Kvällen lider mot sitt slut. Nu ska jag äta fil. För det gör jag nästan varje kväll. En filtallrik med krossade linfrön, solroskärnor och havregryn sitter som ett smäck. Och vill jag festa till det kokar jag två löskokta ägg till.
Men det finns ett problem. Varje tugga, varje slev får en bitter eftersmak av ångest. Jag är rädd för den elaka cancern. Den som tränger sig på hos manliga nordbor, som får prostatcancer för att de käkar mer mjölkprodukter än andra.
Och sådan är jag. Varje gång det mediala alarmet går, då spänner jag upp öronen likt en uppmärksam hund och tar till mig varje liten otäck detalj. Sedan ser etsar jag fast det i minnet - så att jag får ångest varje gång jag äter fil.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
men du du far lungna ner dig med din angest annars kommer du verkligen att bli sjuk men inte för vad du gar och är rädd för utan du blir sjuk av din angest
Skicka en kommentar