Jag har suttit och väntat på att jag ska bli förkyld. Jag sitter i tv-rummet och väntar, under tiden trummar jag med fingrarna mot ett tjockt ekbord som man egentligen ska äta fin mat på.
Om jag blir förkyld blir jag det nämligen exakt 48 timmar efter det att jag träffat någon som har kunnat smitta mig.
Men nu har det gått 50 timmar och 22 minuter sedan jag träffade några som var jätteförkylda. Och fortfarande klumpar det sig inte i halsen.
..................
Nä, nu går jag bestämt och tränar på gymmet istället.
Min tanke är att pumpa upp mina löst hängande spagettiarmar. Nu ser de ut som smalaste Barilla-sorten. Men de ska bli som den tjockaste Tagliatelle con Spinaci-modellen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar