Sju år i hufvudstaden sätter sina spår. I dag ringde jag till en 08:a
i ett ärende för tidningens räkning.
Och det må jag då säga. När jag hörde dialekten var det som att komma hem.
Kroppen blev varm. Jag myste inombords och fick trygghet i min mage. Det är så här jag vant mig att det ska låta på andra sidan luren.
Jag är inte längre en utpräglad skelleftebo, jag är något däremellan, en hybrid.
Jag är som en utomjording. Som E.T som till slut lyckas kontakta sitt rymdskepp så att de kan komma óch hämta honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar