- slänger glas och konservburkar i "vanliga" soporna
- går mot röd gubbe

Så här uppstår kreativitet

I kväll är en typisk Skellefteå-kväll, som jag minns dem. En småstadskväll. Det finns inget att göra. Det finns ingen som servar en med underhållning. Det finns inget nytt uteställe att gå till. Ingen bra bio-film att se. Ingen bra teater.

Det är här hjärnan väljer att ta andra vägar. Skapa nya nervbanor för att stimulera sig själv. För att inte bli galen. Det är ungefär samma försvarmekanism som inträffar när människor sitter fängslade i isoleringsceller, i ljudisolerade kolsvarta rum med endast en millimeters ljusstrimma som tränger in genom nyckelhålet. De börjar hallucinera och tänka i nya banor.

I kväll väljer min hjärna att studera börsen, något den aldrig gjort förut. Nu ska jag lära mig allt om hausse, baisse, p/e-tal och ledtider.

Vi ses där utanför cellen, men nya nervbanor att använda.

Kunskap är makt

I går var jag på reklampub och lärde mig mer om varumärkesprofilering. Och om generation y, som jag tillhör i sinnet. Vi som tänker så här när vi söker jobb: "hmmm, kan jag tänka mig att jobba här? Okej då, och då ska företaget tacka och bocka för att jag är här".

Den äldre generation tänker mer så här:
" Oj, vill ni ha mig? Vad bra. Jag tackar och bockar".

Det finns en skillnad här som kan leda till konflikter. Tänk på det.

Gå hem och sov

I dag skrattar jag åt alla bittra onda personer. Som har mungipor så sura att de snart borrar sig ned till helvetet. Tragiskt. Gå hem och sov. Få er ett skjut. Gör något annat än att tillbringa dagarna med mig. Som er vill jag inte bli. Hipp, happ, hopp så sa jag stopp.

Sommarbil

Snart har jag en Saab 99 att köra omkring med i sommar. Den är vit och mkt gammal. Farfar älskar den, jag tycker den är okej, Ingela vill inte kännas vid den. Men om jag säger till henne att Russel Crowe också har en gammal saab i "State of the play". Där han också är journalist. Att det liksom är lite småhärligt med gamla Saabar och journalister. Då mjuknar hon en aning.

"State of play"

...tre Ingoman-bollar av fem möjliga.

Oops

...jag bloggar igen. Det känns skönt. Jag slår in bokstäverna in i bloggen. Tar sats och smaskar in enterknappen. En gång, två gånger, tre gånger! Men Ingela blir arg då. Hon skriker: "Sluta, du förstör ju tangenterna. Är du från vettet".
Åååå, jag blir så rädd, säger jag ironisk. Då blir hon ännu argare. Lördagsnöje på hög nivå.

I kväll ser jag "State of play".

Här är jag, en kväll som denna

Det är Valborgsmässoafton. Jag sitter och jobbar. Det händer inte ett skit, förutom svininfluensan som skrämmer skiten ur en. Jag fick ett infall och skriver ett blogginlägg. Och publicerar en bild, trots att jag ser pretty-mycket sliten ut. Jag borde skriva oftare. Det här kan vara en nystart. En hälsning, från mig till dig. Nu sjunger vi in våren.

Så är det

Jag skriver inte så värst ofta nu. Jag har så mycket att berätta. Jag måste bara bli lite varm i kläderna. Men Ingoman älskar dig ändå.

Tummen upp

I min tidning, jag kallar den så för jag är ändå redaktör, har vi alltid ett citat på sista sidan. Nu har jag tittat igenom några som vi kan använda oss framöver. I dag fastnade jag särskilt för ett:
"Livet är så allvarligt att det inte kan tas på allvar".

Jag gillar. Tummen upp.

twitter har inte hittat sin form än

Ingoman har
ätit gröt
gått till jobbet
tagit på sig skorna
slagit på datorn
tagit fram en penna
slösurfat
svara i telefon en gång

Nä, twitter är väl inte speciellt roligt än så länge. Men det kan kanske bli.

Jag klarar mig

Ingela säger att jag inte vet någonting om hur man betalar räkningar. Att jag inte har en susning om vad som ska betalas den här månaden. Hon säger att jag skulle gå under om hon inte fanns där och styrde upp situationen.

Men där har hon fel. För golfräkningen har jag betalat i alla fall. Och det är väl just den räkningen man måste betala för att klara sig.

Förvriden

När man loggar in på blogger skriver man sin e-post. Min e-post är ingoman62@hotmail.com.
I dag råkade jag skriva ingoman62@hockey.se

Jag tror att min hjärna har förvridits en aning i dessa dagar. I kväll spöar vi Färjestad.

Framåt marsch

Dags att gå vidare. Tänka framåt. En skit, skit, skit, skit, skit-krönika är vad jag har skrivit. Ren Skit. Så, nu går jag vidare.

Listan går vidare

Nu gör jag som mirre, och Sara. Snor en den här listan. Så, här är mina resultat:

DAGENS VILL HA: Ett eget produktionsbolag.
DAGENS KLÄDSEL: Ett par volcom-jeans, köpta i en liten beachbutik i LA (mäkta stolt). En blå quicksilvertröja som ser ut som ett superunderställ samt ett par blå och svarta Nike-sneakers.
DAGENS SMINK: Gul sömn i ögonen.
DAGENS FRISYR: Långt, fett och stripigt.
DAGENS HÄNDELSE: Att Skellefteå AIK är topp-fyra i Sverige.
DAGENS LÅT: Maniac
DAGENS PLANER: Jobba som ett svin. Sedan återuppta träningen som vilat i en och en halv vecka.
DAGENS SAKNAD: Storstadspuls.
DAGENS DUMMASTE: I dag finns det inget.
DAGENS SJUKA: Oro.
DAGENS DROG: Besprutad banan.
DAGENS KÖP: Spelrätt i ske-å golfklubb.
DAGENS GODIS: Marabou nöt, fem kronors-storleken, som man gärna smaskar på när man går hem från jobbet.
DAGENS HUMÖR: Övertrött. Så snart kan jag bli väldit vresig.
DAGENS ORD: "Ha alltid mjölk, ägg och mjöl hemma, så att du kan göra plättar när du vill".

mest hemma

Twitter, facebook och annat skit. Det är ändå bloggen som är mitt hjärta i cybervärlden.

Ingoman på twitter

EXTRA, EXTRA, EXTRA
Nu kan du följa Ingoman på twitter.
Sök efter Ingoman så hittar du honom.

Språkkurs

Glosa: Jag är ohär.

=

jag är inte här.

I kväll

...spöar vi Linköping med 3-2. Kom ihåg var du läste det först.

Dagens citat

"jag har varit skyldig honom en rak höger i tjugo år".
Så sa en person jag känner om en annan person. Då är man väldigt arg.

Jag och Jakob

Varje morgon innan jobbet ser jag på "Vakna med The voice".

I morse sa Jakob Öqvist: "Det ser ut som att jag är lugn utanpå, men inombords pågår det en cirkus".

Så känns det för mig med.

Fegis

I bland går jag in här på bloggen och skriver precis vad jag känner. Men efter att ha läst igenom det ett varv raderar jag allt, innan jag publicerar det. Det är bra grejer - synd att jag inte vågar stå för det jag upplever.

Dagens

...citat: "vad är det för ful sladderfladderlapp. Riktigt fult. Den här får du allt byta ut".

Min granne, en gumma i 80-årsåldern klagade på min namnlapp på ytterdörren. Så hälsade hon mig välkommen.

"Man kan säga att vi är underutvecklade"

...en förklaring till varför det kommer så många framgångsrika författare kring Skellefteå. P.O. Enquist, Sara Lidman, Stieg Larsson och Torgny Lindgren för att nämna några.
Här ser vi inte på tv på kvällarna. Här skvallrar vi fortfarande om vad som händer i byarna runtomkring. Vi gillar också att prata om olika släkten som exempelvis Lundmarks och Marklunds. Det föder berättare.
Teorin framförde en berättare i trakten.

Jag är som E.T.

Sju år i hufvudstaden sätter sina spår. I dag ringde jag till en 08:a
i ett ärende för tidningens räkning.
Och det må jag då säga. När jag hörde dialekten var det som att komma hem.

Kroppen blev varm. Jag myste inombords och fick trygghet i min mage. Det är så här jag vant mig att det ska låta på andra sidan luren.

Jag är inte längre en utpräglad skelleftebo, jag är något däremellan, en hybrid.
Jag är som en utomjording. Som E.T som till slut lyckas kontakta sitt rymdskepp så att de kan komma óch hämta honom.

Nu har vi hittat varandra

Okej, nu blir du kanske inte så glad. Men jag har aldrig gillat Lars Winnerbäcks musik. Till och med när jag var på hans privata fest en gång då han spelade några låtar live för vi som var där så tyckte jag inte att det var så speciellt.

Jag ryckte mest på axlarna, slickade mig runt munnen och sa: "Jaha, när kommer efterrätten".

Men så såg slog jag på tv:n en dag. Just då spelade han i programmet "Skavlan".
De inspirerade mig att söka upp honom i Spotify.

Med tom blick och hans musik i lurarna stirrar jag nu in i skärmen. Det här är varmare än solen själv. Tårkanalerna särar på sig och lämnar en glipa - i fall en tår vill komma ut. Förlåt, jag har nog underskattat denna mannen i sisådär tio år. Men nu är vi vänner! i dag har vi samma pulsrytm.

Fredag, mm

Fredag eftermiddag. Det är då man börjar bli sugen på att arbeta. Det är då man arbetar utan press. Det är då man kan uträtta mästerverk.

Ärrad

Du vet hur det är, man slinter. Och rätt vad det är så har man ett konservsburkslock genomborrat i fingret, ända ned till benet. Så är det i alla fall för mig ibland. Som i tisdags. Svop lät det. Åsså var det bara att åka till akuten. Den här gången hade ingen sena gått av.
Två stygn blev det. Jag är nu uppe i ett tjotal totalt. Men det är nog bra. Jag har hört att tjejer gillar ärr och sånt. Som att man vore en badboy.

Idag är jag bäst

Vill du veta vad jag gjort idag? Inte idag heller? Det skiter jag i. För nu är det dags att skryta. Jag är i full gång med att sätta ihop världens, kanske universums bästa tidning.

Mello är över

Schlagernördarna har åkt hem. Nu kan vi vara oss själva igen.

Mello är över

Schlgernördarna har åkt hem. Nu kan vi vara oss själva igen.

Lukas funderar

- Varför förväntar vi oss att allt ska vara så lyckligt hela tiden. Lukas Moodysson, uttalade sig i tv.

Trevlig helg

Nu tar jag helg. Ett glatt hjärta på dig i helgen.
Så synes vi på måndag igen, om jag inte skriver till dig i helgen.

Danband i min lur

I dag gör jag nog min första intervju på nio månader. Vem får äran, Dansbandet The Scotts förstås. Jaja, jag vet. Tiderna har ändrats - det är inte riktigt lika kändistätt i min telefon numera. Men i dag är jag glad över det här.
Bokstavera: S...C...O...T...T...S.
Vad blir det?
Scotts, yippiii!

Måns är favoriten

Vem hejar vi på i Melodifestivalen den här helgen. Måns Zelmerlöw förstås som klev av flygplanet iklädd en svartgul matchtröja och AIK-halsduk. Det får han poäng för.

Blodsugarna är borta

- 24 grader celsius idag. Det är myggfritt, som man säger här uppe.

Nu är de här

Schlagernördarna kom till stan igår. Härligt!

Vännerna är döda

I morse vaknade jag och hade låten "All my friends are dead" på hjärnan. Så jag gick och nynnande på den hela morgonen. Nu, på jobbet, finns den i mina lurar fram till fikat.

Vi måste prata

Det är inte dig det är fel på. Det här har att göra med mig.
Jag bloggar inte så ofta numera. Jag visar dig ingen kärlek. Du får ingen uppmärksamhjet. Men jag har hittat något annat att koncentrera mig på just nu. Mest strunt i och för sig. Men vips så får jag tid över igen...jag hoppas att du kan vänta på mig.

Kom och hämta mig

"Lyxfällan", kommer ni och hämtar mig snart? Min lägenhet har gått ned ORDENTLIGT i värde.

Reflektion

Visst har du märkt hur mycket strunt jag skriver i bloggen. Den har börjat bli ett monster.

Framme

Framme i Stockholm. Att konstatera efter färden: det finns ett bra humorpgrogram på P3. "Mammas nya kille" var riktigt roligt den här onsdagen. Nu ska jag göra huvudstaden osäker (Yeah right).

I morgon

...åker jag till Stockholm. I en ny Ford fiesta med en ny ljudanläggning.

I Skellefteå sätter jag på: Mix megapol - för det finns ingen annan kanal att lyssna på i stan.

I Umeå: Bandit rock, då är jag fortfarande peppad på att köra bil och behöver basljud i öronen - för att bli ännu mer peppad.

I Ö-vik: P3 - för att få allmänt prat om lite av varje, annars gillar jag oftast inte deras olika larviga humorprogram. Men på dagen är det mest "Krister" och sådana där hyfsade program.

I Sundsvall: NRJ, här behöver jag något ytligt.

I Gävle: P4, det börjar närma sig kväll och Radiosporten är ett måste under en 80-mils lång färd.

I Uppsala: P4 fortfarande, resultaten börjar trilla in.

I Stockholm: Voice of hiphop and rnb. Eller så avslutar jag med mer bas från Bandit rock.

Ses i huvudstaden.

Min farmor är en konstnär

Min farmor är mycket virrig. Hon är dement. Hon pratar om saker som ingen annan förstår. Hon springer runt hemma och flyttar på möbler, pratar om sina syskon som snart ska komma på fika, trots att alla är döda, och har oftast ingen aning om vem hennes barnnarn är.

I går, mitt i allt detta virrvarr, sätter hon sig plötsligt vid orgeln och spelar ett stycke. Jag blir stum. Det är komplicerat och svårspelat. Hon spelar inte en ton fel. Hennes fingrar flyter vackert och smidigt över de svartvita tangenterna. Det låter underbart.

Jag har aldrig hört min farmor spela så här. Jag visste inte ens att hon kunde spela.

Hjärnan är svårtolkad. Eller så är det bara så här konstnärer fungerar.

Vi har inte riktigt dött än

...sitter och googlar på nätet för att hitta en artikel jag skrev under Punkt SE-tiden. Till min förvåning finns tidningen fortfarande kvar där ute i cyberrymden. I alla fall lite. Hemsidan är kvar och där finns krönikor, nyheter bildspel och lite av varje. Bland annat får man reda på att Ted gillar Pippi och Vikingarna. Ta en titt:
www.aftonbladet.se/punktse

klicka dig vidare under sthlm-fliken.

Kan det vara så här

Att bli dement när du är gammal. Det är kanske naturens sätt att vara snäll.
Utan att du knappt märker det är du in en annan värld. Du slipper uppleva:
- när dina vänner går bort.
- din makes dödsdom.
- din egen dödsdom.

Så här gör vi

I dag tar vi dagen som den kommer va! Vi planerar max en timma framåt. Vi fokuserar på det vi ska göra nu. Vi låter saker komma till oss, och löser därefter situation för situation. Vi säger så!

Redo för slakt

Har du inget att göra mellan klockan 02.15 och 05.00 på nätterna? Då kan du ringa mig. Då är jag vaken. Under den här tiden går det igång en maskin i någon av lägenheterna intill där jag bor. Den låter högt och surrar oregelbundet.

Men se upp när du ringer. Jag kan vara väldigt vresig, arg och NYVÄCKT.

Får jag tag på den där maskinen, eller människan som har hand om den. Då kan en tanig pojk i 30-årsåldern förvandlas till ett frustande odjur som har slakt i blicken. Slakt, slakt, slakt! Tjoff, tjoff, tjoff!

Grattis

...Renis som fyller 30 i dag, önskar Ingoman-bloggen!

Därför gillar man Skellefteå

...på ICA kan du handla potatis från Kusmark.

Trevlig helg!

Min mobiltelefon är lånad av en som jag känner. Nyss kom det upp en påminnelse på mobilen: "Fredagsbus 16.00-16.30", som denna person har lagt in.

Vad gör han när han fredagsbusar?

Han kanske sprättar suddgummimaskar på sina arbetkamrater? Eller hämtar vattenpistolen och sprutar sina kollegor alldeles genomblöta. Eller helt enkelt bara planterar häftstift på någons kontorsstol. Så måste det vara.

Vilket fint sätt att ta helg på!

Trevligt fredagsbus på dig!

