Okej, nu blir du kanske inte så glad. Men jag har aldrig gillat Lars Winnerbäcks musik. Till och med när jag var på hans privata fest en gång då han spelade några låtar live för vi som var där så tyckte jag inte att det var så speciellt.
Jag ryckte mest på axlarna, slickade mig runt munnen och sa: "Jaha, när kommer efterrätten".
Men så såg slog jag på tv:n en dag. Just då spelade han i programmet "Skavlan".
De inspirerade mig att söka upp honom i Spotify.
Med tom blick och hans musik i lurarna stirrar jag nu in i skärmen. Det här är varmare än solen själv. Tårkanalerna särar på sig och lämnar en glipa - i fall en tår vill komma ut. Förlåt, jag har nog underskattat denna mannen i sisådär tio år. Men nu är vi vänner! i dag har vi samma pulsrytm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar