Så äre nu

Vet inte om jag hatar eller älskar. Känner mig konstig i kroppen. Speedad men ändå ledsen. Som att innerkroppen inte kan välja färdriktning. Eller försöker leva i båda världarna, både den mörka och den ljusa. Som att både spy och le samtidigt. Konstigt, men verkligt.
För övrigt så ser jag ut så här i skrivande stund, för dig som inte sett mig på länge. Jag lyssnar i Spotify, nu Laleh. Som bodde här i stan i något år. Hon hängde typ vid havet och mådde. Tack för att du läser.