2008

Dags att summera ett underligt år. När jag skummar igenom vad jag skrivit i min blogg under 2008 börjar jag nästan gråta - på grund av alla fina minnen. Främst fäller jag tårar jag för att Punkt SE lades ned. Det kan låta som att jag har svårt att lägga saker bakom mig. Men oavsett med vad eller med vem jag kommer att arbeta med i framtiden har Punkt SE och människorna som arbetade där alltid en stor en del i mitt hjärta.

Från 2008 minns jag:


De gånger jag var i Let´s dance-studion i SVT-huset. En gång paparazzade jag Magnus Karlsson. Han som var kungen i rutan när han ledde Voxpop för många år sedan. Titta han står där närmast kameran med ryggen mot. I bakgrunden står snygg-Mattias och snygg-Erik och pratar. De är trevliga, men i stil och klass är de ingenting i jämförelse med Magnus Karlsson. Jag gillade att paparazza när jag var ute på jobb. Det blev mer spännande så.








När jag träffade landets och kanske världens snyggaste tjej, Anna Sahlin, inför premiären av Footloose. Bara av tanken blir man helt pillrig i kroppen.







När Ingela gjorde yoga hemma. Det är stor humor. Hur får man upp benen så där!







Alla gånger jag blickade ut över bladets nyhetsredaktion. Jag trivdes bättre på våning åtta än fem. På femman är det mer hätsk stämning. Där får man slå sig fram när banankorgen kommer på morgonen. På våning åtta hade man nästan ensamrätt på denna gudomliga frukt.
Den här bilden är tagen när Måns Herngren var på besök på våning fem och spelade in sin nya film. Då stod jag ovanför och mådde med en banan i handen.









När jag vandrade till jobbet genom Globen-gallerian varje morgon. En gång blev det strömavbrott i hela skiten. Det var då jag tog den här bilden för att dokumentera. I fall det skulle vara en galen massmördare som klippt av en kabel för att sedan gå loss med ett automatgevär.








När jag stod arbetslös på Gullmarsplan klockan 00.35 en vardagsnatt i maj. Det var jag och uteliggarna.









När jag festade med norrlandsvänner i Stockholms skärgård. Vi käkade tacos och slängde oss med komentarer som: "Nä men gud ändå, va fint de ä jenna", "vors ger vi nu nånstans, det ä ju som våckert" och "kolla borti dänna, se du, he ger helt stilla oppå vattne".









Premiären av hockeysäsongen. Jag surrade fast halsuduken runt skallen och gick till isladan - precis som en vanlig skellefteåbo.








När vi gifte oss och åkte till landet där borta. Bland annat var vi på Maui och surfade. Då trodde Ingoman att han var bäst. Ända till det att en lokal surfare drog ut honom till de större vågorna, lät honom krascha våldsamt i havet och tumla runt fem varm i en bruten våg som att han befann sig i en torktumlare. Då simmade Ingoman snabbt in mot land igen - samtidigt som han hörde hur de hånskrattade åt honom i bakgrunden.