Många möten blir det

Redan fem möten inbokade nästa vecka. Jag börjar känna mig hemma i chefsrollen och gör nog ett bra jobb. För det är väl det man gör när man bossar! Går på möten alltså.

Jag fortsätter

I bland funderar jag på att bryta bransch. Inte för att jag misstrivs. Men du vet, ibland funderar man bara. Kanske flera gånger i veckan. Frågan är bara vad man då skulle bli? Om jag kommer på det byter jag kanske. Om jag hittar något jag brinner för. Tills dess fortsätter jag som redaktör. Vi säger så.

I dag

...lyssnar jag på Roky Erikson. Bra skit!

Spotify in

Itunes ut - spotify in.
De mejlade mig för några dagar. Nu har jag installerat detta underbara program.

Blää

Ska det vara korv i sallad? Så är det i alla fall i dagens sallad på en matvarubutik i centrala Skellefteå.

David grisar på arbetstid

David, min förra arbetskamrat, frontade på Aftonbladets förstasida igår. Och det tycker jag verkligen att man ska göra om man får en grisfösare uppkörd i baken på 17000 volt. Här kan du se vad som hände:
http://www.aftonbladet.se/webbtv/sport/article4181399.ab

Olika världar

Jag dängde till med en riktig Aftonbladet-ingress i en artikel jag skrev nyss. En kollega trodde att det var en rubrik på tre rader.

I dag

Lyssnar jag på Lykke Li. Jag har henne som bakgrund i lurarna när jag jobbar. Speciellt lyssnar jag på "Until we bleed".

En morgon som denna

"Det är starkt av dig att flytta upp".

Det är en kommentar som jag fått höra många gånger sedan jag valde att bosätta mig i Skellefteå. Som att jag gjort en uppoffring. Som att jag med våld har brutit mig in bakom Skellefteås mur igen - efter att en gång ha lyckats fly utanför den.

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till kommentaren. Då känner jag mig vilsen, tror på den och är övertygad om att jag gjort fel val.

Men det finns en annan sida att ta i beaktning. Folk pratar utifrån egna önskemål. De drömmer själva om att bege sig utanför muren. För där måste det vara bättre än i kallhålet Skellefteå.

I dag

...lyssnar jag på Slagsmålsklubben. Särskilt "sponsored by destiny".

Helt enkelt bäst!

Vet du vad jag ska göra ikväll? Jag ska gå och styrketräna. Och som jag längtar!!! Jag ska gå på Friskvårds, Skellefteås bästa gym, eller Sveriges bästa, menar jag naturligtvis.

Vänta nu! Världens bästa gym är det ju!

Välkommen

...Anette Novak från Stockholm City, som blir chefredaktör här i stan.

Välj friskvårds

Bor du i Skellefteå och funderar på vilket gym du ska träna på under 2009?
Välj Friskvårdskompaniet. De är överlägset bäst!

Därför gillar man Skellefteå

...du träffar folk på stan som du känner och kan göra highfive med. För en halvtimme sedan gjorde jag en med renis (bilden) inne på CK.

Jag är en norrlänning igen

Tack för att du röstade här till höger. Nu har jag bestämt mig. Det blir inte Stockholm - för den här gången i alla fall. I slutet på förra veckan tackade jag, vänligt men bestämt, nej till ett jobberbjudande i huvudstaden.

Jag jagar föda igen

Jag är så fruktansvärt hungrig. På framgång. Energin och kreativiteten flödar. Då har jag lyckats med flytten. Det var målet. Inte att gå mätt och deprimerad i landets största stad.

Den här stan får mig att svälta. Därför gör jag vad som helst för att hitta föda igen - och slippa gå hungrig. Jag gillar det. Det får mig att bli en jägare av bästa sort!

Jag lär mig en hel del på mitt nya jobb

Jag börjar alltmer förstå vad småbarnsföräldrar pratar om. Det finns många av dem där jag jobbar.
I dag började en kille om att arbeta efter pappaledigheten. Han och frun har varit hemma med barnen i ett år.

Nu på morgonen pratar han om hur jobbigt det är att lämna familjen ensamma hemma. Först tänker jag: "killen har varit hemma med barnen i ett år! Borde han inte längta efter att göra något annat också".

Men allt han pratar om handlar om hur han ska hinna hem så fort som möjligt efter jobbet. Om hur han ska försöka hitta något sätt att ta ut ännu mer ledighet.

Och nu börjar jag förstå. Ut med jobbet - in med familjen!

Aj

Loggade just in i datorn. Men fick error som svar: "ditt lösenord är fel".

Jag råkade visst av ren vana skriva in både det användarnamn och det lösenord som jag hade på bladet. Som en ren ryggmärgsreflex.

....................Naaaaaaaaaaaw!!!!

Jag vill ha min telefon - annars börjar jag gråta!

Jag har en telefon som jag ska få här på mitt nya jobb. Som ger mig möjlighet att blogga var jag än i världen är.

Men just nu har en annan person den. Hon har haft den i sin tjänst. Men snart är den min, bara min.

Jag ska gå och ta den av henne nu. Som när ett bortskämt barn sliter en leksak av ett annat barn i sandlådan. Och får jag den inte ska jag kasta sand i ögonen.

Det har hänt

Plötsligt händer det. Plötsligt har man en massa papper på skrivbordet och en hel bunt med arbete att ta tag i - även i Skellefteå, där man annars mest sitter och fikar.

Mina armar ska bli som tagliateller

Jag har suttit och väntat på att jag ska bli förkyld. Jag sitter i tv-rummet och väntar, under tiden trummar jag med fingrarna mot ett tjockt ekbord som man egentligen ska äta fin mat på.

Om jag blir förkyld blir jag det nämligen exakt 48 timmar efter det att jag träffat någon som har kunnat smitta mig.

Men nu har det gått 50 timmar och 22 minuter sedan jag träffade några som var jätteförkylda. Och fortfarande klumpar det sig inte i halsen.

..................

Nä, nu går jag bestämt och tränar på gymmet istället.
Min tanke är att pumpa upp mina löst hängande spagettiarmar. Nu ser de ut som smalaste Barilla-sorten. Men de ska bli som den tjockaste Tagliatelle con Spinaci-modellen.

Jag kvider av obehag

Usch. Det känns som att magnetfälten här inne på kontoret ska aga mig gul och blå. Tvinga ned på golvet och el-exponera mina celler till att de sprängs. Jag kvider av obehag.

Sånt här funderar jag på en dag som denna

Står i kassan på ICA och har en tant framför mig som precis ska betala sina varor.

Kassörskan: - Det blir 66.50. Och så ser jag att du har ett ICA-kort där i börsen som du ska dra.
Tant: - 66.50, då ska vi se här om jag hittar någon 50-öring så att det blir jämnt.
Kassörskan: - Ja, och glöm inte ICA-kortet.
Tant: - Sådär, 66,50 exakt.

Tant stänger börsen och känner sig nöjd. Men kassörskan är inte lika road.

Kassörkan: - Du har inte dragit ICA-kortet. Jag såg att du hade ett där bak i börsen.
Tant: - Ja, ja. Jag har ett här. Då ska vi se. Sådär, då drar jag det nu då.
Kassörskan: - Tack, tack.
Tant: - Tack.

Det här är en lustig situation som väcker en rad frågor:
1. Varför är kassörskan så intresserad av att tant ska dra sitt ICA-kort? Särskilt när det är kö i kassan och det tar extra tid.
2. Varför är tant själv inte intresserad av att dra sitt ICA-kort? Vill hon inte ha bonus?
3. Och till sist, men väldigt viktigt, varför tittar kassörskan överhuvudtaget i tants börs?

En dag som denna i Skellefteå.

Aj

I dag har jag ont i magen - magkatarr. Det får jag när hjärtat har åkt iväg.

Därför gillar man Skellefteå

...man behöver inte ha glasögonen på sig när man kör bil. Du behöver ändå inte se vad det står på vägskyltarna, du vet redan vad det står på alla sju.

Vilket är rimmet?

Det har blivit roliga kommentarer till mitt förra inlägg. Så nu sitter Ingela och försöker komma på vad som rimmar på bitterfitta.
"Littersitta", "ritterpitta"..........nä, det går inte så bra.
Ska bli intressant att se vad hon kommer på till slut.
Återkommer med svaret.

Kommentarerna:
Indivuxen sa...
På vilket sätt gör det dig till en Bitterfitta? Redogörelse önskas härmed (av Ingela).

den 3 januari 2009 11:02


Ingy sa...
Jag tycker inte att Jonas ska lägga ut allt som man råkar säga. Det är lite som att vara en kändis, haha. Vissa saker säger man på skämt för att det råkade rimma. Det har inget med det sammanhang där ordet brukar användas. Hoppas Anna är nöjd med förklaringen.

den 3 januari 2009 11:42


indievuxen sa...
Nä! Nu vill jag höra rimmet!

Så säger Ingela om mig

"Du är en bitterfitta - om du hade varit tjej".

På grund av att jag inte kan välja mellan Skellefteå och Stockholm.

Snart är de som bortblåsta

Nytt år nya möjligheter. I kväll var det fullproppat på gymmet. Men om man bor med en friskvårdstjej vet man att kön till maskinerna snart är borta igen. Cirka en tredjedel av dem som tränade i kväll är som bortblåsta redan i februari.

Grattis

...Cissi som fyller år i dag, önskar Ingomanbloggen.

Ny kalender

Jag har fått en ny kalender, med ordspråk i.
Vecka 1:
"Tolkningen är intellektets hämnd på konsten".

Nu

...lyssnar jag på Cocoanut groove.

http://www.myspace.com/cocoanutgroove

2008

Dags att summera ett underligt år. När jag skummar igenom vad jag skrivit i min blogg under 2008 börjar jag nästan gråta - på grund av alla fina minnen. Främst fäller jag tårar jag för att Punkt SE lades ned. Det kan låta som att jag har svårt att lägga saker bakom mig. Men oavsett med vad eller med vem jag kommer att arbeta med i framtiden har Punkt SE och människorna som arbetade där alltid en stor en del i mitt hjärta.

Från 2008 minns jag:


De gånger jag var i Let´s dance-studion i SVT-huset. En gång paparazzade jag Magnus Karlsson. Han som var kungen i rutan när han ledde Voxpop för många år sedan. Titta han står där närmast kameran med ryggen mot. I bakgrunden står snygg-Mattias och snygg-Erik och pratar. De är trevliga, men i stil och klass är de ingenting i jämförelse med Magnus Karlsson. Jag gillade att paparazza när jag var ute på jobb. Det blev mer spännande så.








När jag träffade landets och kanske världens snyggaste tjej, Anna Sahlin, inför premiären av Footloose. Bara av tanken blir man helt pillrig i kroppen.







När Ingela gjorde yoga hemma. Det är stor humor. Hur får man upp benen så där!







Alla gånger jag blickade ut över bladets nyhetsredaktion. Jag trivdes bättre på våning åtta än fem. På femman är det mer hätsk stämning. Där får man slå sig fram när banankorgen kommer på morgonen. På våning åtta hade man nästan ensamrätt på denna gudomliga frukt.
Den här bilden är tagen när Måns Herngren var på besök på våning fem och spelade in sin nya film. Då stod jag ovanför och mådde med en banan i handen.









När jag vandrade till jobbet genom Globen-gallerian varje morgon. En gång blev det strömavbrott i hela skiten. Det var då jag tog den här bilden för att dokumentera. I fall det skulle vara en galen massmördare som klippt av en kabel för att sedan gå loss med ett automatgevär.








När jag stod arbetslös på Gullmarsplan klockan 00.35 en vardagsnatt i maj. Det var jag och uteliggarna.









När jag festade med norrlandsvänner i Stockholms skärgård. Vi käkade tacos och slängde oss med komentarer som: "Nä men gud ändå, va fint de ä jenna", "vors ger vi nu nånstans, det ä ju som våckert" och "kolla borti dänna, se du, he ger helt stilla oppå vattne".









Premiären av hockeysäsongen. Jag surrade fast halsuduken runt skallen och gick till isladan - precis som en vanlig skellefteåbo.








När vi gifte oss och åkte till landet där borta. Bland annat var vi på Maui och surfade. Då trodde Ingoman att han var bäst. Ända till det att en lokal surfare drog ut honom till de större vågorna, lät honom krascha våldsamt i havet och tumla runt fem varm i en bruten våg som att han befann sig i en torktumlare. Då simmade Ingoman snabbt in mot land igen - samtidigt som han hörde hur de hånskrattade åt honom i bakgrunden.